Så satt jag halva fredagsnatten, under en magisk stjärnhimmel med havsbruset i öronen som stördes av den dramatiska direktsändningen från grekiska parlamentet där regeringens förslag efter vändningar och invändningar röstades igenom vid 03.30. Ny Demokratis, de högerkonservativas, nya partiledare Vaggelis Meimarakis, som varit politiker sedan 1989, däribland försvarsminister, och en del av ett korrupt system som gjorde landet till ett finansiellt inferno visade inga tecken på självkritik eller ånger. Premiärminister A. Tsipras lade leendet på hyllan och var nästan tårögd när han talade inför sin ruinerade republik som han förvirrat med sina finter och upprepade honnörsord om värdighet och stolthet . Tsipras kritiseras skoningslöst från alla håll. Inte minst från fem av sina egna partikamrater på vänsterkanten. Apropå Tsipras värdighets-tjat twittrade en högerparlamentariker och f.d. minister, Evripidis Stylianidis, dessa osmakliga rader:
”Värdighet, Alexi Tsipra, är som oskulden. När du förlorat den finns ingen återvändo.”
Och apropå SYRIZAs kullerbyttor och kovändningar twittrade samme politiker:
”SYRIZA är som kvinnan.
När hon säger nej menar hon kanske.
När hon säger kanske menar hon ja.
När hon säger ja är hon ingen kvinna”.
Om inte detta så vad är då manschauvinism och misogyni?
Retoriken är stenhård, syrlig och synnerligen sarkastisk emellanåt. Det var ett lidande att lyssna på Gyllene Grynings fuhrer när han spottade ur sig sina anklagelseakter medan hans blonderade fru satt bakom och nickade. Partiledaren som förutom sin rasism gick till val på att krossa korruption och svågerpolitik klämde in sin egen fru som parlamentariker. Lika frustrerande var det att lyssna på Kommunistpartiets, KKE bakåtsträvande, destruktiva dogmatiker som motarbetar allt och till och med uppmanade sina väljare att ogiltigförklara röstsedlarna genom att skriva två nej på dem.
To Potami, Flodens, partiledare formulerade 140 twittertecken i talarstolen medan PASOK, socialdemokraternas nya partiledare, Foffi Gennimata, dotter till en av Pasoks ledargestalter, refererade till deras legendariska ledare Andreas Papandreou som ni kan läsa mer om i min bok Kaos- ett grekiskt krislexikon. ANEL, Obereoende greker som är högernationalister, företräddes av sin partiledare Panos Kammenos, försvarsministern, som höll ett patetiskt patriotiskt brandtal där han varnade för inbördeskrig och protesterade mot nedskärningar inom försvaret. Med andra ord var det verbal krigföring halva natten.
Till slut fick regeringens förslag tummen upp av en majoritet trots att bl.a. förra finansministern Yanis Varoufakis valde att åka till sitt sommarhus på Aigina och vissa av SYRIZAs egna parlamentariker vände sin partiledare ryggen.
Så blev folkets Nej ett Ja med modifikation som kan bli en Sudden death i Eurogroup-mötet imorgon. Som ni förstår är förhandlingarna i Grekland lika hårda som de är utanför. Internt skulle jag vilja påstå att tonen är ännu råare – inte bara bland politiker utan även bland medborgarna. Även om vi slipper nyval så lutar det mot en regeringsombildning i början på nästa vecka.
I gårdagens opinionsundersökning från Metron Analysis får SYRIZA fortsatt starkt stöd på 38% trots anklagelser om svek, ND får 19 %, Potami 5, Gyllene Gryning 4, KKE 4, Oberoende greker 2.
Att i detta läge, som den Moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson i ett tweet undra varför undertecknad, som enligt henne ”inte är okontroversiell, får agera ”Greklands samlade röst” är oroväckande okunnigt. Dels har jag och många med mig beskrivit den inrikespolitiska polariseringen som råder i det ruinerade landet och dels förmedlar jag konsekvent en polyfoni av röster. Jag rapporterar om allt från kritik till aktuell politisk satir och smakfulla eller osmakliga utfall och drastiska retoriska rosetter från alla håll. Jag gör mitt bästa för att sätta situationen i en bredare och mer komplex kontext. Att min opartiskhet och objektivitet (återigen) ifrågasätts är talande och tröttsamt. Kampanjen har pågått lite för länge nu. Tidigare anklagades jag för att vara partisk i andra sammanhang och av andra skäl. Och det har jag skrivit om i flera blogginlägg och artiklar. Varför ifrågasätter ingen flitigt anlitade fd IMF-chefer och Folkpartisters opartiskhet? Jag respekterar båda dessa herrar men undrar ödmjukt varför mina rapporter avfärdas som partiska när deras upplevs som opartiska. Vad är skillnaden?
