Kos klippor och skatter

Sen några dagar är vi på Kos, en av tolvöarna i Egeiska Havet, mittemot turkiska Bodrum. Jag har fått i uppdrag av researrangören Apollo att väcka och vitalisera hotellgästerna på Kipriotis Hotell med mental och fysisk träning varenda morgon. Det är en härlig och ihärdig grupp från Göteborgstrakten som sammanstrålar 08.00 för en powerwalk på stranden medan jag berättar om grekisk kultur eller kuriosa bortom reseguiderna. Sen har jag komponerat en cocktail av kampsport, styrketräning, yoga, gymnastik och så avslutar vi med vattengympa. Efter 90 minuters träning väntar frukostbuffén. Det är en drömstart på semestern för alla inblandade. Vi klagar nöjt över träningsverken när vi ses men ger inte upp. Efter bara ett par dagar har de stått på huvudet, på händerna, de har hjulat fram och stått i bryggor, de har skuggboxats och brottats.

Resten av dagen sitter  jag och min älskade J i skuggan och arbetar tills vi är fria att upptäcka öns hemligheter. Redan första kvällen började vi prata med hotellets rödhåriga mästerkock Vasilis Tsantidis på restaurang Triton. Han berättade om sitt arbete på flygbolaget Emirates första klass där han serverade 50 Cent iklädd sin skottsäkra väst, Shakira, Ronaldo och andra celebriteter. Vasilis har rest jorden runt några varv med amerikanska krösusar som betalar 800 000 dollar för att kryssa runt jordklotet. Människor som äter gåslever till frukost, smaskar belugakaviar som vore det smör och dricker årgångschampagne som vore det kranvatten. Vasilis har jobbat på Michelin-krogar i Tyskland, Dubai och England- bland annat Fat Duck tills hans hemlängtan blev olidlig. Trots imponerande cv kunde han inte få toppjobb i landet som inte gjort sig känt för sin meritokrati. I Grekland är du ingenting utan kontakter. Så nu står han här i köket på Triton och gör molekylärexperiment till housemusik på en ö som inte direkt gjort sig känd som gourmetdestination. Jag hamnade här tack vare Apollo och vid första anblicken blev jag besviken. Men Kos kräver en del av sina besökare. Det är inte kärlek vid första ögonkastet. Kos är långt från en grekisk kamaki med trimmade magmuskler och bländande vitt leende som viskar rätt saker vid rätt tillfälle.

När vi talat med kocken Vasilis i en kvart gav han oss sina bilnycklar. ”Jag jobbar ändå hela dagarna. Upptäck ön” sa han som om han känt oss ett helt liv.  Så Vasilis röda Audi TT blev vår flygande matta. Vi har plöjt varenda millimeter av ön på bara fem dagar. Vi har hittat minnesvärda pärlor, mycket tack vare både reseledaren Anna Kristofersson på Apollo och lokalbefolkningens tips. Så ni som kommer hit – hyr cyklar och njut av fantastiska cykelbanor eller hyr en bil eller bussa till mina favoriter som följer nedan:

Mest romantiska stranden är Black Pearl nära Mastihari. Halmparasoller i den lilla viken och en liten bar som serverar snacks. Promenera iväg och njut av att ha en strand helt för er själva.

I närheten ligger bohemiska beachbaren Tam Tam med skön strand och små butiker.

Bästa hotellet är Palazzo del Mare i Marmaris. Oändliga bassänger runt hela hotellet, lyxigt och lugnt med massagebänk på den finkorniga sandstranden. Här kan man ta oändliga strandpromenader.

Ni som älskar souvlaki, kebab och orientaliska mezerätter kan besöka Ali’s restaurang på huvudgatan i Kos stad. Rent och fantastiskt gott äter du här bland kräsna Kosbor som värdesätter matkvalitén mer än utsikten.

Igår kväll slingrade vi oss upp för serpentinvägarna till bergsbyn Zia för att se solnedgången från tavernan Oromedon. Vi bokade lyckligtvis bord i förväg och fick sitta på första parkett och njuta av nyslaktad bergsget som legat i vedugn över natten med grönsaker. Bordet fylldes av squashbullar, sallader och inhemskt kött som gav lyckorus. Tavernan som mottagit otaliga utmärkelser har besökts av alla från Bill Clinton till andra celebriteter.

I Kos stad hittade vi också efter mycket möda till den lilla skattkammaren ”Aldrig på en söndag”. Den mikroskopiska krogen i en innergård med jasminblommor och vinrankor har aldrig öppet på söndagar. Därav namnet som härstammar från den Oscarsbelönade filmen med Melina Mercouri i huvudrollen. Mormor som sitter i bordet bredvid har rullat vinbladsdolmarna. Hennes dotter som driver krogen och hennes barnbarn som serverar är båda akademiker. Här spelas gammal grekisk musik och atmosfären tar oss tillbaka till ett orört 60-tal med traditionella smaker. Innan vi lämnar bjuds vi på rakomelo-  varm raki smaksatt med honung som rinner ner som nektar i kroppen.

Kör ner mot sydspetsen och byn Kefalos där vattnet är kristallklart, ät på någon fisketaverna eller simma i Lagadas och Camel Beach uppfriskande hav.

Ikväll ska vi ha picknick vid solnedgången vid Therma de varma källorna med vulkanvatten från grannön Nisiros. Vår käre kock Vasilis förbereder en korg med godsaker och lokalt vin som vi kan avnjuta under stjärnhimmeln.

Häromdagen kunde vi förresten inte hitta en taxi när vi skulle ut och ta en drink. Då liftade jag. Den första jag viftade till stannade. En skraltig, smutsig rosthög med släp och en snygg surfare i förarsätet erbjöd sig att köra oss. Han berättade att han jobbar i fängelset heltid och hyr ut surfingbrädor på heltid. Det blir 16 timmars arbetsdagar. ”Efter fängelset behöver jag en timme för att smälta intrycken. Det är en hård värld där inne. Jag har så många fruktansvärda människoöden. Jag har sett människor dunka sina huvuden blodiga och sen ska jag till min stora kärlek – havet och njuta av det jag älskar mest – surfing. Det är två skilda världar på en och samma jordplätt” säger Agis med de honungsgula ögonen innan han släpper av oss.

Samma kväll när jag och Jacob promenerar hör jag någon ropa mitt namn. Det är samma surfare. Han bjuder in oss att ta en drink med honom, hans fru och deras vänner. De har just fått sitt andra barn. Båda kommer från Pireus fattigkvarter. Båda investerar sina oförskämt låga löner på att lära sig nya språk för att kunna arbeta med turism. Deras bästisar som sitter med oss har också just fått en bebis. Erika kommer från Albanien men hon vägrar prata albanska med sin dotter. ”Att vara invandrare är ett stigma. Att vara alban är en dom” säger hon och tackar för att jag under min tid i grekisk media aldrig gick miste om att tala om rasismen. Paret bor med sin nyfödda dotter ovanför stripteaseklubben ”La Dolce Vita”. Om nätterna hör de tjejernas klackar slå mot cementgolvet. När strippklubben stänger på morgonen vaknar deras bebis. Hon som aldrig kommer att få lära sig albanska för att slippa stigmat.