En kväll i Hallonbergen

Tack för allt ni lär mig. ”Tomglo” ska jag kämpa på. Stilla tankarna. Så fort jag är ledig sätter jag mig vid datorn och börjar skriva. Eller tänker på allt jag måste göra. Eller viker kläder. Eller sorterar papper.  Om jag läser en bok börjar jag stryka under och göra noteringar i marginalen. Idag när jag läste Catlin Morans fantastiska bok ”Konsten att vara kvinna” tänkte jag att jag måste göra en läslista till min dotter med alla böcker hon borde läsa. Det är svårt att göra ingenting.

Nu dricker jag spenatsoppa, tittar på grekisk dokumentär om nazismens ockupation av landet och bloggar. Jag har just varit i Hallonbergen och Sundbybergs Kommunfullmäktige och föreläst om Mänskliga rättigheter och Demokrati. Lite obehagligt var det med tanke på att det satt två Sverigedemokrater där. Det är deras idéer som är obehagliga. Deras dikotomi av Vi och Dom. Dessa två livsfarliga ord som kan sår splittring bland människor. I Grekland har det gått så långt att nazistledaren för Gyllene Gryning gjorde en Hitlerhälsning i parlamentet. En gullig centerpartist som jag inte minns namnet på gav mig en färsk grekisk dagstidning. Han hade just kommit hem från Grekland där han hälsat på sin fd pojkvän. I tidningen läser jag om grekiska nazister som även mobiliserat sig i New York. Min favoritstad som är som ett öppet hjärta. En immigrantmetropol som sjuder av mångfald. De enda som välkomnat Gyllene Gryning är Ku Klux Klan. Visa mig din vän så ska jag säga dig vem du är, säger vi på grekiska. Det är tuffa tider kära vänner och det kräver mycket av oss som vill leva i en värld som tror på människors lika värde. Vårt tigande är ett medgivande.