Från Matlagning i Monastiraki till Mykonos!

Hej från Mykonos, Kykladernas påkostade partyö. Jag skulle egentligen inte varit här. Jag hängde hemma i Aten. Antingen på min strand eller lagade kycklinggryta åt hemlösa i Monastiraki under värsta värmeböljan tillsammans med ”Sociala Köket” och ”Den andra människan”.

Jag mötte allt från greker som rasat genom revorna i skyddsnätet till marockanska gatubarn som kommit med flyktingvågen. En av dem, en 19-årig kille med armarna sönderskurna och uppenbart pårökt, berättade att polisen misshandlat honom när han saknade papper. Han var tillsammans med en kille från Algeriet och en från Libyen. De hade kommit med gummibåt från Turkiet till Mytilini och nio månader senare nått Aten. Utmärglade och drogpåverkade. Men artiga och nästan chockade över att vi var ett gäng som lagade mat och delade ut till alla som var hungriga. Jag talade också med en cancersjuk fyrabarnsmamma som kom med en stor plastbox för att hämta middag till hela familjen. Och med Winston från London som flyttade till Grekland för 20 år när han blev kär i en grekinna. De fick en dotter och nu har hon inte bara dumpat honom utan också tagit ifrån honom allt. Från ungen han inte får träffa till pengar, hem och arbete. Så nu står Winston och lagar mat åt andra som förlorat allt för att dels själv få äta men framför allt för att känna att han trots allt kan göra skillnad.

Och så mitt i allt ringer en kompis och bjuder med mig till Mykonos. Hon behövde inte tjata länge. Så nu är vi här!

Mykonos vänder på dygnet. Jag som är en morgonfågel somnade 07.00 och vaknade 15.00 av att det ringde ihärdigt. På beachklubbarna börjar festen redan på eftermiddagen. Just när jag skriver detta hör jag världens hitlåtar på Nammos nedanför där champagnekorkarna flyger och tusenlapparna byter händer som vore de värdelösa servetter. Igår var vi på Scorpios Beach club som hade fest vid solnedgången. Musik, rökelser, despacito, cocktails, extravaganta outfits från bikinis till galablåsor. På toaletten mötte jag en vakt från min hemstad Thessaloniki som blev rörd för att han såg en grek. Det är nämligen allt färre greker som har råd att besöka ön. Han som tidigare var sportjournalist jobbar nu som toalettvakt och på öns elverk på vintrarna. I kön mötte jag turister från Brasilien, Saudiarabien, USA, Mexiko och Kanada.

God lunch åt vi i Spilia som klättrar på en klippa. Där hängde de här skönheterna: