Hoppsan vilken vecka det varit. Började med samtal om Nationalism på Dramaten på måndagen, fortsatte på tisdagen med att jag modererade debatt om kvinnor i film och media för WIFT på Berns med Sveriges tyngsta kvinnor – Eva Hamilton VD SVT, Marie-Louise Ekman -Dramaten-chef, Anna Serner SFI-chef och Josefin Tengblad exekutiv producent på TV4 som ni ser på bilden nedan.
Häromkvällen var jag på en fantastisk konferens för Antonia Axson Jonssons Stiftelse som handlade om hur vi kan förändra världen. Igår kväll talade jag om min bok Kaos och Eurokrisens utmaningar på Swedbanks intressanta middag om utanförskap. Idag har jag skrivit en krönika i Metro som ni kan läsa HÄR om män som häller bensin i den nationalistiska brasan. Män som själva är invandrare. Statusinvandrare. Och som gärna definierar andra som tickande bomber. Vi får inte falla i fällan att inbilla oss att rasismen bara dyker upp som en mögelsvamp mitt i en prunkande trädgård. Inte heller kan vi förskjuta rasismen till några skräniga, missnöjda, marginaliserade män som röstar på partier som tjänar på sin främlingsfientlighet. Rasismen döljer sig även bakom vackra anleten. Den har olika förklädnader. Ibland kamouflerad till välvillighet. Ibland upptäcker vi den med fasa inom oss själva. Den finns där, som ett gift i vårt blodomlopp och den kräver en uppgörelse. Den kräver att vi emellanåt ifrågasätter våra egna bilder av dom andra.
Nu läser jag mitt engelska manus inför kvällens Filmfestival och Prisutdelningen som jag ska leda. Temat är frihet. Jag är så nervös att jag inte kan formulera ett enda ord. Så läskigt. Sänd en god tanke om ni har någon över. När veckan är avklarad, imorgon bitti, sitter jag på ett flyg med min älskade. Ni får så klart följa med. Om ni vill. Kärlek till er alla och tack för era kommentarer.
vem är han? your new loverboy.