En treårig pojke i pyttesmå gympaskor har spolats upp på stranden. Aylans ansikte är tryckt mot jorden. Den jord han är kommen ur och som han alltför tidigt återvände till. Den jord som svek honom och miljoner andra barn på flykt. En jord där gränser, murar, stängsel, visumtvång kriminaliserar människor och kostar liv. Barnet som får världen att vakna dog inte i någon olycka. Det var inte resultatet av en naturkatastrof. Ingen oberäknelig tsunami eller jordbävning. Det var mord. För ingen kommer undan med att säga att vi inget visste. Att vi inte anade. Att vi inte hade chansen att reagera, protestera, kritisera.
Det döda barnet är summan av signaturer på blanka blad, propaganda och populism, hjärtlösa ordval som reducerar människor till ”siffror, bördor, volymer, kostnader, problem som ska lösas, invasioner som måste stävjas… Det är konsekvensen av fördomar, fanatism och främlingsfientlighet som successivt normaliserats och metodiskt misstänkliggjort dem som efterlyst och manifesterat humanism och solidaritet.
Det blir ingen rättegång för massgravarna i Medelhavet. Möjligtvis fängslas ett fåtal flyktingsmugglare som säljer drömmar mot dollarbuntar. Men de som borde sitta på de anklagades bänk, de som ger smugglarna klirr i kassan, är de vi röstat på som reser murar för att fjärma folk på flykt och de som förgiftat folkmassorna med dagliga doser av fruktan och fientlighet. De som genom systematisk andrifiering och objektifiering nöter ner medlidandet. Bläddra bara tillbaka i minnets mediala kataloger till nioåringen som misshandlades på Malmö Tågstation av en vakt. Minns ni barbariet mot ett barn i vårt civiliserade samhälle?
Det finns så många behjärtansvärda initiativ. så många solidaritetsyttringar, sådan humanism som havsvågorna aldrig lyckas dränka att jag blir alldeles lycklig. Hoppas det håller i sig. Hoppas makten och medierna slutar svansa för en opinion som sägs ha förförts av hjärtlösa troll. Hoppas flera reflekterar och reagerar över klumpiga kategoriseringar som exempelvis Eric Hilmersson idag levererade i GP. Jag tror Hilmersson är en hyvens kille och en öppensinnad journalist som begått ett misstag. Så här skriver han idag om Zlatan som jiddrade med Olof Lundh när denne ställde en fråga om hans affärer. (Självklart borde Zlatan ha svarat något intetsägande säger jag som känner igen mig alltför väl i hans revanschlusta och kaxighet. Sannolikt har Hilmersson växt upp i en mindre konfrontativ och konfliktfylld miljö eftersom han blir så upprörd att han tappar bollen i sin fotbollskrönika:
”Vi lever i en tid då rasism och näthat breder ut sig och där seriösa journalister hotas till livet när de försöker belysa just detta. I viralt spridda bloggar kan man läsa att muslimer från sydliga länder är parasiter med låg IQ som kommer hit och våldtar svenska kvinnor.
Zlatans pappa är muslim. Det betyder inte att det är Zlatans ansvar mer än någon annans att ta strid mot rasismen. Det ansvaret delar vi alla. Men jag förstår inte, när världen ser ut som den gör, varför han väljer att rikta sin ilska mot en fotbollsreporter som bara gör sitt jobb.”
Hur kommer Zlatans pappa in i bilden? Och hans religiösa tillhörighet? Vad har Zlatans pappa med Zlatans utspel att göra? Hade Hilmersson någonsin skrivit: ”Chippens pappa är kristen”? Varför försöka göra en politisk höna av en fotbollsfjäder och reproducera rasistisk dynga?
Ibland måste vi hjälpas åt att tänka. Och tala. Ty ord är också handling.
Om jag inte satt här mitt i natten i utkanten av Borås efter att precis ha stött på mitt favoritpar Thåström & Ooms i en ödslig bensinmack hade jag redovisat en massa mediala missar. Från brittiska tabloider till grekiska blaskor och svenska ledarartiklar. Men ni hittar dem själva.
Nu ska jag sova och tänka att Aylan är på en paradisisk plats utan gränser. En plats där han kan röra sig fritt och leka utan rädsla.
En plats där han är älskad och önskad.
Flyktingkatastrofen är verkligen en humanitär tragedi som utspelar sig inför våra ögon. Det är lätt att förfasas över detta men vad som behövs nu är handling. Europa har ett ansvar till att det blivit och måste nu ta sitt ansvar för att hjälpa dessa stackars människor.
