Hej alla fina. Hoppas ni njuter av denna enastående vackra höst. Jag passar på att promenera någon timme varenda dag. Igår kanske många av er såg mitt reportage i Riket i SVT. Ni som missade måste passa på att få en unik inblick i adelns slutna, exklusiva värld. Efter att i månader ha hängt med hemlösa romer som sover under broar, i toaletter och skjul fick jag nu äntligen tillträde till ett stort rosa slott i Kristianstadstrakten. Den unga grevinnan Alexandra Hamilton slog generöst upp slottsportarna när många andra tvekade eller hänvisade till ”familjepolicy”. Det blev en intressant resa som ni kan se HÄR.
Äsch nu tänkte jag vara lite larvig och skvallra lite. Vet du Alexandra, att för länge sedan när jag jobbade som städerska på ett hotell på Irland och var på väg hem till Sverige, men fastnade av någon anledning jag inte minns på Köpenhamns flygplats, så träffade jag också en Hamilton. Äsch vad fånig jag är, det finns säkert mängder. Jag minns inte ens hans förnamn.
Hur som helst började vi prata och han tyckte det var konstigt att jag var städerska, jag som var en lång blond svensk, med hyffsad utbildning dessutom. Han blev mycket engagerad och ville där mitt i natten på Köpenhamns flygplats göra en ”fem-års-plan” åt mig, för att hjälpa mig frammåt i livet. :D. Haha. Jag hade inte riktigt sett mig på det viset, jag som var så stolt och glad över att tjäna mina egna pengar i ett annat land än Sverige dessutom.
Hur som helst så kom ett par städare förbi och jag blev lite glad och började tjöta lite med dem. Det visade sig vara Grönlänningar! Hur ofta träffar man folk från grönland? Jag tyckte det var så himla spänna de och de hade till och med med sig torkad fisk från Grönland som jag fick smaka, men min bekantskap Hamilton ville inte ha. Han var lite irriterad över att jag hellre pratade om torkad fisk från grönland och städning än om ”fem-års-planer” med honom.
Till slut visade sig att han själv fastnat på flygplatsen på grund av att han festat och glömt sin jacka på nått ställe och varken hade pass eller pengar. Så tillslut gav jag snygge herr Hamilton med blond bakslick lite pengar 🙂 hihi. Och sen kunde han ringa mamma som kunde betala provisoriskt pass åt honom. ….. Ja jösses ….
Och varför berättar jag det här???? Nä inte vet jag. Det bara forsade fram ur mitt minne 🙂 året var då 2004 🙂
Kram från städaren 🙂
Ha usch vilket fånigt inlägg från Malin städerskan här ovan 😀 nu blev jag nästan lite generad…
Det var en unik anekdot och rolig!
Femårsplan minsann!