Aprildagen började med deep sea detox massage på Bliss Spa på W Hotel. Ljuvligt om man bortser från den irriterande musiken där någon sjöng om uppbrott, sorg och saknad. Ska det vara musik på spa ska det vara ordlöst så att man får tänka fritt.
Den thailändska massören berättade att han masserat bl.a. Xavi, Shakira och Ricky Martin. Messi som brukar bo här sitter bara på sitt rum. Efter behandlingen rekommenderades jag en slimming lotion. Undrar varför haha.
Sen gick jag upp på rummet för att memorera den magiska utsikten. Ursäkta den visserligen renskrubbade, svullna sönderdansade foten men jag var bara tvungen att fot-ografera:
Vid poolen tjuvlyssnade jag på ett samtal mellan en krisdrabbad grek och en krisdrabbad spanjor. De utbytte dystra historier om finanskrisens konsekvenser. Båda kom fram till att solen och havet är Sydeuropas räddning. Utan dem hade vi gått under för länge sen. Så för att skydda mig mot solen tog jag på mig mina nyinköpta Marc Jacobs-glajjor och…
…åkte hem till Kleas magnifika trädgård:
Klea är personifieringen av den goda fén. När vi förra året åkte till Bali spenderade hon mer tid på att rädda herrelösa hundar än att ligga på stranden.
Här är hennes Alhambra-liknande lilla slott:
Den välkomnande hallen:
En underbar, godhjärtad familj med hundar, katter, hästar, fåglar och kaniner och ett förtrollande hem där vi bjöds på BBQ och bullar. Trots Hannes & Johannas kakvakande lyckades jag glufsa i mig minst fem:
Vackra Angela & Ossian som innan bilden togs upptäcktes när han försökte hoppa från terassen:
Själv låg jag raklång pga matslag. Som vanligt. Ord som lagom eller måttlighet existerar inte i mitt ordförråd. Här tillsammans med måttfulla, fina Elsa:
Barcelona har varit en sagolik upplevelse. Sist jag var här, typ 1997, satt jag i en europeisk Dokumentärfilmsjury som hette Prix Mosaik och belönade filmer som skildrar mångkultur. Jag var ordförande och den fransk-marockanske författaren Tahar Ben Jelloun satt i juryn. Det enda jag minns av den resan var alla fantastiska filmer och samtal och en gnutta havsutsikt i pauserna. Nu däremot har jag lärt känna staden. Nu är den min. En erövring jag kommer vårda ömt. Mina bästa tips kommer i artiklar framöver. Stort tack till mina vänner Katinka & Arne som hade världens finaste bröllop här och må de leva lyckliga i hundra år! Må ni alla leva lyckliga i alla era dagar. Buenas noches y besos amigos!