Först var vi sex. Två dagar innan avresan fick vi ett meddelande av Rinetta. ”Jag kan tyvärr inte följa med pga av hälso- och ekonomiska skäl”. Så var vi bara fem trötta tjejkompisar i olika livsfaser som klev ombord på en segelbåt på Korfu med Ithaka som mål.
Alexandra är advokaten som jobbar för en av Greklands största banker och den enda av oss som seglat tidigare – i både Grekland och andra delar av världen. Så hon har koll på vindarna och vattenhålen längs vägen.
Christina som är pr- och marknadschef för Greklands mest prisbelönta flaskvatten, Zagori. Hon jobbar i princip tolv timmar om dagen utan lunchpaus och i bästa fall två veckors semester. Hon har nyligen förlorat sin pappa, bor med sin mamma och bror och har blivit familjens patriark.
Krögaren och tvåbarnsmamman Agapi kommer från Knossos på Kreta där hon växte upp i familjens taverna och sedan utan nämnvärda resurser skapade egna barer och restauranger i Aten. Efter universitetsstudierna hyrde hon ett litet kyffe i ett risigt men centralt område i Aten, ställde sina egna udda glas. halmstolar och askkoppar till förfogande, spikade egenhändigt ihop en något vingligt bar och ställde fram iskall öl. Plötsligt blev baren ett av stadens referenspunkter. Kulturarbetare lockades och flockades och Agapi hade öppet nästan dygnet runt. Om ni är i stan besök Tranzistor och Psyrra.
Agapi är hippien som tältar på öar utan el och vatten i veckor där hon ligger under ett pinjeträd och läser de stora filosoferna. Agapi är också mästerkocken på vår seglats. Snabbt och enkelt rör hon ihop kulinariska läckerheter på basvaror.
Och så initiativtagaren Dimitra, vars dotter jag döpt och är gudmor till. Hon är en av få i Grekland som lyckats få sin verksamhet att växa i krisen. I sitt skönhetsinstitut gör hon egna organiska, hemma- och handgjorda hudvårdsprodukter på grekiska örter, frukter, grönsaker, oljor. Hon gör TV-program, skriver böcker och artiklar om inre och yttre skönhet och driver bolag medan hon delar sin dotter med sin f.d. make enligt svensk modell. Något som är ytterst sällsynt i Grekland än så länge.
Vår skipper Andreas är så solbränd efter alla år på havet att vi trodde han var marockan. Tills han började ösa ur sig en massa rasistiska drapor vilket ledde till bråk redan efter en timme ombord. Ursprungligen från Cypern och sedan 17 år på en segelbåt i Joniska havet har han ett nedsättande ord om alla andra folkgrupper. I övrigt är han en riktig havsvarg. Han kan sina vatten och sina hemliga hak. Han har lärt mig dyka efter sjöborrar och bläckfisk.
Andreas tog oss till en pytteliten by, Mitikas, på fastlandet mittemot ön Kalamos, där en familj driver tavernan Faros vid den gamla fyren, på vattnet. Pappan Tzimmi fiskar i gryningen och rensar fisken i havet framför gästerna. Sen rycker hans fru och dotter in och tillagar de godaste rätterna jag någonsin ätit. De odlar egna grönsaker, gör sin egen olivolja, fiskar och serverar läckerheter till den grad att de blivit en destination för de initierade.
Äntligen har jag satt min fot på Ithaka. Det mytologiska målet. En liten ö i Joniska Havet där Homeros står staty på torget, omtvistad författare till det världsberömda eposet Odysséen där hjälten kämpar i tio år för att hitta hem.
Efter att ha gjort Alexandras Odyssé på Göteborgs Stadsteater känns vår strapatsrika seglats från Korfu till Ithaka som just… semester .
Så här såg vår vecka ut:
Dag 1 Korfu
Dag 2 Paxous & Antipaxous
Dag 3 Meganissi, Kefalos, Mitikas
Dag 4 Ithaki
Dag 5 Kefallonia
Dag 6 Svikta
Dag 7 Parga & Paxoi
Dag 8 Korfu
Vi valde att bada och hänga på helt ödsliga stränder, vikar och grottor. En dag hade vi sällskap av tre svenskor som bor i London och på Malta och en annan dag stötte vi på två nakna, tatuerade killar i ett tält som rökte så mycket gräs att vi blev flummiga.
På nästan alla folktomma stränder fann vi kvarglömda sopor som vi plockade till vår skippers förtret. ”Ni har förvandlat min segelbåt till sopbil”, suckade han som sedan var tvungen att leta upp stora sopstationer vid hamnar. Vi har under veckan fyllt minst fem sopsäckar med allt från tomma champagneflaskor till konservburkar och gamla tofflor. Jag kan faktiskt inte begripa hur människor kan svina ner naturen på detta sätt.
Trots detta dagliga irritationsmoment var detta mitt livs skönaste och mest avkopplande semester. Jag varken duschade eller sminkade mig. Jag badade och snorklade hela dagarna, sov siesta, läste och njöt av resan mer än resmålet. Inte en enda gång blev jag sjösjuk vilket jag befarat när jag packade ner allehanda sjösjukepiller. Jag kan verkligen rekommendera segling i just Joniska havet där vindarna är milda och vattnet magiskt. Fördelen med en lokal skipper är att han kan sina vatten och vikar och kan ösa skvaller och historia över varenda millimeter. Behöver ni tips och råd och hjälp kan ni bara höra av er.
PS. Fantastisk färg på vattnet!