Axla ansvaret – bli mentor!

I den grekiska mytologin var en mentor en vis vägvisare. Visdomens gudinna Athena tog sig an Odysseus som var ute på strapatsrika irrfärder under sin hemfärd till sitt Ithaka. Nu har även jag fått äran och förtroendet att bli Mentor och Ambassadör för Mentor Sverige som startades för 20 år sedan av HM drottning Silvia. Här kan ni se kortfilmen jag gjorde med min första adept, underbara svensk-finska Sofia från Upplands Väsby.

I en tid av splittring, segregation och polarisering behövs alla konstruktiva krafter för att förena och stärka och bygga broar mellan det Vi och Dom som cementeras. För mig är detta ingenting nytt. Jag växte upp bland ”Dom andra”. Vi som ingenting hade. Vi som kom från ingenstans. Vi som inte riktigt räknades. Att ta sig fram och upp för livets backar av egen kraft är en mödosam process som jag beskriver i min bok ”Bortom mammas gata” (Atlas) som du kan beställa här eller låna på biblioteket.

Jag är inte ensam om den resan. Vi är många som slitit och svettats och våndats för en värdig plats i tillvaron. När man nått fram är det för många av oss en självklarhet att göra skillnad. Jag vill finnas till för de som kommer. Jag vill vara kryckan, handtaget, dörröppnaren, famnen för dem som behöver lite mer. För de som kanske precis som jag kommer från ett fattigt hem, ett hem där svenska inte talas, ett hem utan studievana, kontakter, kontanter och karriärscoacher.

I decennier har jag rest runt i landet, i förortsskolor, föreningar, organisationer och andra sammanhang och inspirationsföreläst. Flera år senare får jag brev från unga människor som berättar hur avgörande mina ord blev för dem som saknade stöd eller vuxna att vända sig till. Den belöningen, den tillfredsställelsen går inte att köpa för pengar. Var och en av oss kan sätta avtryck i människors hjärtan genom  att räcka ut en hand när den behövs. Egentligen är det en egoistisk handling. Den som ger blir stärkt!

Jag vill peppa och inspirera, kicka och backa alla de unga som behöver en vindpust i ryggen. Jag har lärt mig massor på vägen. Ibland har jag sprängt genom asfalten av ren jävlar anamma. För att motbevisa alla olyckskorpar. Ibland har glädjen drivit mig. Ofta har ilskan och vreden över orättvisorna varit min motor. Revanschlusten inte minst. En kraftigt underskattad känsla. Jag är hämndlysten som få. Men hämnden är en maträtt som serveras kall. Den kan levereras långt senare när alla de som svikit och satt krokben för länge sedan glömt bort dig. Det är då man ska passa på. Hämnas dem genom att ge igen. Blända dom. Skin och gnistra så mycket att de förblindas. Bli den de aldrig trodde. Blås dem.

Jag hoppas jag får tillfälle att berätta mer om mina tricks och finter för adepter. Om allt det som fått mig att hålla näsan över vattenytan genom decennier. Nu kavlar vi upp ärmarna. Det finns många sätt att göra skillnad. Ett av dem är att bli mentor. Du kommer vinna på det själv. Du kommer lära dig saker om vårt samhälle och få insikter du inte kan läsa dig till. Du kommer få insyn i världar du inte trodde fanns. Du kommer växa själv av att se din egen bubbla spricka. Du kommer utvecklas genom att lyfta den där glaskupan som omger oss alla och släppa in lite frisk luft. Nu har du inte längre någon ursäkt. Det finns mötesplatser där människor från helt olika miljöer kan förenas. Ta chansen.