Efter några dagars intervjuer och möten i sommarvärme lämnade jag Aten för Paris i natt. Det blev en gradskillnad som hette duga. Från +23 C till -3C. Ljusets stad välkomnade mig, Tine från Norge och Christiane från Danmark med en melankolisk himmel. Efter incheckning på Hotel Napoleon vid Triumfbågen väntade en guidad tur där vi fick studera Art Nouveau. Från tågstationen Gare de Saint Lazare till bistron Mollard till varuhuset Printemps med sin magiska mandala-liknande kupol och den vidunderligt vackra banken vid Operan med underjordiska bankfack, mosaikklädda golv, ornamenterade kolonner. Jag har varit i Paris en massa gånger. Här har jag intervjuat författaren Tahar Ben Jelloul, filmaren Costas Gavras, ultranationalisten Marine Le Pen. Här har jag högtidlighållit Herald Tribunes 150 år innan de blev New York Times, jag har gått på konferenser med världsledare och firat födelsedagar, hälsat på vänner, promenerat ömt omslingrad i Montmartre med min älskade och vältrat mig i romantik. Ändå har jag aldrig sett Paris som jag gjort idag tack vare guider som berättar om konst och kultur.
Visste ni exempelvis att monsieur Eiffel satt och jobbade högst upp i sitt världsberömda signaturtorn? Osannolika 324 meter upp. Snacka om att ha världen för sina fötter.
Det här badrummet i Art Nouveau-stil längst ner på Hotel du Collectionneur skulle jag gärna vilja ha hemma.
Ett välbehövligt sockerstopp på magnifika Mollard i Art Noueau-stil med gudomliga bakelser gav energi.
Mina vänninor i Grekland målar meditativa mandalas för att finna fokus och lugn. Högst upp på varuhuset Printemps finns ett café som vi besökte enbart för att få se den fantastiska kupolen:
Nu dags att läsa franska tidningar, titta på fransk tv och sova. Imorgon ska jag gå förbi Le Bataclán och lämna en blomma för att hedra terrorattackens offer. Parisare berättar om rädslan och oron men också om vikten av att trotsa terrorismen genom att vägra låta sig skrämmas till tystnad och underkastelse. Vårt motgift är mer liv, mer kärlek, mer gemenskap, mer skratt. Allt annat gör dem till vinnare. Bon nuit mes amis!
Bonne fête Alexandra!
Vackert! Enjoy!! Kram
Visste ni exempelvis att monsieur Eiffel satt och jobbade högst upp i sitt världsberömda signaturtorn? Osannolika 324 meter upp. Snacka om att ha världen för sina fötter.
ja det visste jag alexandra men har du sett ”kontoret”? jag var där i början på 70talet och då fick man gå sista biten, fanns ingen hiss, har hört att det är avstängt nu, troligen pga självmordsbenägna personer
Me encanta el pantalon y el color que tiene, te queda preciosa la conc0nabióm̷i; pero claro, tu estas guapa hasta para hacer deporte!!!! jajaja Mil besotes guapa!