Direkt från Herald Tribunes fantastiska födelsedagskalas!

Tack för era fina kommentarer. Jag uppskattar dem mer än ni tror.

Ikväll firade jag International Herald Tribunes 125 års-jubileum på Four Seasons George V i Paris. Jag älskar deras Female Factor med fokus på kvinnofrågor och deras krisrapportering från Sydeuropa som känns både balanserad och nyanserad.

Greklands Premiärminister Antonis Samaras inledde med att tala om krisen och den oro han känner för den växande extremismen. ”När vi började hade vi ett trovärdighetsunderskott som var värre än det ekonomiska underskottet” sa han och gjorde ett gott intryck med sin lågmälda, lite sorgsna ton.

Sen klev Carl Bildt in och fick publiken att skratta åt hans snabba, syrliga repliker där han skämtade om allt från sin italienska fru till ”hur man bäst slösar svenskarnas skattepengar”. När han fick en fråga om Sverige skulle gå med i euron svarade han att han ju är utrikesminister och talar om utrikesfrågor. Inte sitt eget land. Jag som läst mycket retorik och ofta föreläser i ämnet kan bara gratulera denna rappa retoriker med ypperlig taktkänsla. Bildt vinner på sin något torra framtoning som gör hans humor oväntad. Han var som fisken i vattnet i denna internationella maktklubb och som svensk kunde jag inte låta bli att känna stolthet över Sverige som han marknadsförde på bästa sätt. Som greksvenska var det lite lustigt att mitt första hemland illustrerade skräckexempel och mitt andra succéland. Mina hemländer är Europas två motpoler på många sätt.

EU-kommissionärer, Vivianne Redding var den enda kvinnan på scenen under kvällen och den enda som passade på att lyfta kulturell mångfald, kvinnors rättigheter och vikten av att investera i utbildning. ”Medborgarna är vår rikedom” sa hon i ett sammanhang där medborgarperspektivet trängs undan av omsorgen om bank- och finansväsendet. När Ferraris ordförande räknade upp vad folk associerade till Brasilien nämnde han fotboll, karneval och kvinnor. Alla skrattade utom Vivianne Redding.

Tokigast av alla var stjärndesignern Philip Starck som pratade franskengelska i rasande fart och sa att han bara ville prata om sig själv: ”Cause I love it. And I know it”. Men sen kom han ändå in på Europas tillväxtpotential: ”Vi har inga fabriker kvar. Vi har inga händer och fötter. Det enda vi har är hjärna. Det enda vi kan sälja är vår kreativitet. Och är man väldigt fattig måste man också vara väldigt artig” sa han.

Jag har twittrat lite rapporter som ni kan hitta på @pascalidou. Jag snackade ganska länge med honom efteråt och han var allt annat än den svåra typ alla varnat för.

Men den jag blev riktigt förtjust i och skrattade länge med var moderedaktören Suzy Menkes på Herald Tribune. Så cool kvinna. Hon frågade panelen varför de hela tiden bara talar om Kina och Brasilien och ständigt utelämnar Afrika. Den blinda fläcken på vår karta. ”All kreativitet som sker på den kontinenten absorberas i ett stort, svart hål”, förklarade hon för mig sen.