Journalister under attack

Guten Morgen från Leipzig, Tyskland och en internationell media konferens på temat Defending Journalist under threat  ”Press & Media Freedom”. Jag är inbjuden att tala om Hot mot Journalister tillsammans med tre manliga kollegor- Aleksei Bobrovnikov från Ukraina vars källor blev mördade när han grävde i smugglingsaffärer och nu fått en fristad i Tyskland och Will Vassilopoulos – prisbelönt videojournalist som fångat flyktingkrisen och Alberto Spampinato från Sicilien vars bror blev mördad när han skrev om maffian.

Konferensen samlar allt från utsatta journalister från olika delar av världen, däribland Shakeela Ibrahimkhil– en otroligt modig journalist och trebarnsmamma i Afghanistan som utfört sitt journalistiska arbete med livet som insats. Jag blev smått chockad när hon i sitt tal hänvisade till min 3 minuter korta You Tube-film om hat och hot och yttrandefrihet som ni kan se HÄR. Tänk att man i ren frustration talar in i en kamera och kollegor i Kabul ser och stärks. Det som Shakeela och många andra häpnade över var givetvis att hat och hot förekommer i ett land som Sverige – ett globalt föredöme och inspirationskälla för så många människorättsaktivister.

Här fanns givetvis även många experter på Press- och Yttrandefrihet från EU, FN och andra internationella organ. Europaparlamentarikern Benedek Javor från Ungern gav ett dyster vittnesmål från sitt hemland som tillsammans med bl.a. Polen inte riktigt gör sig förtjänta av statsskicket Demokrati. Press- och Yttrandefriheten är ju en av demokratins fundament men Orbans regering gör sitt bästa för att inskränka den. Under pausen talade vi om deras fruktansvärda inställning till flyktingar där de vägrar visa minsta solidaritet inte bara mot människor som flyr krig och katastrofer utan även andra EU-länder som tar sitt ansvar och ger människor asyl. Istället tar de gladeligen emot rasister från olika delar av Europa som nu verkar ha funnit sin ideologiska hemvist i ett av Europas mest misantropa länder. EU borde faktiska markera hårdare mot Ungern och Polen men också Slovakien där regeringsrepresentanter offentligt kallat journalister för ”horor”.

Även här i vårt upplysta Sverige har bl.a. moderata riksdagsmannen Hanif Bali kallat mig för ”ärkesopa” och en massa annat offentligt och flitigt förlöjligat, förminskat och förödmjukat mig. Givetvis har han då även piskat igång sin hatsvans som levererar ännu grövre personpåhopp och hatattacker. Tillsammans med ett par andra riksdagsmän i sitt parti, bl.a. Lars Bäckman som en julikväll när jag var i Grekland spred insinuationer om att jag inte betalat min TV- och radiolicens, ty det hade han hittat på (hat)sajter. Så jag ägnade en kväll mitt i värmeböljande semestern åt att hitta mina inbetalningar och twittra ut dem. Jag skulle kunna rabbla många exempel på liknande trakasserier mot mig och många andra men det som förvånar mig mest är att ingen höjer rösten och sätter en gräns –  i anständighetens namn. Jag blir alltmer övertygad om att vi måste tala mer och tiga mindre om detta. Vår tystnad gynnar ingen annan än mobbarna. Så om du också känner dig ensam, utsatt och vilsen – bryt tystnaden, be om hjälp och uppbackning.

På konferensen blev jag kompis med bland andra två härliga människor – en grek-kanadensisk prisbelönt videojournalist från AFP Will Vassilopoulos och grek-österrikiskan och professorn på Wiens Universitet Katerina Sarikaki:

Tack för att ni läser och är med mig. Ha en fin helg med era nära och kära!

Dela på

11 Svar på “Journalister under attack”

  1. Alexandra, jag gillar så att läsa din blogg och jag blir alltid inspirerad. Ja det har väl hänt att jag känt mig lite avis med. Det måste jag väl erkänna. Men när jag ligger här i sängen och hör min plutt jollrar med familjen nere i köket påminns jag hur hårt du får slita och vilken i grunden ganska sävjelig och lugn vardag jag själv har. Alexandra. Du är så cool. Älskar hur du står upp för dig själv.

    1. Vardagliga lyckostunder att ta vara på.

      En film som beskriver just detta med livets vardagliga glädjeämnen och som är en av en av mina favoriter är:

      Amelie du Montmartre med Audrey Tautou i huvudrollen.

      Jag tror den svenska titeln är Amelie från Montmartre för den som är intresserad.

  2. Jag har just läst Zero Zero Zero av Roberto Saviano

    Mycket tung läsning men också hyperintressant eftersom det kastar ett nytt ljus över vad sker i när maffian i bankkrisens spår lyckats ta sig in i finansvärlden i Europa eftersom bankerna måna om pengar sänkt ribban för vad som är tillåtet.
    Saviano säger att City i Storbritannien är som maffians tvättomat.

    Man ser också att det finns en alltmer tydlig koppling till ”Bläckfisken” och det narkotikarelaterade våldet p¨å våra gator fastän det ännu talas för lite om det.
    Det är en ohyggligt skrämmande utveckling.

    Tur att det finns motkrafter som ljus och poesi t.ex.

    Något helt annat:

    En 7-årig tjej som rest över Medelhavet till ön Lesvos i Grekland berättar:

    https://www.facebook.com/ajplusenglish/videos/629144000560444/?hc_ref=ARQn1vNTXAhptBUO37AeqcVvwNr3Sw2iR-Akdx2mu_WQlJTGxomCk28EP2JuqXyl1WA

    Vad händer med henne och alla andra nu när Turkiet-avtalet börjat tillämpas för någon vecka sedan?

  3. Kom att tänka på att jag har ett Rör inte min kompis-märke i sommarstugan.

    Måste ha köpt det runt -85 när Bruce var här med sin Born in the USA tour.

    Verkade överflödigt att bära ett budskap som var en självklarhet så jag använde det nog inte särskilt ofta.

    Man kanske får damma av det nu i alla fall….?

    ”Things are tough now, just getting rougher”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *