Föreläste och modererade en eftermiddag om jämställdhet och mångfald i Skövde. Konstchefen föreslog att statyn ”Livets Brunn” som står i centrum bör skrotas då den är kvinnofientlig. Den föreställer en man som piskar en naken kvinna. Jag uppmanade publiken att rösta och majoriteten ville riva konstverket.
På tåget hem som föga överraskande var kraftigt försenat, hamnade jag i en tyst vagn. När jag skulle ringa hem och rapportera till min mamma som tog hand om min dotter om förseningen gnällde min medpassagerare att man inte får prata i telefon. Jag respekterade detta.
Ironiskt nog satt ett helt gäng mödrar med sina små skrikande barn bakom oss. Inte en tyst minut och alla började sucka, vrida på sig och klaga. Kvinnan snett mittemot mig satt och virkade och åt ostbågar. Hon skakade på huvudet och kändes irriterad. När situationen med de skrikande barnen började bli olidlig började hon gråta. Sen berättade hon att hon för fem månader sen förlorat sitt barn. Just därför hade hon bett om att få sitta i en tyst vagn. Kvinnan skakade och grät och jag flyttade henne och hennes tunga väskor till första klass där det mest satt tysta kostymer med sina laptops. Konduktören protesterade men jag vägrade lyssna.
Det slog mig då hur lite vi vet om våra medmänniskor och deras reaktioner. Vem kunde räkna ut att den virkande kvinnan med ostbågarna bar på ett sådan trauma. Främlingar på ett tåg. Insvepta i vår egen anonymitet som en skyddande rustning. Jag tänkte på hur sällan vi bara låter fasaden rämna. Hur sällan vi delar vår sorg med andra och hur vi då också kan missförstås i våra reaktioner. Att sorgen kan misstolkas om den inte formuleras. Det här inlägget är bara en ödmjuk uppmaning till oss alla att dela mera. Att omfamna främlingar oftare. Att sänka garden. Att släppa in och be om hjälp. Livet blir lite lättare för oss alla då.
Stor kram till dig och till alla andra som följer ditt exempel!
Hej
Det är jag kvinnan med ostbågarna… (som inte var ostbågar)
Jag tror inte du förstår hur mycket det betydde för mig att du hjälpte mig i den situationen! Sedan Vide (vår son) dog har jag mått väldigt dåligt naturligtvis och haft väldigt svårt för att fatta beslut. Så när du helt bestämt tar mina saker och hjälper mig flytta, blev jag så oerhört lättat!
Det är en konstig värld man plötsligt tvingas leva i där de folk tar för givet kan göra en väldigt upprörd, som barnskrik…
Jag vill tacka dig för att du hjälpte mig och visade så stor medmänsklighet!
Tusen tack!
Med vänlig hälsning den virkande kvinnan!
Åh hej fina och tack för att du hör av dig. Jag blev så drabbad av dig och jag har tänkt på dig sen dess. Hur hemsk din upplevelse måste ha varit med den sorgen. Det var det minsta jag kunde göra. Verkligen. Jag önskar jag hade ett trollspö så jag kunde eliminera saknaden och sorgen du måste bära i hjärtat. Jag är så ledsen och finns här för dig om jag någonsin kan göra något för dig. Stor kram och ta hand om dig duktiga virkande kvinna.
Tackar varmt för din omtanke.. Känner kvinnan med ostbågarna och hon, precis som du är en stor inspirations källa för många.. Tack..
Som en vän till kvinnan med ostbågarma vill jag tacka dig för din värme och medmänsklighet.
Fint gjort av dig! Tänk om alla kunde vara så handlingskraftiga och hjälpa en medmänniska. Kram!
Jag känner igen situationen. En Ängel kom förbi och hjälpte henne, bra att änglen var du!!
Kram på Dig!
Hej!
Kvinnan med ostbågarna är min finaste och bästa vän i hela världen. Ända sen sorgen slog i somras så har inte riktigt världen varit som den skulle. Utöver sorgen har jag kämpat med min egen maktlöshet, maktlösheten över att inte kunna göra allt bra och maktlösheten över att inte alltid kunna vara där, även om jag alltid vill det.
Att få höra att det finns människor därute, som inte har någon relation alls till min fina vän, och ändå gör något så fantastiskt vackert som det du gjorde, det inte bara gör mig glad. Det lättar min maktlöshet, det fyller mig med värme och det får mig att tro på mänskligheten.
Så även om det inte var mig du kramade och hjälpte, så vill jag tacka dig innerligt från djupet av min själ. För att du tog hand om min vän när jag inte kunde, för att du visar på en styrka i värme och medmänsklighet och för att du bara helt enkelt är den fantastiska människa du är.
Så tack. Du är så vansinnigt bra och jag hoppas att du alltid är omgiven av människor som visar dig lika mycket kärlek och värme som du ger.
Den virkande kvinnan hade precis vart på besök hos min syster (som också ganska nyss förlorat sin son) och man kan inte annat än att tycka om henne. Den korta tid jag tillbringade med henne räckte för att jag skulle förstå hur underbar hon faktiskt är.
Att sen få läsa om hur du tog hand om henne, det värmer verkligen. Jag fick se och höra en glimt av hennes fruktansvärda sorg (en sorg jag har fått möta på alldeles för nära håll, att se min syster och hennes mans smärta är hjärtskärande) och att veta att det finns så fina medmänniskor som du, gör att hoppet stärks lite.
Det känns hemskt att man ens skall behöva tacka för en sådan sak, något som borde vara självklart för vilken person som helst, men det är ju tyvärr så. Ödmjuka, osjälviska människor finns det tyvärr inte så många av (eller så gömmer de sig). Så tack!
Så fantastiskt härligt gjort av dig. Kvinnan är en släkting till mig och jag vet att din medmänsklighet inte bara påverkade henne utan gav ringar på vattnet till fler i familjen. Det värmer när hjälp och tröst kommer från alla håll. Man tror man är så ensam när man sitter anonym på ett tåg eller går en ensam promenad men det finns människor som är villiga att sträcka ut en hjälpande hand. Och det är stort!
Tack finaste ALEXANDRA för att Du genom detta bidrog till värme, omtanke & medmänsklighet – i ett allt kyligare & mer högpresterande samhälle. Det Du berättat får oss att orka lite till…..& ger oss åtminstone hopp om en mänskligare omvärld.
Allt gott till Dig!!
Ja känner också den virkande kvinnan, en fantastisk och ödmjuk person – ja helt underbar. En person som inte ska få genomlida en sådan tragedi:( Ja tänker ofta på henne och Vide, hon hade och är en fantastisk mamma
Kram i mängder och Kram till dig Alexandra, en person med hjärtat på rätta stället
Så vackert gjort, jag blir alldeles tårögd.
Hej igen,
jag har tänkt mycket på den händelsen på tåget… Det kanske känns fånigt men du räddade mig…
jag mår nu mycket bättre även om sorgen fortfarande är väldigt påtaglig.
Vi passerade just Vides 9 månaders dag, märkligt det här med tid.
Tänkte bara tacka igen och tipsa om min sida jag har startat på facebook till minne av Vide där jag säljer mina virkade saker. http://www.facebook.com/videung gå gärna in och titta och tipsa gärna vidare. 20% av allt jag får in går till spädbarnsfondens otroligt viktiga arbete.
Hälsningar Sarahmaria
Stor kram på dig!