Grattis alla systrar på Internationella Kvinnodagen. Och bröder. Och alla allierade i kampen för en jämställdhet som omfamnar flera. Tack för att ni väjer för fascistoida fallgropar och populistiska piruetter som ämnar söndra och splittra och försöker få oss att backa. Här kan ni läsa min artikel i DN. Tack till Vlora Makolli, Aftab Soltani, Sabrine Jaja och alla andra som ställde upp. Tack till Terrafem, Bernadita Nunez, Debbie Nujen Tack till Kvinna till Kvinna och Lena Ag och Christina Hagner och Streetgäris och alla andra som kämpar outtröttligt. Tack till er som gick före och er som kommer efter. Förr eller senare har vi hela lönen, halva makten, rätten att styra över våra egna kroppar, tillträde till makten och trygghet i det offentliga rummet.
Idag arrangerar Timbro ett seminarium om skatter med sex talare. Inte en enda kvinna sitter i panelen. Inte ens moderatorn är en kvinna. Till Timbros försvar kan man addera att de aldrig kallat sig för en feministisk tankesmedja men kom igen grabbar – det är 2017 och vi lever i världens mest jämställda land. Och vi betalar också skatt och brinner för frågorna. Och jag känner personligen en massa kompetenta liberala, konservativa kvinnor som skulle kunna kvala in.
I DN läste jag också Roland Paulsen som recenserar en liberal podcast. Jag respekterar verkligen dessa herrar som utmärkt sig för sin intellektuella förmåga och verbala virtuositet men blir ändå bedrövad över att de hänfaller åt att snacka om Kajsa Ekis Ekmans bröst när de kritiserar hennes åsikter. Och de sitter inte i någon underjordisk moské i någon perifer moské. De är alla tre mäktiga, tongivande samhällsdebattörer. Med andra ord har vi en bit kvar innan vi kan luta oss tillbaka. Vi får föra kampen på flera fronter – från förorterna till maktens mansgrottor.
Hur firar ni idag? Vad kämpar ni för?
STOCKHOLM 2016 04 04
Alexandra Pascalidou, mitt kvarter
Foto: Hilda Arneback / DAGENS NYHETER
Alexandra, eftersom det är kvinnodagen kanske jag inte ska yttra mig. Läste din artikel i DN och blev ledsen över att du framställer arbetet för allas lika möjligheter i samhället som kvinnors kamp mot ”patriarkala strukturer”.
Min högsta önskan vore att vi slutade med identitetspolitiken och striden mot varandra och istället gemensamt samarbetade utifrån humanismens grundläggande värden, som t.ex. den gyllene regeln. Varför ska vi dela upp oss efter kön och hudfärg och strida mot varandra när vi kan arbeta tillsammans för allas våra rättigheter? Är det för att man i media måste profilera sig och skapa sig ett varumärke? Jag tycker det är synd att det ska målas ut som strider med kickboxning och krigiska bilder med patronbälten. Det är inte strid och söndring vi behöver i nuläget utan gemenskap och förståelse. Vi behöver sprida det allmänmänskliga kärleksbudskapet som inkluderar oss alla.
Jag är rädd och orolig. Polariseringen och spänningarna ökar både i Sverige och världen. Alla ropar till strid och viftar med sina fanor. Det känns lönlöst att längre försöka agera medlare och hoppas på ömsesidig förståelse. Ondskan har fått makt i människors hjärtan, mörkret närmar sig och det är dags att ta skydd och låta ovädret passera:
https://www.youtube.com/watch?v=K5KAc5CoCuk
En musikvideo som i högsta grad speglar vår tid.
Inte alla orkar lika mycket som Alexandra och ta tag i den stora världen.
Men vi kan alla göra något i den lilla världen.
En dag kanske den där tjejen i videon står utanför din dörr.
Det hände mig för ett par veckor sedan – tro det eller ej.
Artikeln i DN som du påstår att du har skrivit. Vem har skrivit artikeln egentligen?
Du skäms visst inte över någonting?
Artikeln är ju tydligt signerad Alexandra Pascalidou. Varför då denna insinuerande fråga vem som skrivit den?
Hej Jessika. Trista insinuationer. Du är välkommen hem till mig och min soffa så kan du se hur jag skriver dagarna i ända. Testa mig- ge mig ett ämne och ett papper och en penna så ska jag ta dig med storm. Lycka till i livet i övrigt och sprid lite kärlek. Eller avstå. Världen är tillräckligt trist som den är.Kram.
Vad tror Du själv DickeFix? Har du ingen koll på hur saker och ting förhåller sig när det gäller Alexandra Pascalidou?
Från en som vet vem Alexandra Pascalidou är!!!!
Alexandra har skrivit tusentals artiklar och flera böcker. Hon har visat att hon är en mycket kapabel och produktiv skribent även om jag rent sakligt, inte håller med allt vad hon skriver. Att då, utan att framlägga något som helst bevis, insinuera att hon inte skulle vara författare till en artikel som hon signerat är oförskämt. Om du t.ex. anser dig varit medförfattare så får du väl i så fall påpeka detta istället för att insinuant fråga vem som skrivit artikeln! Om du däremot, vilket jag tror, återigen håller på att älta ett misstag som Alexandra gjorde för länge sedan där hon lånade några rader från en sång i en längre artikel utan att ange källa, så bör du skämmas. Hon lämnade en högst rimlig förklaring hur det kunde bli så och har dessutom erkänt att det var ett misstag, och offentligt bett om ursäkt för detta! Då ska man förlåta! Alexandra har ju skrivit hundratals artiklar sedan dess!
