Här bor jag temporärt. Hemma hos en vän som älskar konst och prylar. I ett townhouse på Upper East Side. I samma hus som Marilyn Monroe bodde i när hon var gift med Di Maggio. Det är tack vare min fantastiska väninna Sofia Eng jag hamnat här och går runt lyrisk och studerar varenda detalj. Mitt spartanska, minimalistiska jag får givetvis spelet men det är bra träning för mitt oroliga sinne. Nu sover hela Manhattan och jag ligger klarvaken. Tänker tacksamhetstankar och skrattar åt att när jag stötte på Stakka Bo & Kent igår kväll så sa J:”Det är så mycket svennar här.” För första gången inkluderades jag i Svennegemenskapen. Att det skulle krävas 35 år i landet och en nostalgisk utlandssvensk för att se det. Nu måste jag sova. Om tre timmar väntar Powerwalk i central park, frukost och sen jobb. Ska försöka få till en superkul intervju. Kärlek till er!
Amerikanerna tror inte att du är svensk, utseendet avslöjar dig.
Men plötsligt så är dina hatobjekt svennarna din högsta önskan, tala om självförakt!
anna!! hur menar du nu?
Vilket underbart liv du lever! Massor med vänner över hela världen, otaliga resor, du möter spännande människor och är efterfrågad frilansare!! Grattis till dig, så starkt….. för du har verkligen inte glidit fram på en räkmacka!!
Vilken härlig resa! Ska till USA till sommaren, den som väntar på något gott! Ska du intervjua min favoritskådespelare Mikael Nyqvist?! Lyckliga dig! =)