Betongens bortglömda mammor i DN

Det talas och skrivs mycket om våldet, gängkriminaliteten, dödsskjutningarna, knarket i våra fattiga förorter. Det talas mycket om att man ska ta folks oro och rädsla på allvar. Det talas mycket om de frånvarande fäderna men mindre om de ständigt närvarande mödrarna. I alla dessa sammanhang har jag saknat kvinnornas röst. Jag har saknat mammorna och systrarnas berättelser. De som bär sina barn och bröder. De som förlorar sina barn. De som sliter i motvind men sällan kommer till tals eller får feta rubriker i pressen. Därför intervjuade jag tre mammor i miljonprogram i tre olika delar av Sverige. Idén kom till mig när jag var hemma hos Hussein i Hammarkullen. Hussein är en av talangerna som medverkade i min föreställning ”Alexandras Odyssé” på Göteborgs Stadsteater. När jag fick följa med honom hem till kvarteret som kallas ”Somalia City” och in i deras trångbodda tillvaro dukade hans mamma och syster fram té och började berätta om sina liv. Hans syster Sajaa har varit som en mamma åt barnen som hon dessutom hjälpt till att förlösa. Hon var bara 15 år första gången hon var med på sin mammas förlossning som tolk.

Robin var också bara 15 år när han sköts till döds i sin port. Hans bror Alejandro överlevde fyra skott och är idag förlamad från halsen och neråt. Mamma Carro befann sig på andra sidan Atlanten när hon fick telefonsamtalet som hon trodde var ett dåligt skämt. Idag ägnar hon och sonen Alejandro sina liv åt att kämpa emot våldet.

Den tredje mamman är inställd på att någon av hennes söner när som helst kan bli mördad. Båda två har hamnat i knark och kriminalitet trots mammans ihärdiga kamp att rädda dem. HÄR kan ni läsa deras historier. De bortglömda mammorna. De som sörjer bakom betongfasaderna.

Här kan ni kika på några kortfilmer: