… låter det romantiskt? Men min blixtvisit handlade om fakta och sanningar som får stryka på foten för rykten, känslor och skvaller som cirkulerar på nätet. Konferensen på UNESCOs högkvarter i Paris under rubriken ”Journalism under fire” fokuserade på allt från fejknyheter, faktaresistens och filterbubblor till ekonomisk kris i mediabranschen till hat, hot och våld mot journalister världen över i takt med populismens och extremismens tillväxt.
Men också om de kommersiella villkoren när blott en minoritet av mediekonsumenterna är beredda att betala för nyheter i en tid när vi översvämmas av information. En märklig tid när kommersiella bolag blivit publicister, algoritmerna blivit chefredaktörer och klicktivismen styr nyhetsflödet. När presidenten i världens mäktigaste land stämplar nyheter han ogillar som Fejk-nyheter som SR-chefen Ginna Lindberg sade.
Chefredaktören från norska Aftenposten berättade om sitt öppna brev till världens tyngsta publicist, Facebooks Mark Zuckerberg, en reporter från sydafrikanska medier berättade hur deras trollarméer får betalt för att producera fejk-artiklar som får enorm, internationell spridning. Flera berättade om attackerna, våldet, hatet och hoten mot journalister runtom i världen. Om journalisterna är demokratins grindvakter och är de som ska skildra skeenden, sanningsenligt, obektivt, opartiskt och förklara fenomen – är det ett hot mot demokratin om yrkesgruppen inte kan sköta sitt jobb.
Mest intressant var panelsamtalet om identitetspolitik och representativ demokrati. 
Eller den skulle ha varit intressant om panelen inte, ironiskt nog, bestod av sex vita män och en enda kvinna. Och hon råkade dessutom vara bäst. Men samtalet kom att handla om allt annat än just identitetspolitik och representativ demokrati. Istället diskuterades fakta-förskjutningar och fallgropar, tillgång till nyheter och nät som fortfarande varierar i världen. Det enda som sades om identitet var att den numera formas på nätet och via sociala medier. Du är vad du delar. Kort och gott. Givetvis framförde jag kritiken som UNESCO Sverige coolt nog tryckte på sin Facebook-sida. (Bilden är därifrån)
Vi får glädjas åt ambitionen och försöka flytta fram positionerna sakta men säkert. Det finns en bit kvar innan vi kan tala om representation, mångfald och pluralism i medierna och maktens korridorer.