1. Västvärlden gjorde fel när de destabiliserade diktaturerna i mellanöstern och Nordafrika. Svaga samhällsbildningar behöver starka ledare. Ett lands befolkning måste vara tillräckligt sekulariserat och utbildat för att vara moget för demokrati. Annars byts bara en totalitär regim mot ett inbördeskrig tills en annan totalitär regim tar över. Jag är själv en övertygad demokrat men demokrati kan inte bombas fram. Sveriges militära hjälp i Libyenkriget gör även oss medansvariga till den kaotiska situation som råder där. USA, Europa, Ryssland,Iran och Saudiarabien har nu ett ansvar att stoppa IS och detta vansinne som pågår istället för att stödja olika fraktioner i kriget.
2. Vi kan återigen konstatera att EU är ett stort misslyckande. Greklandskrisen och nu denna flyktingkris visar att unionen vare sig fungerar ekonomiskt eller politiskt. Om det är något som EU bör hålla på med är det ju just sådana här gränsöverskridande frågor där samarbete verkligen behövs. Man skulle haft en gemensam strategi och harmoniserade regler för flyktingmottagning för länge, länge sedan. Istället har EU-pamparna fokuserat på att bygga ett fransk-tyskt imperium som ska tvinga Europas övriga demokratier till underkastelse.
3. Jag tycker du har fel på en punkt. Man måste naturligtvis kunna diskutera ”siffror, bördor, volymer, kostnader, problem som ska lösas” oavsett om det är inom sjukvården eller när det gäller flyktingmottagande. Det behövs för att man ska kunna planera och göra verksamheten så effektiv och human som möjligt med begränsade resurser. Dessutom är det nödvändigt så att besluten är demokratiskt förankrade så att de vunnit legitimitet bland befolkningen. Felet med Sverige är att vissa politiker och journalister kallat alla dem som försöker diskutera sådant för inhumana rasister. Det är faktiskt opportunismen hos dessa politiker och journalister som både är inhuman och odemokratisk. Om vi kunnat diskutera dessa frågor på ett normalt och sakligt sätt skulle vår immigrations och integrationspolitik fungerat mycket bättre och främlingsfientligheten varit lägre.
4. Vi har flyktingmottagande av humana skäl, inte av ekonomiska skäl! Vissa politiker och journalister försöker med tillrättalagd statistik påskina att det skulle vara lönsamt för landet. Det är det naturligtvis inte under de första decennierna. Att ta emot flyktingar i Sverige kostar mycket och tar resurser från andra samhällsområden. Det är inte mer kontroversiellt än att sjukvård och äldrevård kostar. Vi har inte sjukvård och äldrevård för att det främst är en lönsam affär. Hur mycket vår humanism får kosta i dessa områden är en obehaglig men absolut nödvändig politisk fråga. Dessutom måste man kunna diskutera bästa strategi så man kan hjälpa så många som möjligt. Istället för att hjälpa en enstaka patient med den dyraste behandlingsmetoden så är det oftast att föredra att hjälpa fler patienter med en billigare metod. Det är samma sak med flyktingar. Ett extra räddat liv är ett extra räddat liv även om det skulle innebära en något lägre levnadsstandard för både oss och flyktingarna. I många fall är det mer humant och kostnadseffektivt att förbättra levnadssituationen för flyktingarna på plats i de jättelika flyktingläger som uppstått runt Syriens gränser än att ta in ett fåtal i Sverige. det gäller att rädda så många liv som möjligt med begränsade resurser.
5. Att som Sverige locka med permanent uppehållstillstånd men bara för de flyktingar som på egen hand tar sig till Sverige, orsakar just de tragedier vi ser på Medelhavet. Det är som att stå och locka barn med en godispåse på andra sidan en livsfarlig trafikled. Det är sådant hyckleri av svenska politiker att låtsas som att Sverige kan ge asyl till ALLA flyktingar som har asylskäl och sedan använda Medelhavet för att begränsa flyktingströmmarna. Det är som om man ville på Darwinistiskt sätt försäkra sig att man bara får in de starkaste individerna.
6. Vi måste vara öppna med att vi inte kan hjälpa ALLA med flyktingskäl men vi kan hjälpa en del, en kvot, och dessa bör vi hjälpa så nära ländernas gränser som möjligt. Man ska inte behöva betala flyktingsmugglare och riskera livet för att komma till Sverige. Vi måste därför kunna göra ett urval och ge inresetillstånd på plats i de stora flyktingläger som bildats runt syriens gränser. Återigen så är urvalet bland alla flyktingar en obehaglig men nödvändig fråga där humanism och resurser ställs mot varandra. En barnfamilj har oftast stort skyddsbehov medan en ensam engelskspråkig akademiker inte kostar något extra utan tvärtom är en ekonomisk tillgång för vårt land. Vi måste tillsammans med andra EU-länder utarbeta regler för vem som främst ska få asyl och i vilket land. Det handlar återigen att anpassa mottagandet så att vi kan hjälpa så många som möjligt så humant som möjligt med de begränsade resurser som vi demokratiskt beslutat om.
