Igår kväll var det middag på favoritkrogen Elaias terass i Plaka i Aten. Demokraternas gamla presidentkandidat Michael Dukakis skulle varit med för att fira sin 50-åriga bröllopsdag. Han flög hit hela sin familj, 16 personer, från USA och jag skulle få vara med eftersom jag är kompis med hans dotter, radiojournalisten Andrea. Men när familjen besökte Delfi fick han plötsligt en allvarlig hornhinneinfektion och hamnade på sjukhus. Nu ställer de in sin Kretaresa för att spendera semestern på sjukhus. Så sorgligt för en fantastiskt fin man som jag fick förmånen att träffa för några år sen och som imponerade djupt med sin ödmjukhet och intelligens.
Istället blev det en journalistmiddag med bl.a. smarta Deepa som är chef för Reuters och några utrikeskorrespondenter från USA. Vi hade så kul att jag glömde bort tiden. De grekiska nätterna är förföriska med sina blinkande stjärnhimlar, 35-gradig värme och en måne som sprider silverljus över oss.
Jag blev också intervjuad för en grekisk tidning där journalisten ställde så personliga frågor att jag blev stum. Det kändes som att ligga i psykoanalyssoffan. Och den situationen vill jag inte tillbaka till. Det är slutrotat i det förflutna. Det tjänar ingenting till att gräva i gamla sår. Barndomen är över. Nu blickar vi bara framåt.
Jag vaknade tidigt av en envis hosta och kände mig plötsligt så oerhört lycklig. (Om vi bortser från saknaden efter min Melina som är som en kramp i kroppen.) Varför var jag lycklig? För att jag insåg att jag är en morgonmänniska som älskar att vara uppe klockan 7.00 när mina stränder är tomma, måsarna spatserar i sanden, solen skiner mjukt och havet ligger blankt som en öppen famn exklusivt ämnad för mig ett par yrvakna atenare till. Efter en timmes meditativ simtur tog jag en dusch på stranden, köpte söndagstidningarna som är feta som biblar och när alla började komma gick jag hem, fixade frukost och sitter nu på balkongen och läser, skriver, tänker.
Jag känner mig så lyckligt lottad och tacksam för att härliga människor jag har i mitt liv, för alla magiska möten och sagolika ögonblick jag kan samla på mig. Så tacksam för att jag har allt jag behöver och inte blir slav under begär eller vill ha mer.
Lycka kostar ingenting. Eller jo, 4 € för 500 sidor nyheter. Nu ska jag snart städa och packa för att imorgon bär det av till en ö jag älskar. Det ska bli så spännande att komma dit att jag räknar timmarna tills båten lämnar Pireus packade hamn. Följ med.