Katarina Taikon-priset 2016

14516485_10154128564378246_5100446059931956895_n
Katarina Taikon.
Vår egen medborgarrättskämpe. Som med sitt mod och motstånd gjorde skillnad och vågade lyfta försummade frågor om romernas rättigheter, förföljelser och diskriminering. Jag fick äran att leda första prisutdelningen i Gyllene Salen, Stadshuset för att hedra hennes minne. Människor och organisationer som verkar i hennes anda, för mänskliga rättigheter, belönas den 3 oktober, dagen då hennes bok ”Zigenerska” kom ut första gången. En bok alla borde läsa. Om ni inte har sett filmen ”Taikon” finns den på SVT Play och Lawen Mohtadis bok om hennes liv kan jag verkligen rekommendera. Det var en sagolik kväll med en massa människorättsaktivister. Hans Caldaras och Läkare i Världen fick det välförtjänta priset, diplom och checkar på 50 000 kr vardera. Bland gästerna fanns många av mina inspirationskällor. En av dem är Thomas Hammarberg som ägnat sitt liv åt att kämpa för människors lika värde och värdighet världen runt:
14494729_10153759529980738_1577262218406256768_n
Nästa år kan det vara din tur. Det är aldrig för sent att förändra världen. Små insatser ger stora resultat.

Dela på

11 Svar på “Katarina Taikon-priset 2016”

  1. Jag har sett filmen nu.

    Hon var långt före sin tid.

    Jag har också läst om lite av Ivar-Lo:s bok: Zigenare som jag hittade på Google Books

    Jag förstår att Katarina tyckte att hans inställning var mossig och att han hamnade i otakt med Katarinas syn på saken.

    Men vi är alla barn av vår tid och Ivar-Lo ändrade ju sig och blev ”modern” i det som kallades ”Zigenarfrågan”
    Han skrev ju till kommunerna som inte ville låta romerna bosätta sig trots ny lag och pläderade för deras rättigheter.

    Synd att Katarina jobbade för hårt ibland och glömde koppla av mellan varven.

    1. Hej bästa Shimada och tack för ditt kloka inlägg. Vi är barn av vår tid och det är viktigt att försöka anpassa sig till de nya tiderna också. Sorgligt slut för Katarina men underbart att hon fick den upprättelse hon är så värd!

  2. Apropå hur romer skildras i littaraturen:

    Idag var jag på Loppis och kom jag över den brasilianske författaren Paulo Coelhos – Alkemisten.

    Den handlar om en andalusisk herdepojke som får en märklig dröm om en skatt och han beslutar sig med blandade känslor för att söka upp en zigensk spåkvinna för att få sin dröm uttydd.

    Han är rädd för henne eftersom han som så många andra blivit varnade för zigenare och han blir rädd att bli bedragen på sina få slantar.

    Han är mycket misstänksam och vill ge sig av,men han behöver inte betala något.
    När han är på väg att gå tar kvinnans man upp en gren och skriver något i sanden.

    Något blänker till på hans bröst och när han böjer sig fram ser han att det är namnet på hans far och mor som står i sanden.

    Sen får han i sanden läsa sin livshistoria och de saker som han inte berättat för någon annan i hela världen.

    Så börjar Alkemisten och historien om pojken som beslutar sig för att resa till Egypten för att se om drömmen är sann.

    Tror för övrigt att Coelho varit på tapeten för Nobelpriset men han kanske är för populär för det….?

    Läser fortsättningen med spänning.

    Och vem får Nobelpriset i litteratur i år?

  3. Jag har egna dåliga erfarenheter av romer.
    Det är ett stort misstag att inte vi som
    har den erfarenheten får komma till tals.
    T Hammarberg är en av dessa som sätter stopp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *