Hej från ett solkysst och varmt Malmö. Dagen började med en promenad i slottsparken där jag stötte på Maltas sångare, Gianluca, kirurgen som har tävlingens mest autentiska leende. Igår var det genrep på finalen och Petra Mede stod osminkad med spolar i håret. Journalister och artister från andra länder frågade hur hon vågade se ut på det sättet men jag tycker att det är stencoolt. Det kräver en grundmurad självkänsla att våga blotta sig på det sättet. Varför ska kvinnor alltid vara så perfekta? Varenda skavank ska döljas, varenda por och rynka elimineras medan män kan se ut hur som helst. Dessutom bär Petra upp Jean-Paul Gaultiers trista klänningar med grace.
Jag tog en fika med underbara Gina Dirawi och läste in en speakertext för kvällens inför ESC-program i SVT som handlar om mänskliga rättigheter. Presskonferenserna förflöt fint och roliga Robin Stjernberg bjöd medierna på huvudstående. Det är en skön kille och jag önskar honom all lycka för ikväll.
Men om ni frågar mig står matchen mellan Danmark och Azerbadjan. De låtarna står på repeat i min playlist. På ett sätt blir det trist om Danmark vinner för då hålls sannolikt festen på andra sidan bron. Men Emmelie hajpas hårt till andra länders stora förtret. I kulisserna klagas det på vänskapskorruption och nordiska pakter.
Koza Mostras gulliga gubbe med mustaschen, Agathonas, är trött för att han inte har fått sova de senaste tio dagarna eftersom han av besparingsskäl delar rum med en ung bandmedlem som är uppe till sent på nätterna. Men enligt de svenska studiomännen håller grekerna festfanan högt och är ”tävlingens skönaste snubbar.” Roligast är Ilias Kozas:
Lycka till önskar jag också Grekland! Och även mitt födelseland Rumänien som bjuder på en operasjungande Dracula. Mest synd tycker jag om giganten som blivit freakshow. Jag fotograferades med honom och skämdes faktiskt. Det kändes oetiskt på något sätt.
Tävlingen börjar dock med vår egen gigant och min favoritmänniska Zlatan Ibrahimovic och slutar med en annan favorit, nämligen Loreen Talhaoui. För att inte tala om min nya kärlek – den geniala koreografen Ambra Succi– den finsk-italiensk-svenska Rinkebybon som bland annat skapat Robins och Loreens nummer.
Det om något är en god illustration på mottot ”We are one” och ett enkelt svar till Jimmie Åkessons envisa ”Vi-och-Domande” som just nu är gäst i SR P1 Ekots Lördagsintervju.
Eftersom jag hamnat i en Eurovision-bubbla som gör att jag inte kan koncentrera mig på mitt bokskrivande när jag är ledig så ska jag nu förbereda kvällens outfit. Det blir presskonferenser och festligheter och ni kan se fram emot en magisk kväll. Njut och sjung med. Jag sjunger alltid när jag är ledsen för då inser jag att min röst är värre än mina problem.