Äntligen! Pascalidous Powerweek har just inletts på magiska Santorini! Givetvis med min musa Malin Berghagen som leder oss in i oss själva och får oss att överträffa oss själva på våra Yogamattor varenda morgon och eftermiddag. Ibland känns det som att yogamattan förvandlas till en flygande matta som lyfter med vår tankekraft och andningen som bränsle.
Vi är sammanlagt 28 personer från Lidköping till London. Kvinnor i åldrarna 20-72 år och en man som jobbar på Försvarshögkvarteret. En av dem är Karro som var med på min förra resa hit. Då bestämde hon sig för att starta en bloggportal och det imponerande och inspirerande resultatet kan ni se på Vavavwoom.com eller Klicka HÄR.
Jag inspirationsföreläser och delar med mig av pepptricks och fightfinter, vi har stärkande gruppsamtal och njuter av det förtrollande vulkanlandskapet, den gudomliga maten, solen, havet, den svarta lavasanden. Deltagarna gråter och skrattar, vi kramas och brottas och trotsar tyngdlagen.
Men den inre resan började för min del redan på Apollo Resors charterflyg ner. Damerna bredvid mig var på väg till Naxos. De var fulla. Klockan var bara frukost och jag som är traumatiserat alkoholistbarn kände irritationen växa. Jag blev så arg, så illamående av deras berusning. Den ena sa: Satan. Hela tiden. Satan. Satan. Satan. Hon förklarade att hon var flygrädd och jag svarade att det kanske berodde på att hon var full. Spritstanken fick mig att se rött. Plötsligt säger hon att hennes väninna just genomlidit något tragiskt. Väninnan börjar berätta att hon nyligen förlorat sin 24-åriga son. Han blev misshandlad till döds. Av sin kompis. Kvinnan som kallade på Satan berättade också att hon har en dotter med Downs Syndrom och autism. Båda arbetar hårt som underbetalda undersköterskor. ”Vi älskar vårt jobb! Vi älskar varenda morgon när vi får komma till intensivvårdsavdelningen” försäkrade de. Sen satt vi där och pratade hela resan ner som gamla väninnor medan jag reflekterade över min egen intolerans. Min vrede över spritlukten som fick mig att döma ut dem. Som väckte sådan obefogad irritation. Varenda människa har sin egen sorg, sin egen smärta, sitt eget kors att bära. Vartenda möte är heligt. Ett tillfälle att få lära sig mer om andra, om livet men framför allt om sig själv. Lite skamset tog jag farväl när vi klev av flyget. Som jag önskar att de får två drömveckor på Naxos.
Men nu – njut av bilderna. De säger mer än 1000 ord. Första Yogapasset ägde rum på Villa Cavo Ventus som jag bokat. Dagarna är fyllda av överraskningar för deltagarna så ni kan tänka er reaktionen när de kom till denna fantastiska bröllops-och smekmånadsvilla för att yoga, lära sig dansa grekiskt och göra kreativitetsövningar i det stora blå.
Här är min utsikt från mysiga Notos Therme Spa i Vlychada som vi bokade via Apollo Resor HÄR:
