Glad midsommar alla fina människor. Igår var jag med i TV4s Nyhetsmorgons Nyhetspanel som ni kan se HÄR.
Det fick bli en allt annat än midsommrig gammal Halston-klänning eftersom jag skulle plåta bokomslag efteråt. Sen tog jag Melina och åkte för att fira den största svenska högtiden som jag inte har någon större erfarenhet av trots mina 35 år i landet. En fantastisk vän bjöd på en magisk midsommar:
Melina fick en massa nya vänner och sa hela tiden: ”Mamma, det här är otroligt!”
Sen åkte vi vattenscooter med en liten kille som tog ett järngrepp om mina bröst:
När barnen somnat njöt jag av den förtrollande kvällen med en sagolik solnedgång:
Bäst av allt var att jag bara drack ett glas vitt vin på hela dagen och därmed vaknade pigg och glad. Trots gårdagens glädje rann tårarna så fort jag tagit farväl av min dotter som ska semestra med sin fina pappa på Gotland. Kommer jag någonsin att vänja mig vid denna ständiga smärta och saknad? Kommer jag någonsin slippa ångesten som infinner sig några timmar innan hon ska lämna vårt hem och som jag kamouflerar så gott jag kan? Trots att jag går omkring och försöker intala mig själv att jag nu borde njuta av att ha all tid i världen att ägna åt mitt arbete, mina vänner, min försummade träning så känns glädjen fjärran. Förlåt att jag en dag som denna skriver så trist men det är just dagar som dessa det känns som värst.