Har lett ”Pascalidou i P1” om bl.a. manligt mode, ungdomars längtan efter att få vara ”vanliga” och insekter som den nya mattrenden. Sen inspirationsföreläste jag på Think Big-lectures i Kista för underbara människor i alla åldrar. Där satt den kostymklädde mannen bredvid den eritreansksvenska juristen och den småländska kemisten och den arbetslösa kvinnan. Mina syskonbarn Jordana och Leo var med mig och när jag frågade vad de tyckte sa 10-åriga Leo: ”Det var roligt och sorgligt.” Mitt liv i ett nötskal. Men min sorg är ingenting när jag nu tittar på dokumentären i SVT2 om Utöya och de små hjältar som överlevde massmordet. Nu gråter jag över en moders tärande sorg och saknad efter sin förlorade dotter.
För övrigt vill jag uttrycka min enorma tacksamhet för era sjukdomstips. Nu ska jag bädda ner mig fram till 2 maj. Bara vara mamma och låta kroppen få vila. Ska skriva två artiklar – en om att resa ensam som kvinna för Amelia och en om entreprenörskap för Bra Affärer. Dela gärna med er av era tips och berättelser.
Förresten vad är det för snälla människor på Glossy Box som skickar presenter? Jag trodde att det blev fel i min Cocillana-morfin-yrsel…Tack.
Sist, en tjej som twittrade ett gammalt Expressen-klipp hon hittade på KB från 1995:
Du verkar vara klok och bra. Jag gillar ditt engagemang. Brukar sällan eller aldrig kommentera bloggar, tillhör den där skaran som mest läser (och tänker och tycker). Jag tror på engagemang. Att våga ta ställning. Att tycka till. Att vara passionerad. Att vilja vara del av livet här och ju, men också forma framtiden för våra barn. Och frågor som genus, klass och klasskillnader, tillhörighet eller inte, är mer aktuella än någonsin. Så tack för ditt engagemang. Och tack för kloka ord.
Tack till dig Rebecca. För att du skriver. Bloggar utan kommentarer känns stumma. Det är dialogen jag är ute efter. Jag har inte alltid rätt men jag brinner för att dra mitt strå till stacken för att göra vår värld lite bättre för lite fler. Jag tror att det går. Om vi är många som hjälps åt. Stor kram till dig.
Fin bild på dig Alexandra. Du utstrålar glädje och din blick inger hopp. Vilka fyra saker var viktiga för dig just då? (kan bara läsa två).