”Jag är inte en dålig mor. Jag är bara fattig” säger kvinnan på andra sidan luren. Hon gråter som ett tröstlöst barn när hennes barn som är mellan 7 och 15 år bett om att få bli placerade i svenska familjer för att få gå i skolan som alla andra barn.
Den albanska fyrabarnsmamman bodde och arbetade i Grekland. Hon städade, serverade och tog hand om gamlingar medan hennes man körde lastbil. Familjen lämnade Aten när krisen kom och de inte längre hade råd att skicka barnen till skolan. De kom till Sverige då de hört att det fanns jobb här. Idag är de hemlösa.
Efter ett par års kringflackande på asylboende och trassel med att försöka bevisa att de inte borde utvisas till Albanien då barnen är födda i Grekland och familjen inte längre har några band till Albanien sitter de nu luspanka i ett kollektiv i Spånga. Det var Linus mamma som kontaktade mig på Facebook. Linus och hans bror är två unga svenskar som hjälper utsatta människor. När jag talar med familjen om deras tre mardrömslika år räcker de över telefonen till Alice Wästberg. Hon är 21 och arbetar på dagis. Just den här veckan har hon tagit ledigt för att hjälpa den utarmade familjen. Hon samlar in pengar, mat och vinterskor till de två yngsta barnen. Hon försöker muntra upp ungarna genom lek. Men familjen kan inte bo hos dem hur länge som helst.
En natt sov familjen i migrationsverkets vänthall. Då kom polisen och hänvisade dem till Arlanda där de kunde sova utan att riskera att bli utkastade. Arlanda är en vanlig destination för hemlösa under vintern. Där kan de smälta in och låtsas att de väntar på ett försenat flyg. När jag nyligen besökte Crossroads som är Stadsmissionens verksamhet för hemlösa EU-migranter berättade en man från Rumänien som sover under Västerbron att han och många andra tillbringar de värsta vinternätterna på Arlanda.
Samtidigt som jag blir stum av den vanmakt som invaderar mig blir jag så fylld av beundran gentemot de svenska ungdomar som ägnar kraft och energi och sina begränsade resurser åt att hjälpa främlingar. Deras villkorslösa kärlekshandlingar, deras empati och engagemang går på tvärs mot vår tids dominerande egoism. De är värda all respekt. Om ni har några extra rum, om ni på något sätt vill hjälpa familjen så ber jag er att gå in på Facebook-gruppen ”Hjälp Familjen” .Det enda som är fel på sidan är att familjen blivit jagad av Gyllene Gryning. Det stämmer inte. De har inte personligen haft problem med nazisterna. Modern bevittnade dock mordet på artisten Pavlos Fyssas natten då hon arbetade på en krog i Korydallos.
Sprid gärna detta till om ni kan och glöm inte att tänka en tacksamhetstanke över hur gott vi har det. Över att vi kan bädda ner våra barn i varma duntäcken. Att vi kan skicka dem till skolan och servera dem en tallrik varm mat. Tacksamhet över att slippa frukta för morgondagen. Tack.
Hej Alexandra!
Jag läste om ett väldigt positivt initiativ: basicincome2013.eu/ Om vi kan samla in en miljon digitala underskrifter före den 14 januari – totalt i EU – ska EU-kommissionen utreda möjligheterna att införa en garanterad basinkomst i hela EU. Basinkomsten har exempelvis testats i Otjivero, ett samhälle med ca 1000 invånare, med mycket goda resultat: fler förvärvsarbetade, nya företag startades, avhoppen från skolan upphörde, investeringarna i hälsotjänster ökade och så vidare. Sju ekonomipristagare lär ha förespråkat denna lösning och schweizarna ska snart rösta om motsvarande förslag – där samlades tillräckligt många underskrifter in när ett jämförbart initiativ hade tagits.
Jag såg att endast ett par tusen personer har undertecknat förslaget i Grekland, trots att de flesta grekerna nog förstår poängen med en basinkomst, så jag antar att initiativet är relativt okänt där, även om en orsak också kan vara att färre är ”uppkopplade” i medelhavsländerna än i norra Europa. Här i Sverige är initiativet inte heller så känt, trots att exempelvis sjuka och arbetslösa utsätts för en stor stress och press.
Har du kontakter med journalister i Grekland? Kan du medverka för att sprida information om detta medborgarinitiativ? Ett klipp på YouTube kan generera miljontals klick på en dag. Vi har fem dagar på oss att samla in återstående underskrifter. Sällan har det varit så lätt att göra så mycket för så många. En underskrift räcker, men det är bråttom!
Du behöver inte känna vanmakt! Underteckna förslaget om en utredning. Skriv om initiativet. Kontakta kollegor. Du kan som journalist göra en stor insats!
Hälsar Paula