Vissa programledarjobb är så roliga att man vill frysa tiden. Igår presenterade jag Revolution Poetry’s femårsfirande på Folkoperan i Stockholm. Jag talade om tystnaden som en symbolisk strypsnara och poesins kraft. Jag talade om konstens kompromisslöshet och verkshöjd och andrum. Bakom ryggen hade jag min gamla vän, musikgeniet DJ Salla som med sitt Red Line Records gjort mer för Sveriges förorter än alla ministrar de senaste tjugo åren ihop. Sen kom de, en efter en, unga, starka, vassa, välformulerade Spoken Word-artister som med sina träffsäkra ord hittade publikens hjärta direkt. Folkoperans 600 gäster svarade med stående ovationer och jag kan inte minnas när jag senast ledde ett evenemang med så starkt samhällsengagemang, så många intensiva känslor och så mycket stolthet över de unga konstnärerna på scen. Ni kommer se mer av Nachla, Yodit, Cherrie, Amer, Barakat, STICS och alla andra poeter. Cherrie, en somalisk-svensk sångerska från Rinkeby som även talar flytande finska och norska efter att ha levt där som flykting berättade under pausen om flykten och livet ville jag skriva en bok. Eller Amer från Palestina och Upplands Väsby som flydde till Sverige från Finland på en fullpackad Silja Line-färja med Michael Jackson-fans. En dag ska jag göra långa intervjuer med dessa stjärnor och ingen kommer lämnas oberörd. Tack till alla på och utanför scen, tack till volontärer, poeter och publik!