Jag hyser inga partipolitiska eller patriotiska sympatier. Min empati finns hos den delen av det grekiska folket som lider och som betalar ett högt pris för misstag makten begått på deras bekostnad. Frågar ni mig personligen anser jag att alla grekiska regeringar är medskyldiga till misären. I varierande grad. Och alla greker som röstat fram dem är medansvariga i varierande grad. Jag kommer alltid ta ställning för de utsatta. Jag kommer alltid att ge en röst åt de tysta och de tystade. Jag kommer alltid försöka förmedla den lilla människans röst. Här som där.
Jag sitter i spagat mellan mina två hemländer och det ger mig förmånen att vidga perspektiven och anlägga en komparativ kontext. Media behöver flera initierade röster, inte färre. Vi behöver polyfoni. Motståndet och misstänkliggörandet är ingenting annat än ett förtäckt försök att enbart vaska fram nationalekonomer som rabblar ramsor och räntesatser. Helst manliga. De som upplevs som objektiva.
Och här har vi en dagsfärsk objektiv artikel som sannolikt inte ens (M)aria Abrahamsson kan betvivla. Eftersom det är NY Times som skriver. Det jag sagt och skrivit hundra gånger. Läs Här eller scrolla igenom alla deras artiklar om Greklandskrisen. New York Times är ju inte direkt Hellas husorgan eller någon kontroversiell, subjektiv, vänstertidning vi snackar om.
Från och med nu kommer jag inte ens bry mig om att redogöra för mina universitetspoäng, Greklandsstudier, arbetslivserfarenhet, böcker och filmer och kontaktnät. Ni som vill lyssna på mig är välkomna. Jag älskar era kommentarer och uppskattar era frågor och synpunkter. Ni andra kan vända polyfonin och mångfalden ryggen och enbart lyssna till dem som säger samma saker draperade i objektivitetens slöjor.
Jag har flera universitetsutbildade kunniga svensk-grekinnor i min bekantskapskrets. En av dem är, Olga, chef på ett internationellt bolag i Malmö. När hon hälsade på mig igår beklagade hon sig över den svenska Greklands-rapporteringen som enkelriktad och onyanserad. Många delar hennes syn och vill ni som är verksamma inom media ha flera svensktalande röster kan ni höra av er. Ni får dem gratis. De är måhända inte journalister men de kan sitt Grekland.
Förutom att följa utvecklingen minut för minut plåtades jag för en grekisk tidning idag.
Hej, Alexandra Pascalidou, jag har letat över hela internet efter svar på min frågor, och jag hoppas att du kan ge dem
Min frågor ska inte tolkas som moraliska inte om Grekland ”bör” betala men mera om Grekland ”kan” betala
Här är de
1 OM Grekland skulle få bukt med all skattesmitning och få in 100% av de skatter som lagen kräver, skulle Grekland DÅ ha en budget i balans?
2 OM Grekland skulle få bukt med all skattesmitning och få in 100% av de skatter som lagen kräver, PLUS att man minskar militärens budget från dagens 4,5 miljarder till 0,5 miljarder OCH säljer ut 95% av allt militärmateriel skulle Grekland DÅ ha en budget i balans?
3 OM Grekland skulle få bukt med all skattesmitning och få in 100% av de skatter som lagen kräver, PLUS att man minskar militärens budget från dagens 4,5 miljarder till 0,5 miljarder OCH säljer ut 95% av allt militärmateriel PLUS att man minskar korruption med 90% skulle Grekland DÅ ha en budget i balans?
Även om du inte kan svara på alla, skriv de svar du vet
Ingen där ute i världen verkar kunna ge mig svaren, så kanske du kan 🙂
Tack för att du rapporterar och står på dig! Kram
Har Tsipras kommit med någon förklaring till varför han utlyste en folkomröstning om ett avtal som han två dagar efter folkomröstningen accepterade som sitt eget?
Vad var poängen med de senaste veckornas stängda banker inför och efter folkomröstningen, var allt för att ge Tsipras en högst tillfällig ego-boost?
Nu tycks förtroendet hos flera långivarna vara borta. Euroländerna, som själva tar en del av skulderna, tycks splittrade. Finland har en eget lån till Grekland på flera miljarder euro till Grekland och nu verkar deras politiker ovilliga att låna ut fler, tilliten är nog borta för grekiska politiska löften samtidigt som sannolikheten att grekerna ska kunna betala tillbaka de nya lånen är rätt små.
