Ibland ligger livet framför en som spegelblankt vatten om natten. Månskenet lyser som strimmor mot horisonten. Ändå vet man inte vilken väg som ska beträdas. Vilka val som ska väljas. Vilka fallgropar som ska undvikas. En vän berättade idag att hon varit tyst i tio dagar. Mitt ute i en skog. Tillsammans med andra människor. De satt i ringar och mediterade tills kroppen inte längre värkte. Tills tankarna stillsamt samlats kring den så försumbara delen mellan näsa och överläpp. Mustaschen. Om hon haft någon. Tio dagar av tystnad. Utan yttre intryck, utan tv, radio, datorer eller kommentarer från omvärlden. Heroiskt i vår tid. Det vore en utmaning som jag förmodligen inte skulle överleva.
Idag på tunnelbanan föll en heroinist raklång baklänges rätt på min dotter. Hon blev rädd. Jag också. Sen försökte jag förklara. Att han kanske druckit för mycket. Ätit mediciner. Allt jag sa missförstod hon. ”Jag kommer aldrig mer ta medicin, mamma” konstaterade hon när jag tyst undrade hur jag ska värja henne från världen. Från allt elände som lurpassar. Från allt oförutsett som ett modershjärta vill förutse och förhindra.
En kompis berättade att hans fjortonåring hamnat på Maria Pol. Sprit och knark. Fjortonårig flicka i innerstan. Om tio år är min dotter i fjorton. När hon skulle sova ville hon tala om ”känslor”. Hon säger att hon förstått att det finns onda känslor. Det finns människor som inte är snälla mamma. Hur uppfostrar man ett barn till att förbli entusiastiskt och öppensinnat och samtidigt försiktigt?
Inte heller kan min dotter förstå att jag växte upp utan radio, tv, datorer, telefoner och Ipads. Utan böcker. I en by där jag kände varenda bybo och tystnaden om natten var öronbedövande. Precis som min vän vittnar om på tiodagars tystnads-lägret. Tänk vad världen förändras. Vad livet är oberäkneligt. Som spegelblankt vatten som i ett obevakat ögonblick kan väcka vilda vågor. Må vi vaggas av vänliga vågor. God natt.
Jag har nu läst hela din blogg, gillar den 🙂
Kan du förklara för mig Alexandra, bögar och Grekland går verkligen inte i hop – tydligen.
Jag är homosexuell själv men aldrig satt min fot i Grekland, men har flera homosexuella vänner sim besökt landet och trivts med det på de flesta planen.. Förutom med denna nästintill hysteriska avskyn mot bögar. Hot, våld och allmänna glåpord har dom vi ett flertal tillfällen upplevt när de varit där, medan dom till exempel ( bara för att nämna ett) varit i Turkiet nästan uppmuntrats till att vara ”stolt” homosexuell.. Jag tänker som så, Mykonos – bög ön? Myt? Skulle vara riktigt intressant vad du har att säga i denna fråga?! Har mina vänner bara träffat fel greker eller är greker mer homofobiska än exemplet jag nämnde tidigare?
Kram
Hej Rick. Jag har en massa bögkompisar i Aten, både inom och utanför media och där finns otaliga, superbra gaybarer i exempelvis Gazi-området. Mykonos är en gammal kultö men på de flesta öar finns gaybarer. Generellt är det inget problem och de blir inte trakasserade men sen gyllene gryning trädde in i parlamentet har de även hotat homosexuella. Och kyrkan gör allt för att förbjuda Pride. Så åk, njut och lev utan att vara rädd. Med Turkiet kan jag inte jämför då jag inte varit där eller känner homosexuella som kan berätta. kram a
Om livet är som ett hav är det väl bara att simma över fallgroparna och vägar finns det inga.
Antalet gaybarer säger tyvärr inte så mycket om den skrämmande homofobin hos den gemene greken…
Tack för ditt svar nedanför 🙂
Jag ska åka till Grekland, när vet jag dock inte… Men att båtluffa runt alla öar skulle vara en upplevelse 🙂 Men om en vecka reser jag till Amalfi 🙂 en sak i taget 🙂
Önskar dig allt gott Alexandra, har alltid gillat dig riktigt mycket.. Med allt du upplevt – Så är du idag en superstark kvinna.. Det syns i dina ögon..