Hej från Costa Navarino i Messinien, Grekland. Här är det fortfarande sommar och jag är lycklig som ett barn som får arbeta och umgås i flera dagar med fängslande personligheter från hela världen. New York Times arrangerar Democracy Forum i Grekland och jag har fått äran att leda samtalet om Konst och Demokrati med bl.a. Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman som är lite av min husgud, världsberömda konstnären Jeff Koons vars konst slagit försäljningsrekord, Sir Richard Dearlove som varit chef för brittiska säkerhetstjänsten MI6, juridikprofessorn Benny Tai som startade demokrati-protesterna i Hong Kong med paraplyerna, Valerie Plame, den fd CIA-agenten vars identitet röjdes av Bush-administratonen inför Irakkriget i ett försök att manipulera uppgifterna om massförstörelsevapen för att rättfärdiga kriget. Valerie har skrivit en bok om händelsen som blev filmen ”Fair Game” med Sean Penn och Naomi Watts i huvudrollerna. 
Även Anna Diamantopoulou fd EU-kommissionär och minister i Grekland som är med i min dokumentär ”Vad är det för fel på grekerna” är med och flera journalister och andra spännande typer.
I två timmar talade vi inför en internationell publik om konstens roll i demokratier och diktaturer, om konst och kris, konst som propagandaverktyg, om konstens förutsättningar och tillgänglighet. Självklart tog jag upp klass och genus i det relativt homogena herrskapet. Men jag ställde också frågor om bl.a. IS förödande skadegörelse av Palmyra och Parthenon-friserna på Brittiska Museet. Ingen lyckades dock leverera lösningar.
Inför panelsamtalet mindes jag min då sexåriga systerdotter Jordana som fick följa hem till en konstsamlande bekant i en våning i innerstan. I vardagsrummet hängde en stor, svart plastsäck. Hon blev stum. ”Vad är det där?” frågade hon och värdinnan svarade: ”Det är konst och det är jättedyrt”. Jordana frågade då: ”Våra grannar i Rinkeby har också sådana svarta plastsäckar som hänger i deras fönster. Är det också konst?”
Det är en ynnest att få hänga med dessa människor och få ställa en miljon frågor om deras liv och drivkrafter. De fd spionerna som hävdar att jag skulle kunnat bli en superb spion med tanke på min frågvishet och förmåga att öppna upp människor, berättade om hemliga middagar med kungar och maktpampar, om spionage och kontraspionage, om sina svenska allierade som gömde sig bakom ”neutralitetens” mantlar, om till synes spontana samtal med främlingar som rapporterades hem in i minsta detalj, om strategiska vänskapsband och aktioner bakom kulisserna.
Paul Krugman som är en blyg man med sömnsvårigheter mindes när han kom till Sverige 2008 för att ta emot Nobelpriset och fick klämma in sig i en alltför trång frack som sprack när han satt med prinsessan Madeleine. Självklart talar vi massor om världsekonomin, den franska finansiella hypokondrin och den kroniska krisen i Grekland som misskötts på alla nivåer.
Jeff Koons har jag suttit med till frukost, lunch och middag och pratat om allt ifrån mitt kärleksliv till hans medverkan i filmen ”Milk” där han spelade mot Sean Penn. Jeff berättar om sina åtta barn och familjens flotta farm och sin modesta barndom. Sitt gamla skandalomsusade äktenskap med den f.d. porrstjärnan La Cicciolina som blev parlamentariker i Italien talar han mindre om. Hans syn på konst är avväpnande enkel – det är mer estetiskt än politiskt och alla får tolka in vad de vill.