Om du har en annan åsikt så får du gärna skriva det. Tro inte att jag är hjärtlös för även jag gråter när jag ser bilderna på TV, både av medlidande för flyktingar och av ilska mot de inkompetenta opportunister till politiker och journalister som förhindrat en realpolitisk demokratisk diskussion i dessa frågor och låtit situationen gå så här långt. De har istället tävlat om att rapa ur sig meningslösa floskler om ”allas likas värde”, att man inte kan värdera människoliv i pengar och att man inte ska ställa gruppers intressen mot varandra trots att det är just detta politik handlar om. Nu tvingas vi ändå se verkligheten i vitögat och ta tag i dessa frågor trots att de är etiskt obehagliga.
Dickefix, man kan egentligen mest tala om ett eget ”personligt ansvar” när man är något så när frisk och stark! Men när människor är i nöd och sjuka, så behöver dessa hjälp utifrån, av de som är starkare och friska, har det bättre ställt. Man kan inte hela tiden hänvisa till ”personligt ansvar” när en människa är sjuk eller barn som är i nöd. Då behövs det hjälp utifrån!
Dickefix, du vet citat:..” En barnfamilj har oftast ett stort skyddsbehov medan en ensam engelskspråkig akademiker inte kostar något extra..” Så ska man tolka det som att du tycker att enbart akademiker utan några behov som kostar,ska vi främst ta emot?? Det är väl hjärtlöst om något! Är man en empatisk människa skall man inte tumma på det, det humana ska alltid vara prio 1! Annars luckras det humana upp i vårt samhälle! Ett bra motto är : En persons lidande är allas lidande! Är det något som man ska satsa pengar på så är det just vård och hjälpinsatser för människor i nöd! Är mediciner för dyra får man ta från andra områden, detta är inget man ska kompromissa med för då hamnar vi snart i ett uppluckrat samhälle där vi nedvärderar människoliv och enbart blir sedda som siffror. Man kan inte hjälpa om man lider av en sjukdom, där behandling kostar mer, så finns heller ingen logik i att pengarna ska styra här, och art patienten skall bestraffas för detta på ett sådant sätt.
”Så ska man tolka det som att du tycker att enbart akademiker utan några behov som kostar,ska vi främst ta emot?? Det är väl hjärtlöst om något! Är man en empatisk människa skall man inte tumma på det, det humana ska alltid vara prio 1! Annars luckras det humana upp i vårt samhälle!”
Nej Prio 1 är att hjälpa så många som möjligt! I det så måste man kasta alla rosa floskler om att människoliv är ovärderligt. Vi måste väga olika åtgärder mot varandra. Om vi kan till samma kostnad hjälpa 100 flyktingar där 10% är akademiker mot att hjälpa 60 flyktingar där ingen är akademiker så är det första att föredra.
”Ett bra motto är : En persons lidande är allas lidande! Är det något som man ska satsa pengar på så är det just vård och hjälpinsatser för människor i nöd! Är mediciner för dyra får man ta från andra områden, detta är inget man ska kompromissa med för då hamnar vi snart i ett uppluckrat samhälle där vi nedvärderar människoliv och enbart blir sedda som siffror. Man kan inte hjälpa om man lider av en sjukdom, där behandling kostar mer, så finns heller ingen logik i att pengarna ska styra här, och art patienten skall bestraffas för detta på ett sådant sätt.”
Ja, en persons lidande är allas lidande men jag hävdar att två personers lidande är dubbelt värre. Våra resurser är inte obegränsade och vi måste välja vilka områden resurserna ska tas från och hur de ska användas. Dte skulle rädda flera människoliv att sätta upp mitträcken på alla våra motorvägar men vi kan rädda fler människoliv på plats i Syrien med samma pengar.
I politiken och vården har människoliv ett värde. Inom hälsovården talar man om Qaly (quality adjusted life year) som staten använder för att besluta om vilka mediciner som ska subventioneras. Värdet på ett högkvalitativt människoår är ca 600000SEK och ett räddat liv ca 20 miljoner. Min pappa godtog själv att han nekades en hjärtoperation och dog eftersom läkaren gjorde en risk-kostnadsanalys och kom fram till att kostnaden inte var försvarbar i förhållande till utsikterna.
