Sällan har jag blivit så förbannad, frustrerad, engagerad och lycklig på en och samma gång som på Trust Women Konferensen som arrangeras av International Herald Tribune här i London. Två Nobelpristagare inom loppet av en timme inledde dagen igår. Ang San Su Kyi och Shirin Ebadi var som känslomässig kärnkraft. Ingen kan lyssna på dem och inte engagera sig för kvinnors rättigheter i världen.
Dagen handlade om tvångsäktenskap, trafficking, prostitution, könsstympning, hedersmord och allt förtryck som drabbar flickor och kvinnor i världen. Ni borde läsa boken ”Half the Sky” för att få en introduktion i det universella kvinnoförtrycket.
Att vara journalist känns så futtigt i sammanhanget. Det känns som att stå och titta på och förmedla det fasansfulla förtrycket. Utan att rycka in och förändra. Jag funderar alltmer på att byta sida. Att gå från journalist till aktivist. Att använda min kompetens och kraft till att förändra världen. Jag vill bli den som gör skillnad i människors liv. Hittils har jag suttit i styrelser för BRIS, kvinnojouren Terrafem, Stiftelsen Läxhjälpen, varit mammambassadör för RFSUs kampanj mot mödradödlighet och annat men jag skulle gärna vilja ägna mer kraft. En av dem som engagerat sig är Christy Turlington. 
Den vackra stilikonen som startat en organisation som arbetar mot mödradödlighet. Vi pratade en stund och hon berättade att hon själv har en nioåring hemma och när hon reser runt i världens avkrokar möter hon nioåringar som blivit våldtagna, bortgifta eller sålda. Den tanken räcker för att man ska vilja förändra.
Man ser vem som har varit på Elles omslag.
Nej vad kul, har Alexandra varit med där! Vilket nummer?
Det är bra. Ni har humor. Kram.
Det gör man verkligen!