Hej från ett sommarvarmt och vackert Aten. Så fort vi landade gick vi ner till stranden där Melina fick sin första surflektion av Jacob. Jag läste tidningar. Nu handlar allt, i grekisk och internationell press, om finansminister Yanis Varoufakis som trots att han har premiärministerns fulla förtroende blivit bortkopplad från förhandlingarna med Trojkan som den här regeringen döpt om till Institutionerna. Finansministern och långivarna har inte direkt klickat. Milt uttryckt. Den grekiske rockstjärneministern som prytt världens alla omslag har anklagats för sin mästrande ton, för att föreläsa för sina förhandlingspartners och inte riktigt anstränga sig för att dansa efter deras pipa. I Riga valde han bort den officiella middagen för att promenera runt ensam utan säkerhet. Här i Grekland har han och hans coola konstnärsfru Danae Stratou, som även hon är från en förmögen familj, flyttat till ett enkelt arbetarområde där de hyr en lägenhet för 800 €/månaden. Han vägrar fortfarande slips och kör runt på sin hoj men igår när han skulle äta på sin gamla stamkrog, Jantes i Exarcheia – ett anarkistfäste som gränsar till aristokratiska Kolonaki- fick han problem. Ett fyrtiotal anarkister skrek att han skulle lämna området, kastade vattenflaska mot väggen, krossade vattenglas. Hans fru omfamnade honom för att skydda honom och han sägs ha varit lugn och kommenterade incidenten med att det inte var någon fara att några anarkistkids väsnades.
I Grekland har politiker vid upprepade tillfällen skrämts och jagats bort från tavernor från buande matgäster. Det som är nytt är att denna finansminister rör sig utan livvaktsstyrkor och verkar värna om sin personliga integritet och rörelsefrihet. När han skulle lämna tavernan omringades han av gänget. Han frågade: ”Vill ni snacka eller slå mig?” Efter tjugo minuters samtal lämnade han platsen. Delvis därför att flera kroggäster uppmanade honom att lämna. Oavsett vad man anser om hans politik och poser anser jag att det är sympatiskt att han till skillnad från den gamla politiska klassen även rör sig bortom aristokratins slutna salonger och att han envisas med att uppträda som en vanlig medborgare, köra sin motorcykel som är ett överlägset transportfordon i den täta atenska trafiken och besöka sina gamla favoritkrogar. Exarcheia samlar både intellektuella och anarkister och har varit en frizon för de senare. Det var också där unge Alexis sköts till döds av polisen 2008 med efterföljande kravaller.
Fortsättning följer i det grekiska dramat. Lyckligtvis har turisterna börjat anlända och med dem en viss optimism i horisonten. Dagligen får jag frågor om mina Greklandstips och det slår mig att jag borde starta en resebyrå som skräddarsyr resor för stora och små sällskap. Min egen nästa Boost Camp och Pascalidous Powerweek går av stapeln första veckan i juni på Elounda på Kreta och det finns bara ett par platser kvar. Gå in på Apollo Resor och boka. En magisk och omvälvande vecka utlovas.
Jag har sprungit det klassiska marathonloppet mellan Marathon och Athen. En kombinerad semesterresa med ett av mina stora intressen på den tiden. Vi var då förlagda på en renodlad semesterort vid namn Varkiza, tror jag den hette. Fantastiskt trevligt alltihop. Fritidsresor var våra proffsiga ciceroner och reseledare som tog hand om allt. Hoppas många skandinavier fortfarande gör den här resan och att den finns kvar, ännu efter 20 år, för jag minns den med glädje.
Bra, sätt dem i arbete. Souvlaki por favor! Och en raki på det.
All kärlek till dig, vackra kvinna!! Du är en sann skönhet både på insidan och utsidan!???