Ett rytmiskt regn strilar ner för mitt fönster på Avenue Daniel Lesueur i Paris. Jag har bryggt kaffe, läst tidningar, bläddrat i böcker och skrivit på ett försummat projekt som nu får liv igen. Måhända var det gårdagen som väckte skrivarlusten igen. Med mina vänner Nick & Achilles åt vi middag på vackra Mini Palais. Rymd, välvda tak, grekiska statyer, doriska kolonner. Vi pratade om hur vi längtar efter tid att läsa, att fördjupa sig, att förkovra sig istället för att som nu låta värdefull tid konsumeras av sociala medier, bloggar, tidningar. Att ta sig tid att läsa de gamla filosoferna, att läsa historia, litteratur som öppnar dörrar till andra världar. När vi kom hem grävde Achilles fram sin bortgångna fars gamla dagböcker. Herr Tassos hade ett fascinerande liv. Vi läste och skrattade och grät och förundrades över hans driv och hans kunskapstörst. En grekisk gosse i en liten by som arbetade som barn och inte hade råd att gå i skolan. En dag kom en apotekare till cafét där han arbetade. Apotekaren förhörde honom om hans liv och blev djupt imponerad av den obildade men visa pojken och bestämde sig för att betala hans skolgång. Så trettonåriga Tassos fick börja nattskolan. För pengarna han tjänade köpte han böcker.
Just nu sitter jag här och läser ett tummat ex av Simone de Beauvoirs ”All said and done”. Det är i princip oläsligt av alla anteckningar i marginalen och mellan raderna. Herr Tassos köpte boken när han körde taxi i Sidney, Australien.
.
För att lära sig engelska läste han världslitteraturen och slog upp vartenda ord. Så nu läser jag Simone med direkt översättning på grekiska. När Tassos och hans älskade fru Vasso tjänat ihop tillräckligt med pengar återvände de till Peloponessos i Grekland. Min vän Achilles berättar att när han och hans syster gick till skolan satt föräldrarna hemma och läste böcker som de sen diskuterade. I sex år gjorde de inget annat. De läste och diskuterade. När pengarna var slut återvände de till Sidney.
Nu måste jag hoppa in i duschen för att åka till en konferens i eftermiddag. Det kommer bli fantastiskt spännande. Ni får veta allt sen. Tack för att ni är med mig. Men jag borde sluta blogga och ägna min tid åt rejält skrivande. Vem bryr sig om en blogg?
Det ena utesluter inte det andra. Genom en blogg har skrivaren möjlighet att förmedla ögonblickets händelse och tanke och en blogg speglas också av skrivarens liv, erfarenhet och reflektioner.
Sluta ej blogga utan förmedla dina reflektioner och tankar på ett sätt som inte konsumerar dig…Din blogg är för viktig för mig, här hämtar jag en utblick och inblick som berör väldigt mycket. Av all vår bandbredd får vi se upp och sortera så inte värdefull livstid läggs på konsumtion av ytlighet… Allt i lagom doser. Simone de Beauvoir-hon hade nog både bloggat själv och följt andras bloggar. Och målat sina läppar röda.
Jag älskar din blogg. Den får mig att våga drömma lite mera. Tack för att du delar med dig.
Inte sluta blogga, Alexandra!