Mitt Mykonos

Hej alla fina där ute och hoppas ni mår toppen. Jag är på Mykonos. För jag vet inte vilken tur i ordningen. Här har jag varit genom alla år med vänner, familj, pojkvänner. Denna gång bor jag i Psarrou, bredvid Nammos där musiken dunkar och sololjade kroppar dansar. Stringbikinis och saronger och Louis Vuitton-väskor i sanden. Lyxyachtar i vattnet med personal som kör sina gäster skytteltrafik till stranden. Solstolarna längst fram som står i vattnet kostar skjortan och stamgästen Lindsey Lohan ragglade runt i sanden igår. Igen.

Det är fascinerande att studera dessa rika typer som hänger här. Ibland blir jag dock så provocerad av deras arrogans att jag vill lyfta deras magnum-flaskor och drämma till dem. Servitörerna har berättat riktiga rysarhistorier om sina bortskämda gäster. Från snubbar som beställer in champagneflaskor för att skölja sina fötter i dyra bubblor till dem som behandlar människor som vore de konsumtionsvaror. Givetvis finns det många som kan köpas här och det är en sorglig historia jag skulle vilja skriva om. Men nu till mitt Mykonos som kräver en hel del energi för att festligheterna pågår dygnet runt. För oss som varken snortar kokain eller knaprar ecstasy-tabletter för att orka räcker det med några intensiva dagar.  Häromkvällen mötte jag två vackra 21-åriga tjejer från New York på Nobus toaletter. Den ena, hon som dessutom firade sin födelsedag, spydde som en katt så jag erbjöd mig att hjälpa till. Då berättade hennes väninna att hon tagit lite för mycket Mdma. Någon tablett som gör dem glada och sköna tydligen. Det finns överallt gratis sa de som häpnade över att jag aldrig provat. Om man inte tar för mycket är det urhärligt, hävdade de. Medan den ena såg döende ut. De var på sin årliga resa – St Tropez, Ibiza, Mykonos. Och allt var gratis. Nu presenterade de mig för sina brasilianska nyfunna killkompisar från Bahia och där satt även en ung, vacker svenska. Jag satte mig en stund med dem för att förstå hur de lever och festar. De såg mitt sällskap vid bordet bredvid som de tyckte verkade tråkiga och erbjöd mig att följa med dem. Jag bangade men har mött en massa unga, framför allt tjejer, som lever lyxlivet och spyr på toaletterna för att de råkat sluka för mycket kemikalier.

Mitt Mykonos är egentligen ett annat. Men vägar korsas och jag som inte kan stilla min nyfikenhet får reda på mer än vad jag ibland önskar.

Jag har uppdaterat flitigt på Instagram men tänkte att ni ska få mina Mykonos-måsten 2017 för här händer det mycket från år till år. Första gången jag kom hit var 1990 och eftersom jag var fattig som en kyrkråtta fick vi bo i en gammal väderkvarn utan fönster. Vilket innebar att jag vaknade sönderbiten av mygg med ett gäng kattungar som klättrade på min kropp och en åsna som väsnades utanför. Sedan dess har jag successivt haft bättre budget och kunnat upptäcka mer än billiga souvlakistånd. Så här kommer Pascalidous Pärlor utan inbördes ordning:

Principote Beach Club i Panormos – god quinoa-sallad med räkor, krispiga calamares och världens godaste galaktoboureko-dessert som de hackar sönder på bordet. Initierad vinlista, vattenpipor, hög musik från arabiska Habibi Ya Nour El Ain till Despacito. Vackert virkade solstolar och en massör som går runt och erbjuder sina tjänster på den fina sandstranden. Boka bord för sen lunch vid 16-tiden och häng kvar.

Scorpios – en hippiechic men dyr ökenfest som är bäst på torsdagar och söndagar vid 20-tiden. Folk i badkläder och balklänningar, grym musik, dans, mat. Ett glas champagne kostar ca 300 sek.

Scorpios toaletter

Spilia– den underbara krogen som klättrar på klipporna i Agia Anna måste bokas i tid. Prova gräset som växer i vattnet – Almyra – och deras fisk och skaldjur.

SantAnna Beach Club bjuder också på fantastisk lunch och skönt häng runt Mykonos största pool som ringlar runt solstolarna:

Koursaros i chora (huvudbyn) – färsk fisk, minnesvärd krabbsallad och diverse tartarer. Högst poäng får dock deras Guanduja -choklad desserter och citronpaj. Middag på Mykonos intas oftast runt 23.00. Dessförinnan kan ni avnjuta kreativa cocktails i Lilla Venedig på exempelvis klassiska Caprice eller Sea Satin. 

Alemágou är en skön beach club som kräver dansant och festglatt sällskap. De snygga gästerna dansar på bord och stolar vid solnedgången och de uselt avlönade servitörerna berättar för mig att de får ungefär 5000 sek i dricks per kväll. Du får ni en uppfattning om klientelet. På vissa beach klubbar och barer har de dessutom minimum konsumtion på ca 15 000 sek om man önskar eget bord. Vi tog några trista cocktails för att det var så hårt tryck att de bara kunde skaka ihop caipirouscas och caipirinhas.

Kiki’s på Agios Sostis är tavernan utan el som har långa köer då de inte tar bordsbokningar. Enkel grekisk och ganska god mat, mest lammkotletterna, men taverna lockar genom att tiden verkar ha stått stilla på en ö där allt gått i rasande fart.

Jackie O på Super Paradise Beach är en egen daglig Pride Parad och gourmet destination. Kärlek och kyssar, drömlika skaldjursrätter och Mykonos bästa dessert- chokladbomben- jag aldrig kommer glömma! Solid kakao som smälter med havssaltad karamellsås – kolla filmen på min Instagram och smält.

Bobonniere Den här baren bäst placerad i huvudbyn vill jag helst inte lämna. Här spelas bästa musiken och här hänger mina vänner från Aten.

Jag har flera pärlor för er som önskar. Hör av er bara. Men mest av allt – missa inte Delos- den antika världens epicentrum!

My