Sedan nyår har 1600 människor mist livet i Medelhavet. Män, kvinnor, barn. Desperata, torterade, utarmade. De som drog nitlotter i livets lotteri. Människor som riskerar allt för hoppet om ett värdigt liv som hägrar på andra sidan havet. Siffrorna stiger från år till år. Det är som en makaber multiplikationstabell som avslöjar ett moraliskt vakuum. Igår höll det extra inkallade EU-toppmötet en tyst minut för de omkomna. Ändå är det bara fem av 28 medlemsländer som erbjuder flyktingar asyl. Till Italien, Malta och Grekland kommer tusentals människor som oftast fastnar där. I ett limbo. Dublinkonventionen fängslar många i första ankomstland och stänger dörrarna till Europa. Nu är det många som uttrycker sorg över de förlorade, namnlösa liven. Människor som alltför ofta avhumaniseras och beskrivs som ett hot, ett virus, en invasion, en börda som bör delas. Avhumaniseringen underlättar för oss. Vi fjärmar oss och slipper relatera till dem som människor. Istället för att tänka på mamman som tvingades välja vilken av sina små döttrar hon skulle rädda, pappan som tog farväl av sina barn för att flyta iland på en grekisk ö eller barnkistorna som staplas på varandra- tänker vi på hur vi ska mura in oss ytterligare, skydda vår välfärd och mota flyktingströmmarna. Strömmarna. Som i en naturkatastrof. ”De hotfulla horderna”.
Så lite vi vet om de livsvillkor, det lidande, den kamp de lämnat bakom sig. Människor som bara är siffror och när siffrorna får flera nollor kommer krokodiltårarna. Men tårarna räddar inga liv. Nu måste Europa visa handlingskraft. Beslutsamhet. Enighet. Solidaritet. Detta talade vi lite om i dagens Nyhetspanel i TV4. Här kan ni se klippet.
”Krokodiltårar” betyder falska tårar, Alexandra.
Tror Alexandra är mycket väl medveten om vad krokodiltårar betyder.
Europeiska politiker låtsas vara ledsna och upprörda över att människor dör i Medelhavet, samtidigt som de dör där pga europeiska politikers regler.
Att jaga dem som dyrt skeppar över dem löser problemet lika mycket som att slänga narkomaner i fängelse. Finns det inga båtar kommer folk att tillverka egna för att fly till det de anser vara frihet och möjlighet, precis som folk gjort från Kuba, från Nordkorea, från forna Östeuropa.
Wow Pascalidou, jag såg just debatten med dig och Paggan. Bra gjort! Kram Per