Men ändå är nog chansen stor att det ändå blir ett räddningspaket inom ESM-systemet. För annars hägrar en snabb grekisk konkurs med ännu mer lidande.
Om jag vore grek skulle jag flytta alla mina pengar som jag hade i grekisk bank till en utländsk bank eller att ha i madrassen, samma dag som bankerna öppnade. För risken är nog rätt stor att det här inte kommer att hålla.
@Tre små frågor
Jo, du kan få svar på dina frågor men först måste vi veta vad som den grekiska staten ska betala tillbaka. Vet du det? Det blir ju svårt för grekerna att betala tillbaka något när ingen vet vad grekerna ”lånat” av banksystemet? Du kanske kan berätta vad bankerna ”låna ut” som grekerna ska betala tillbaka? Bankerna har inte lånat ut Euro för banker kan inte låna ut Euron. Så vad har bankerna ”lånat ut” och vad ska grekerna betala tillbaka till banksystemet genom skatten?
Grekland borde göra som Island – sätta bankerna i konkurs och fängsla bankirerna
The Greeks were right to reject paying the debts, for these debts were forced upon them by the giant vampire squid, Goldman Sachs, in words of Matt Taibbi. “The first thing you need to know about Goldman Sachs is that it’s everywhere.”
investmentwatchblog.com/the-greeks-were-right-to-reject-paying-the-debts-for-these-debts-were-forced-upon-them-by-the-giant-vampire-squid-goldman-sachs-in-words-of-matt-taibbi-the-first-thing-you-need-to-know-ab/
Hej Alexandra! Jag antar att Maria Abrahamson menar att en journalist med grekisk bakgrund som du inte skulle vara engagerad i grekisk politik för att du inte känner till den och inte är politiker, men om man inte deltar så bryr man sig ju inte och det är väl inte en bättre attityd?Sedan tycker jag att Tsipras borde erbjudit jobbet som finansminister åt Wolfgang Schäuble.Om han tackat nej kunde Tsipras sagt övriga Eu-länder att inte klaga på hans förslag till hur krisen ska lösas om dom själv inte vill ha jobbet som finansminister i grekland,eller hur?
Du är onekligen en opartisk röst, som jag kan se det. Din blogg är öppen och personlig, jag får en känsla av att vara i Grekland. Det är kaoset du beskriver (vilket börjar likna inferno), inte hur du ser det med svenska ögon. Ja, det kan väl vara det feministiska perspektivet i så fall, men med den matcho kulturen där nere är det motiverat.
Du skriver ”jag älskar era kommentarer”, då har du nog inte läst Ove Stenmarks och Michel Thudens i inlägget under, de är ju som Bill och Bull i Pelle Svanslös.
Du är bäst i alla avseenden… stor kram o fortsätt berätta för oss..
Jag gillar att du skriver personligt och med inlevelse. Det känns äkta och det är det som betyder något.
Kanon bra Alexandra , det vi läser i tidningarna utgör ju många gånger besluts underlag hur vi ska tycka och ställa oss till olika saker i världen. Många svenskar jag känner är arga på grekerna, man har ju fått info av tidningarna att grekerna tar ut tidig pension vill inte sköta sina skulder och myglar i största allmänhet, men berättar man hur svårt många greker har det tystnar mycket av ilskan.
Kan därför inte förstå dina journalist kollegor som tycker det är ok att bara berätta en liten bit av storyn och i princip skapar hat mot ett folk för att man utelämnar mycket viktig info, hur vanligt folk har det.
@ Lars, håller verkligen med dig! Och detta visar hur lätt människor tyvärr låter sig luras och manipuleras. Att media vinklar så hårt åt ett håll gör de skyldiga till att hetsa mot grekerna! Detta måste belysas mer, vilken propaganda de håller på med och vilka som faktiskt äger media. Innehållet vinklas därefter. Det måste till en stark motpol till detta. För detta är ej förenligt med ett demokratiskt samhälle, att media som har monopol på nyhetsrapporteringar, är alltid vinklade åt samma håll – höger! Det är diktatur.
Jag såg filmen vad är det för fel på grekerna? Häromkvällen. Den förklarade krisen för mig och fattigdomen bland barnfamiljerna i Aten? Kändes så grymt! Att förklara denna ekonomiska kris i Grekland är större. Under många år har jag semestrat i Grekland sista gången på en ö där flygplatsen inte fungerade. Nåväl jag skall dit igen. Tack för dina reportage och denna blogg. Eurosamarbetet visar sig inte hålla i längden. Jag var emot det från början.