Hej är alla härliga själar där ute i vårsolen. Som ni ser vågar jag ännu inte lämna den fodrade jackan hemma. Vi har haft en fin helg med en massa busiga barn hemma. Melina har betett sig som en trotsig tonåring och gömt alla mina läppglans i leksakslådor. När jag förbjöd henne att leka med IPaden var den borta i ett par dagar. Till slut visade hon mig var hon gömt den. Jag hade sovit på den. Den lilla busen hade gömt den under min madrass. Idag gick vi till Sofia Kyrka för att höra Helle Kleins Avskedspredikan. Svenska kyrkor är fina med sina körer och barnhörnor. Efter kyrkobesöket längtade Melina efter glass:
Som ni ser klär jag även henne som om det vore vargavinter. Melina sa: ”Mamma, jag känner på mig att våren är på väg för jag såg en fjäril!”. Välkommen du efterlängtade vår. Du som får människor att öppna sig. Du som får människor att se varandra och le utan orsak. Du som bär blomstringen i din famn och får kylans inskränkthet att rämna.
Vi ligger väl ett steg före här i Grekland. Idag köpte jag en massa plantor, Petunia, Penseer, Lobelia med sin klarblå färg är nog min favorit. Jag gör min egen jord av allt grönt som blir över, äggskal, aska, gräsklipp mm. Känslan av att gräva i denna mull gör mig bara så lycklig, och blommorna frodas….Jag behöver inte så mycket för att känna mig lycklig. Easy going…haha! Och billig i drift….Mina barn är i Sverige och väntar också på våren. Hipp som happ så blir det sommar här, det brukar vara så. Många kramar!