I Paris demonstrerade en massa världsledare under parollen ”Je suis Charlie”. Hur kan alla dessa vara Charlie när de i sina hemländer gör sitt bästa för att censurera, inskränka yttrandefriheten och sätta krokben för journalistiken och de fria medierna. I Tyskland demonstrerar islamofober och rasister med bilder på Angela Merkel i slöja och exploaterar terrorattacken för att piska upp hatet. Det är en sorgsen tid vi lever i som ställer höga krav på vårt intellektuella immunförsvar och vårt kritiska tänkande. Det är fantastiskt att miljoner människor mobiliserades för att visa sitt stöd och sin avsky mot barbariet men vi får samtidigt inte glömma de tusentals journalister, konstnärer, aktivitister, författare som förföljs, trakasseras, fängslas och mördas runtom i världen. Utan omvärldens stöd. Vi kan allt. Vi kan minnas de bortglömda och höja rösten för dem som fråntagits sin egen.