Äntligen har vi landat på mytomspunna Kreta och Pascalidous Powerweek, min femte Boost Camp, med en massa härliga deltagare från olika delar av Sverige, började på bästa sätt när jag klev in på mitt hotellrum på Elounda Bay Palace:
Här tänker jag tvätta bort negativa tankar, stress och oro efter långa dagar med träning, inspirationsföreläsningar, vandringar och helande havsbad. Idag körde vi en presentation och introduktion av deltagarna som resulterade i både skratt och tårar. När människor möts och blottar sig och delar erfarenheter med varandra uppstår en härlig, okonstlad närhet och gemenskap. När vi stannar upp och bara lyssnar på varandra utan yttre störningsmoment eller stressfaktorer uppstår magi.
Gruppen fick Goodiebags med badlakan från Panos Emporio, vitaminer från Holistic och mina böcker. Imorgon drar vi igång med skriv- och gruppövningar som ska stärka både kropp och själ. Väckarklockan står på 06.00 så det är dags att knoppa inför morgondagens utmaningar. En rund silvermåne vilar över Mirabello-bukten, havsvågorna är som en lugnande ljudmatta och jag sitter på terassen och tackar min mamma för att jag finns. Idag på Mors Dag minns jag allt hon, en sann krigare, gjorde för sina tre döttrar. Trots motvind och stormar stod hon rakryggad och tog alla strider som en amason. Idag tackar jag även min underbara dotter för att hon gav mig moderskapet. Grattis till er alla mammor där ute. Men idag tänker jag också på alla er som av olika skäl inte blivit mammor. För er som sörjer förlusten eller frånvaron av egna barn och för er som firar friheten utan barn. Alla finns och alla firas. Och så finns de HÄR mammorna också. De som kämpar för sina barns överlevnad och av Daily Mail beskrivs som störande för de stackars brittiska turisterna på Kos. De stackars turisterna. De som egentligen borde åkt till Disneyworld. Så sorgligt att vissa envisas med att göra offer till förövare och tvärtom. Nu kan jag inte sova… God natt till er som kan. Försök förtränga den här eller någon annan av de nytagna bilden från The Independent om ni kan.
Måste få fråga. Allt om oftast kommer det ett sånt här snyftinlägg från dig om människor som det är synd om, gärna med en känga till andra människor som inte bryr sig tillräckligt, enligt din mening. Samtidigt är din blogg fylld av ständiga utlandsresor till exotiska mål (betydligt fler än svensken eller greken i gemen har råd med), premiärer och glamourfoton. Vad är ditt budskap? Att det är okej att åka på en ”cheap holiday in other people’s misery” (som Sex Pistols sjöng) så länge man mår lite lagom dåligt och tycker synd om dom som har det sämre än en själv? Talk is cheap …
Du fattar ju ingenting. Budskapet är kristallklart och knivskarpt som alltid här på Alexandras blogg. – Man ska inte läsa Independent på Mors dag om man vill ha en god nattsömn!
Hej på dig. Du borde verkligen följa med på nästa resa. För att öppna upp dina sinnen. Ägna dig åt introspektion och reflektion. Jag älskar att resa och det är en del av mitt arbete. Jag arrangerar resorna och föreläser och leder samtal och coachar. Vad borde jag göra istället? Leva på socialen? Angela Davis, den gamla aktivisten sa till mig när jag mötte henne för ett par månader sedan: ”Selfcare is also activism”. Vi måste ta hand om oss själva för att orka. Livet är vackert och det är vår skyldighet att göra det bästa av det. Jag lever min dröm och gör allt jag kan för att andra också ska kunna göra det. Genom att engagera mig ideellt i en massa organisationer, genom att sprida ljus i skuggtillvaron och peka på orättvisor. Det betyder inte att jag måste leva i misär för att förmå bekämpa den. Det handlar om empati. Jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån och vet precis vart jag är på väg. Jag vet vad jag vill leva i för värld och jag gör mitt yttersta för att kämpa för en värld som är bättre för flera. Vad gör du?
Tack!
”undrande” vad fan snackar du för goja?! Menar du att man ska gå ned sig själv helt och hållet, för att andra har det svårt?!! Om man ska kunna hjälpa andra, måste man hjälpa sig själv, och att skänka sig själv lycka och vila, när man är i en svacka är ju väldigt Brå! Och som mamma måste man hitta oaser och olika sätt för att må bra, annars är det svårt att vara en bra mamma! Att i egenskap av mamma ge sig själv omtanke och kärlek är det bästa man faktiskt de sitt barn! För då mår barnet också Bra, och man har mer kärlek att ge! Dessutom skriver Alexandra väldigt mk om de människor som har det svårt och hjälper väldigt många!! Men man hjälper ingen genom att själv gå ned sig och må dåligt! Väldigt destruktiv kommentar du kommer med! Typiskt rasister, psykopater att skriva” snyftartikel” som om det vore fiction, och ej äkta, att folk verklige mår dåligt och far väldigt illa! Vad har du själv gjort för dina medmänniskor? Du verkar bitter, kanske skulle själv behöva en resa!
En mycket gammal metod som också främjar välbefinnandet går ut på att praktisera tacksamhet- ett steg i taget . Alltså en enkel promenad är något av det mest välgörande vi kan företa oss. Negativa tankar och nedstämdhet har svårt att behålla greppet när vi rör på oss i friska luften. Så räkna upp allt gott och fint som livet ger dig. Människor, händelser, situationer. Att koncentrera sig på glädjeämnen som finns i ditt liv, känner du dig lättare till både kropp och själ.
Utmärkt metod som jag praktiserar ofta! Tack för ditt tips! Stor kram.