Äntligen hemma från Bokmässan där jag ledde ett seminarium för Litauens Kulturdepartement om ”Kvinnor, författarskap och migration”. Om att genom skrivandet söka sin etniska identitet. Där satt fyra författare av litauiskt ursprung från USA, England, Frankrike och Cypern. Vi talade om konststycket att förmedla en kultur och ett språk till sina barn, att skriva om längtan och alienation, om språkets gränser och nostalgins näring.
Sen strövade jag runt på mässgolvet och snackade med bl.a. Eija Hetekivi Olsson som skrivit ”Ingenmansland”, maratonhjältinnan Martina Haag och flitiga Katarina Janoush, intelligenta Anneli Jordahl, Jan Guillou, Mark Levengood, Lawen Mohtadi som debuterar med Katarina Taikon-biografin ”Den dag jag blir fri”. Coolast klädd var ikonen Susanne Brögger men jag vågade inte be om en bild. Margot Wallström som fyllde år dagen till ära gick hand i hand med sin man och gulliga Lasse Berghagen var med sin fina dotter Malin. Lasse älskar Grekland och ville ha tips för sina kommande resor.
På kvällen bar det av till Börsens fina mottagning där jag mötte bokdebuterande Tommy Körberg, Agneta Sjödin, Björn Ranelid som alltid hyllar mig för att jag är en genuint god ”lyssnerska”.
Jag åt kopiösa mängder av fisk- och skaldjursbuffén och råkade samtala med den store författarens fru. Låt henne förbli anonym. När jag presenterade henne för några som anslöt sig till sällskapet blev hon smått chockad. ”I 20 års tid har jag varit osynlig. Jag har varit som mjäll på min mans axlar. Ingen har någonsin brytt sig om att presentera mig eller tilltala mig”, berättade hon. Inte klagande utan snarare konstaterande.
När den stora förläggaren (feminin sådan) kom fram fick jag bevittna vad hon talade om. Världsvant presenterade förläggerskan den store författaren och alla kring ståbordet utom just henne. Hustrun. Kvinnan som blott var ett bihang. Kvinnan som inte bevärdigades ett eget namn. En egen identitet.
Och då talar vi inte om ett våp, en blåst bimbo eller en kvinna som inte förmår formulera en mening. Vi talar om en kvinna som stöttat sin make genom regn och rusk och som har ett eget arbete i den föga flärdfulla skolvärlden. Men kvinnor får ofta finna sig i sina stora mäns skugga. Och det var inte pga hennes mans arrogans utan för att andra, kultiverade makthavare på litteraturparnassen, som gärna strider för alla människors lika värde i offentligheten, försummar henne. Människovärdet är tydligen relativt.
På flyget hem läste jag i Expressen att jag skulle debattera Greklandskrisen i deras monter med den liberala debattören Johan Norberg. Det vore kul. Om jag blivit tillfrågad. De hade till och med publicerat en bild på mig tagen från en glittrig schlagerfest. Märkligt bildval i sammanhanget kan tyckas.
Nu ska jag påbörja Lawen Mohtadis bok och hämta min dotter på den grekiska lördagsskolan. Jag ser fram emot en lugn helg med hopp om ett besök med Melina på Fotografiska Museet.
”Genom skrivandet söka sin ETNISKA identitet”…………………………………..?
Men varför då, du förnekar ju alltid att etnicitet har betydelse!
Så etniciteten är viktig bara för er med utlänningar?
Och vi svenskar som hävdar vår svenska identitet, vi är rasister som gör skillnad mellan människor?
Din dubbelmoral osar pyrt!
You may check the rest of her articles first!!!Alexandra does not only write about immigrants but also for other diversities that go beyond ethnicity and concern all of us! 🙂
Ja, svensk etnicitet är fullständigt tabu medan alla andras bör framhävas! Minst sagt pinsamt låg nivå på den moraliska konsekvensen…
Vem har sagt att svensk etnicitet är Tabu? Varför förvränger ni sanningen? Skaffa er glasögon så ni kan läsa tidigare bloggposter och tusentals artiklar jag skrivit i ämnet. Jag har skrivit om svenskhet flera gånger och det är lika mycket etnicitet. Återkom med något vettigt.
Jag förundras fortfarande över hur provocerade människor kan bli av andra människors åsikter. Människor som tar sig rätten att ifrågasätta, utan att känna personen i fråga. I själva verket anser jag det inte ens bemödansvärt att försöka argumentera med sådana typer av människor. Tycker alltså att du inte skall ta åt dig, utan fortsätta skriva. Du gör det bra.
Hoppas du inte menar att ”ett våp, en blåst bimbo eller en kvinna som inte förmår formulera en mening” kan berövas sin egen identitet.
Nej! Ingen ska berövas sin identitet. Så klart. Kram på dig!