Talande kvinnor och tillrättavisande män

Det pågår ett krig. Kvinnornas krig handlar varken om landvinningar eller olja. Det handlar om rätten att ta ställning och tas på allvar, att regera över våra kroppar, reagera och reflektera över vår samtid och framtid. Jag tänker på den arabiska vårens kvinnor som slogs sida vid sida med sina bröder för frihet och demokrati samtidigt som deras egna fri- och rättigheter blev beskurna och bestulna. Trakasserierna på Tahirtorget var bara ett av många tecken. Även i vår välmående vrå av världen är toleransen för talande kvinnor i allmänhet lägre. När kvinnor talar blir de enligt all forskning oftare avbrutna och ifrågasatta, hånade, hatade, hotade. Kvinnor får färre frizoner och mindre tid för utsvävningar. När män talar nickar folk, även kvinnor, i samförstånd.

Häromdagen var jag med i EFN TV-sändning Veckomagasinet  om maratondramat – Greklandskrisen. Leif Pagrotsky som varit minister i tio år medverkade också. När jag skulle addera något till samtalet blev han upprörd och tillrättavisade mig. Han ville inte bli avbruten. Det respekterar jag. Men om man är med i mediala debatter och samtal tillhör det dessvärre spelets regler. Vi kvinnor kan inte bara förvänta oss att män av medlidande, empati eller generositet ska ge oss ordet. Vi måste också ta för oss. Vi måste ta plats. Ibland innebär det att vi måste bryta oss in i ett samtal. Efteråt sa Pagrotsky att det var ett beprövat knep. Att om man tidigt i debatten säger att min inte vill bli avbruten, om man drar en gräns för vad man accepterar, så upprepas inte det. Kanske har han rätt. Lär av de lärda, systrar. Säg ifrån. HÄR kan ni se debatten. 

Och apropå talande kvinnor så kan ni idag läsa min recension av Liv Strömqvists och Caroline Ringskog Ferrada Nolis bok ”Kära Liv & Caroline”. (Natur & Kultur) Det är en smart stridsbok, rolig, sofistikerad, fylld av litterär läslust och hänvisningar som alla borde läsa. Här kan ni läsa recensionen.

Imorse inledde jag dagen med att föreläsa för en massa gulliga åttondeklassare på Myrsjöskolan. Där lärde jag dem mina tricks och finter för att erövra kunskap som öppnar upp pärleportarna. Pengar och skönhet och materiella tillgångar kan gå förlorade. Kunskapen kvarstår. Nu tvättstuga och sedan 18.00 är ni alla välkomna till Adolf Fredriks Kyrka där jag och Alex Bengtsson från Expo ska samtala om främlingsfientlighet. Ta hand om er. Och välkomna våren med en promenad.

Dela på

12 Svar på “Talande kvinnor och tillrättavisande män”

  1. Kan inte se att du ”respekterade” Pagrotskys önskan om att inte bli avbruten. Trist också att du gör det till en ”kvinnofråga”. Han har ungefär 10 gånger mindre kapacitet att prata än du, så kanske du borde ha gett honom lite tid så han också fick uttrycka sig? För att han också är människa.

    1. Vad menar du med ”10 gånger mindre kapacitet?” Förstår inte riktigt. Jag gör det inte till en kvinnofråga. Det är en kvinnofråga. I debatter får man räkna med att bli avbruten. Detta var ingen föreläsning. Tack för din kommentar.

  2. Han har inte lätt för att prata, det ser och hör vi allihop. Däremot har väl också han kunskaper, som bör få tid att komma fram? Den ev föreläsningen stod du för. Du är en fantastisk människa. Jag beundrar dig på alla möjliga sätt, men kan det aldrig vara så, att du beter dig liiite fel någon enda gång (trots att du är kvinna)?
    Du skriver att du respekterade honom, men din blick sa nåt helt annat. Förlåt om jag inte håller med dig till 100% i detta. Du har f ö mitt fulla stöd i allt du företar dig.

  3. Jag förstår inte riktigt, på vilket sätt är det Alexandras eller någon annans problem att Leifs kunskaper inte är för honom själv lätta att föra fram?

  4. Problemen är Leifs, som andra bör ta hänsyn till.Får han inte en syl i vädret fast han har mycket att säga, så blir det ett demokratiskt problem.

  5. Leif har visserligen Napoleonkomplex, men i vissa frågor är han kunnig och i de allra flesta frågor har han långt mer kunnande än Alexandra (som gärna pratar vitt och brett utan att veta nåt).
    Att visa hänsyn är att visa respekt och det är också så man själv får respekt. Alexandra är en adhd-spruta med behov av att ständigt avbryta andra och sånt får man väldigt lite respekt för, om ens någon.

  6. Jaså Mikko Nikko, du fick en BENÄMNING på ”det du gör”? Jag som trodde att den trenden var borta för längesen. Men det är ju en enkel och bekväm härskarteknik att ta till, så den står sig väl. Men om den ger särskilt stor vinst, tvivlar jag på.

  7. Jamen herregud folket! Debatten var kanon tycker jag och Pagrotsky fick tala väl så mycket som Alexandra. Dessutom är det faktiskt moderatorns uppgift att fördela ordet någotsånär jämt vilket han också lyckades med. Förövrigt anser jag Pagrotsky förlorade på att uppträda som en kränkt tillrättavisad småpojke. Speciellt med hans spruckna raspiga målbrottsstämma. Hahaha.. förlåt Alexandra men kunde inte låta bli den. Du var bäst Alexandra men Pagrotsky hade nog mest rätt i sin analys. Är min bedömning. Jag håller dock med dig om att Greklands sak är hela Europas sak och Greklands skuld till sin situation har hela Europa bidragit till att skapa och har därför ett långtgående ansvar för att lösa. Och jag uppfatta det som om också Pagrotsky tyckte det.

  8. eeeeh… Lena va? Jag tror du missade poängen helt, helt, helt.
    Och nu visade ju Alexandra själv hur rätt jag hade i det jag skrev här om hur hon inte kan visa hänsyn och därför åtnjuter så lite respekt, särskilt nu då när hon återigen visat sig vara en simpelt plagierande tjuv som skyller ifrån sig på allt och alla andra.
    Alltid är felet någon annans. Pinsamt. Oavsett kön.

  9. Äh, som vanligt avbryter du trots att du inte har nåt vettigare att säga än de andra, men du är så rädd att bli avslöjat hur rädd du är. Skulle andra avbryta dig då skulle du starta igång din monolog om att du inte får tala för du anses inte svensk osv.

    Detta är ingen fråga om att kvinnor inte får prata, men du är så duktig att dra in dina misstag till en stor fråga som samhället bryr sig om.

    Synd, du är ingen förebild, utan ett exempel på hur man inte får göra. Du är ingen offer Alexandra, du är bara rädd och frustrerad… och spelar som du vet allt.

    Tror inte att du bryr dig på riktig om samhälle, allt du gör är en demonstration troligen för dig själv att du inte tillhör arbetarklassen som en städare som t.ex. din pappa. Du avslöjar dig själv!

    For the rekord finns folk som är stolta över att arbeta som städare precis som andra är stolta över att vara professorer, men lilla du troligen kan inte begripa sånt… tyvärrrr

    Ha det bra!

  10. Alexandra, trist att du gör det till en kvinno-mansfråga. Jag tyckte mest att du var ohövlig, ohyfsad och otrevlig. Du behöver nog se på programmet en gång till och tänka efter hur du beter dig. Hybris är väl ett grekiskt ord?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *