Det grekiska valet och kvalet

För er som inte orkar läsa- titta istället på TV4s Nyhetsmorgon  eller lyssna på Sveriges Radios Valvaka.

Trots opinionsundersökningarna som återigen visade sig vara rena stolpskott lyckades Alexis Tsipras med sitt trefaldiga triumftåg. Syrizas segertåg i januari, juli (folkomröstningen) och nu talar sitt tydliga språk: Den grekiska väljarkåren har tröttnat på dynastiernas derby som dominerat sedan demokratiseringen 1974 mellan Pasok och Ny Demokrati. Nu gav väljarna den kommunikativt karismatiske Tsipras sitt tredje mandat trots kullerbyttor/kovändningar, svikna löften, splittring och sparpaket han motsatte sig men underkastade sig. Internationella medier kallar Tsipras ett ”politiskt fenomen” med tanke på att han överlevde massiva attacker från sina forna partikamrater, medier och opposition. Kriser slukar regeringar och premiärministrar. Argentinakrisen avsatte fem presidenter. Att överleva en sådan extraordinär period är en bedrift.

De mest utsatta, de arbetslösa, röstade i högre utsträckning på ytterkantspartierna KKE och Gyllene Gryning. Själv bävade jag för att nazisterna skulle växa mer än de faktiskt gjorde med tanke på flyktingkatastrofen som de utnyttjat maximalt. På Lesbos och Kos, de hårdast drabbade av de tusentals människor som dagligen anländer ökade Gyllene Gryning som mest. Ett nazistparti som häromdagen tog på sig det politiska ansvaret för mordet på musikern Pavlos Fyssas blev alltså det tredje största partiet. Att en halv miljon greker röstade på dem trots detta och trots systematisk uteslutning ur valdebatter är talande. Men fascister och nazister har alltid funnits i Grekland. Även när de absorberades av andra etablerade partier som kamouflerade sin xenofobi med patriotiska paroller.

Det största partiet är dock soffliggarna. De slog historiskt rekord då 45, 2 procent av medborgarna röstskolkade. Denna demokratiska desillusionering och politiska apati motiverar många av mina vänner med att besluten ändå fattas i Bryssel och Berlin, lånevillkoren som signerats är bindande och gör valet till ett spel för gallerierna. Det historiska rekordet kan också förklaras med att många varken har tid eller råd att åka hem till sina vallokaler i fjärran byar och öar. För vissa innebär det flera tusen kronor att ta båten hem till Lesbos då man i den tungrodda byråkratins demokratiska vagga inte kan poströsta. Inte ens de 250 000 människor som tvingades emigrera pga krisen kunde rösta. Miljoner utlandsgreker, däribland jag, saknar därmed rätten att rösta.

Imorgon bildas sannolikt samma regering som tidigare med ett utrensat SYRIZA och högernationalistiska ANEL. Det blir med andra ord en repris som kostat de grekiska skattebetalarna 50o miljoner kronor. Jag ser en skör regering med ca 155 mandat som inte kommer överleva en hård vinter i landet som blivit epicentrum för både finans- och flyktingkris. Sannolikt blir det val igen nästa år. Det grekiska dramat fortsätter sannolikt.

Det finns mycket mer att säga men ni kan titta på mig i TV4s Nyhetsmorgon  och lyssna på Sveriges Radios Valvaka där jag hinner säga massor. Kram till er alla.