Nyss kommit hem från en fantastisk konferens i London. Trust Women arrangeras av International New York Times och Thompson Reuters och handlar om kvinnors situation i världen och hur man konkret kan bryta förtrycket, förnedringen och förödmjukelserna som dagligen pågår. Hjältar från Afghanistan till Sydafrika och Nepal var på plats och delade sina erfarenheter och perspektiv. Där var Cyrus Jr Vance, åklagaren på Manhattan som drev fallet mot Dominick Strauss Kahn, där var Hazel Thompson som filmat indiska bordeller där flickor hålls tillfångatagna, där var Benjamin Skinner som skrivit om det moderna slaveriet som pågår runt hörnet i tystnad.
Jag ska sätta mig och bringa ordning i mina anteckningar som är spridda i datorn, på lösa papper, visitkort och anteckningsböcker och sen ska ni få ett koncentrat av det bästa. Här kommer i alla fall lite bilder från några härliga möten med bl.a. den egyptiska aktivisten och författaren Mona Alhatewy som blev misshandlad av poliser på Tahirtorget, Christy Turlington som kämpar mot mödradödlighet och Salma Hayek som läste en text om kvinnovåld.
Så fort jag landade styrde jag kosan mot Oscarsteatern där jag föreläste om Mångfald och ledarskap. När jag signerade böcker efteråt blev jag alldeles varm i hjärtat av människor som kom fram och berättade om sina liv. En man från Bredäng sa: ”De kallar mig för Svennebanan på jobbet. Jag är inget speciellt. Det finns inget spännande med mitt liv.” Jag sa att han har fel. Alla har spännande liv. Alla är speciella. Då berättade han om sin fru Rositha. Hans blåa blick gnistrade och leende spred sig över ansiktet. Jag trodde han var nykär. Alldeles så där färskt förtrollad. Det visade sig att de varit gifta i 30 år. Och har vuxna barn. Och han berättade hur han vaknar varje morgon och känner tacksamhet att han har henne i sitt liv. Och jag smälte.
Sen tog jag taxi hem och föraren var världens skönaste lirare. En silverhårig Södermalmspatriot med glimten i ögat och ett skratt som fyllde hela bilen. När vi var framme ville jag inte ens kliva ur bilen. Människor är fantastiska. Jag blir så lycklig av alla dessa möten och knäsvag av tacksamhet. Här kommer några bilder.