Om du inte håller med om innehållet i det Alexandra skriver så är du välkommen att i god ton argumentera emot det här. Grundlösa insinuationer eller beskyllningar däremot räknas som ärekränkning både här och i verkliga livet.
Tack bästa du. Och ang. din tidigare kommentar – alla män är inte patriarker. Precis som jag skriver i artikeln är många allierade i kampen för jämställdhet och jämlikhet. Utan er hade vi stått och stampat vid spisen. Utan män som stöttat och öppnat upp hade kampen inte kommit lika långt. Ändå finns de där – de patriarkala strukturerna som sätter käppar i hjulet för kvinnor världen över. Och de ska vi motverka och bekämpa tillsammans. Kram och kraft och kärlek till dig.
Tack Alexandra, du vet inte hur mycket dessa ord betyder för mig! Jag vill också arbeta med dig och andra kvinnor för ett rättvist och jämställt samhälle trots att jag är man. Vi bör alla stå upp för denna humanismens princip, men inte i egenskap av män och kvinnor, utan som människor. Vi har alla en skyldighet att åtgärda orättvisor, oavsett om de kortsiktigt är till vår personliga fördel eller nackdel. Långsiktigt mår vi alla bättre i ett samhälle som ger samma startmöjligheter för alla individer.
Jag är övertygad om människors inre godhet och känsla för rättvisa. Den har Naturen givit oss för den behövs för att vårt samhälle ska fungera. Men om man är partisk och manar till strid för sin egen grupps rättigheter, är det lätt man polariserar samhället och debatten helt i onödan. När människor känner sig hotade vänds taggarna utåt och man börjar basera sin identitet med striden ”mot de andra”. Jag hoppas därför vi istället för att mana till strid kan börja vara objektiva och prata förståelsens och försoningens språk, utifrån vår inbyggda känsla för rättvisa.
En stor kram och kärlek till dig också!
Ederlezi (romernas firande av vårens ankomst)
Liten tjej med stor röst:
https://www.youtube.com/watch?v=9R23JLFXjXU
Ja sången Ederlezi är mycket vacker och en av höjdpunkterna i Emir Kusturicas vackra film ”I zigenarnas tid”. Kompositören Goran Bregovic har skrivit mycket bra musik, t.ex Theos an einai, om Gud finns, vilket man kan fråga sig i dessa polariseringens dagar. Här med min favoritsångerska sedan tonåren, den gudomliga Haris Alexiou:
https://www.youtube.com/watch?v=hWLbeZ82z_A
Muisk har ju den fantastiska egenskapen att korsa alla kulturer och gränser även om man inte alltid förstår texten.
Här en intressant sida om crosscultural meetings som jag hittade idag.
guide.culturecrossing.net/basics_business_student_details.php?Id=9&CID=197
Man söker på land och lär sig kommunicera bättre mellan kulturer.
I Grekland är man tydligen mer fysiska i vardagskommunikationen (som synes också i Ola Kala. I Sverige vill vi ha space och har inga tabun om man får tro författarna till sajten)
Ja jag såg den filmen i Mosaik vilket du kanske också gjorde då.
Marjana kommer från Albanien.
Hon vann den här sångtävlingen vilket är helt fantastiskt särskilt med tanke på att familjen bor lika eländigt som de romer Alexandra följde med hem till Rumänien. ( ingen el, hål i väggarna osv)
Hon sjunger på flera språk dessutom.
Scrollade och hittade de engelska översättningarna.
(min grekiska är tyvärr högst rudimentär)
Lyssnar igenom nu…
Herre jösses vilken teater!
Beställde Frontkick av Alexandra på Kvinnodagen.
(fast är det inte en sidekick på fotot ovan?)
Tror inte det handlar om kampsport i bokstavlig mening….
Håller mig till En kvart om dagen med Arne Tammer för egen del.
Ännu en sång av Marjana Begu.
Förhoppningsvis kan hon sjunga familjen ur det elände de lever i som fattiga romer i Albanien.
Tror sången handlar om kärlek som flytt
https://www.youtube.com/watch?v=E_NC5DLD0Hw
Den där sparken har du gjort rätt många gånger vid det här laget. Känns bara som en trött upprepning.
Att du dessutom tror att dina allitterationer på något sätt skulle höja kvaliteten på texten är så korkat att jag inte vet var jag skall börja. Det är ett nybörjarmisstag. Dags att börja om från början?
Själv tillhör jag skaran som i högsta grad uppskattar både form och fakta i det Alexandra skriver. Jag har hängt med henne sen Mosaik.
Pop opp i topp pop säger jag!
Det är en jäkla tur att hon inte stannade i den akademiska världen.
Man kan behöva avhandlingar ibland men det är tyvärr mest akademiker som läser det.
Hur många läser en avhandling om kaos i Grekland ekonomiska fall?
Hur många läser Alexandras bok Kaos eller ser Alexandras Odyssé?
(retorisk fråga)
När det gäller kampsport kan jag se Karate Kid I hur många gånger som helst – Wax on wax off!
Annars är väl Börja om från början också en rätt catchy låt. ( Sven-Ingvars)
Tage Danielsson om eländes elände och vad man kan göra när det blir för mycket:
https://www.youtube.com/watch?v=UO2dh0gibH8