Imorgon åker vi alla vidare till Aten för att fortsätta samtala inom ramen för NY Times Demokratiforum. Det blir guidade turer i demokratins vagga, cocktails i Akropolis-museet, middagar och seminarier med presidenter och premiärministrar men jag ska skolka några timmar för att hälsa på människorna på flykt som som sover under bar himmel på Victoria-torget. Vi får se om jag lyckas få med mig någon eminent personlighet. För övrigt är det valspurt i Grekland med dygnet runt-sändningar som förvärrar förvirringen. Enligt de opålitliga opinionsmätningarna är det jämnt med marginell fördel för högerpartiet. Imorgon ska jag börja intervjua folk men alla jag talar med hittills får antingen kväljningar eller glasartad blick så fort jag nämner valet nästa söndag.
Stor kram till er alla och ta hand om er.
Intressanta diskussioner med intressanta personer! Kul att se dig här nere i vackra Messinien.
Har också försökt fråga folk om det stundande valet men verkar som de undviker ämnet,vänder bort blicken eller byter samtalsämne.Några jag talat med säger att de överväger att ens rösta!Känns lite oroande.
Tack Alexandrs! Jag tänker på den förra flyktingkatastrofen för 25 år sedan! Då hade jag turen stt få anställning efter en tids arbetslöshet. Skulle bygga upp en förskola för språkträning bl.s en kombetent förskolläraren från Jugoslavien Bilkans Bablic Kafrik. 28 april 2010 läste jag om henne i SvD ! Lärarjobbet blev hennes efter sex år! Kärt återseende! Människors möte och berättelse är Din styrka! Du gör skillnad! Lycka till med spridande av kunskap och den fsntastiska kopplingen mellan Sverige och Greköand! Många människor vaknar av Din sömnlöshet! Ta väl hand om Dig! Kram och drömsommarjobb en stund mellan alla viktiga uppdrag! Här hemma är det september film i Vitabergsparken. Igår i sjunde himlen med Sickan Kattlsson och Hasse Ekman! Tack för Din viktiga historieskrivning!!! <3 < 3 <3
”superb spion”?? Mej lurar du inte 😉
Läste följande deprimerande artikel om svensk migrationspolitik i fredagens Globe and Mail, Kanadas största landsomfattande dagstidning:
http://www.theglobeandmail.com/globe-debate/swedens-ugly-immigration-problem/article26338254/
Läs gärna kommentarerna också. Sverige är inte längre ett föredöme utan ett varnande exempel när det gäller flykting- och integrationspolitik.
Önskar att politiker och media tagit sitt förnuft till fånga långt innan det gick så här långt. Om man vill spela humanistisk stormakt räcker det inte bara med att ha ett öppet hjärta, man måste ha en hjärna också och se realistiskt på situationen. Man måste lyssna på människor som har en annan åsikt än en själv utan att hemfalla åt vuxenmobbning och kalla dem för okvädningsord.
Det är verkligen synd att vi i Sverige hamnat i det hopplösa läge vi befinner oss nu. Nu när det är försent börjar man äntligen erkänna och diskutera de enorma utmaningarna som väntar. I kvällens Agenda handlade hur man ska skapa 100000-tals! jobb som inte kräver gymnasiebildning eftersom mer än hälften av flyktingarna som kommer saknar det och många inte ens har grundskola. Dessutom kan de varken svenska eller engelska. Varför locka människor till Sverige som döms till ett liv i utanförskap? Hur ska de bli lyckliga i Sverige och känna sig som en del av samhället? Deras barn kommer växa upp utan hopp och vara lätta byten för kriminella organisationer och terrornätverk.
Liksom i Grekland kommer det framförallt vara de fattigaste som behöver statens omsorg som kommer få betala det högsta priset för politikernas självgoda generositet på skattebetalarnas bekostnad. Som en motreaktion till ett havererat välfärdssystem och den nyfattigdom som följer kommer både islamism och främlingsfientlighet att frodas. Jag är genuint orolig för min egen familjs säkerhet och är både arg och ledsen att oskyldiga människor kommer drabbas för att politiker och media tävlat om att vara dogmatiskt renläriga humanister, kväst all debatt och avfärdat alla som ifrågasatt deras politik som rasister.