Inom trafiksäkerhet använder man VSL-måttet (Value of Statistical Life) som avgör vilka åtgärder för att höja trafiksäkerheten som är befogade. Där är ett människoliv också värderat till runt 20 miljoner:
nationalekonomi.se/filer/pdf/36-2-lhms.pdf
Sådana här beräkningar är inte inhumana, de är nödvändiga för att vi ska kunna besluta hur vi effektivast ska använda begränsade resurser. När det är nöd går det inte vara idealist och bara förfasas hur hemskt det är och säga att varje människoliv ska räddas till varje pris. Det är inte konstruktivt. Man måste vara pragmatisk och kunna utvärdera olika handlingsalternativ så att vi satsar vår energi och våra resurser där de gör bäst nytta.
Ja naturligtvis! Om man är i nöd måste man få hjälp av andra. Det är ju självklart. Har jag skrivit något annat?
Vi har naturligtvis alla ett personligt ansvar för både våra egna liv och hur vi behandlar våra medmänniskor. Det ansvar gäller alla människor oavsett ursprung. I det ingår att bidra till samhället efter bästa förmåga,att man skaffar sig nödvändig utbildning för att få ett meningsfullt jobb, att man betalar sin skatt och inte belastar samhället i onödan genom att ta ut bidrag som man inte behöver, att man ger barnen en trygg uppväxt där de får lära sig medkänsla och solidaritet och att inte begå brott.
I vårt personliga ansvar ligger även att hjälpa medmänniskor som oförskyllt råkat i knipa som t.ex. flyktingar från Syrien. Jag har stödjer själv både Amnesty International, Plan och UNHCR. UNHCR driver flera stora flyktingläger runt om i världen. Det tar bara någon minut att bli månadsgivare och man kan signera givarblanketten via BankID.
sverigeforunhcr.se/
Dickefix, jag håller inte med dig i detta! Är man human och empatisk så är man! Och då tummar man inte på det viset du gör! Då är det humana, människors hälsa prio 1! Och då får man ta pengar från andra områden och inte låta pengarna styra huruvida en människa skall få leva eller dö! Har själv något som är ovanligt och väldigt plågsamt och jag inte får någon hjälp för, kanske det är för dyrt? Du kanske också tycker jag ska offra mig och dö? Säg det till mina små barn du.
I samhället finns många områden som är behjärtansvärda. Politik handlar om att demokratiskt bestämma hur samhället ska fördela skatteinkomsterna på olika områden. Det finns alltid begränsningar.
Vill du att sjukvården ska ha pengar till mer avancerad vård så får du propagera för det. Om du vill att Sverige ska ta emot fler flyktingar får du propagera för det. Om du vill lägga mer resurser på Trafiksäkerhet får du propagera för det. Du kan inte få allt utan man måste prioritera. Då är det väl bäst att ha ett jämförelsemått så vi kan lägga energin och resurserna där flest liv kan räddas.
Det handlar inte bara om liv utan även om livskvalitet. Om du tycker varje liv är ovärderligt så kan vi rädda fler liv i Syrien om vi sänker sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen här hemma till verkligt existensminimum och avstår skola för våra barn. Vill du det?
Fråga dig själv så inser du att det finns gränser hur humanistisk du själv är. UNHCR räddar liv, hur mycket är du beredd att stödja dem med? Hur mycket är du själv beredd att betala för att rädda en treårig syrisk pojke? Hela din förmögenhet?
Feltänkt enligt min mening
Det är inte i hur många( siffror)som lider det handlar om utan var och ens lidande! Fler som lider lider inte mer pgr av att de är fler, och behovet för var o en av dessa blir inte större för den enskilde, för att fler gör detsamma! Lidandet är isolerat till den enskilde, och även dess behov!Att en människa lider mot att flera tusen lider, det är lika illa, för den enskilde. Spelar ingen roll hur man utifrån ser på det hela. Man borde snarare öka den enskildes människovärde, än att försätta den i någon typ av massgrav. Ochvutgå mer utifrån den enskildes grad av lidande och därmed behov. Hälsan är grunden för allt och den enskildes värde, der är här människovärdet borde träda in i full kraft.
Dickefix, vem försöker du övertyga om din medkänsla och empati? För här lyser den med sin frånvaro. Man kan faktiskt göra flera saker både hjälpa på plats och här, men att sätta människor mot varandra på det sättet du gör, i enbart syfte att de personer som kan ge mest pengar ska få komma hit, är knappast en human hållning. Misstänker att du själv tillhör en viss grupp och därför propagerar för detta. I din ”humanitära hållning” inser du inte att även som svårt sjuk i Sverige har man sina begränsningar, i synnerhet när man inte får någon hjälp och har barn att försörja. Så kan det se ut även i Sverige, för någon med ” fel utseende och bakgrund”
Ens eget liv är ovärderligt för en själv men inte för samhället. För samhället är det värre att två individer lider/dör än att en individ lider/dör. Det borde det även vara för den enskilde om denne inte är så fokuserad på sitt eget lidande så den tappat all medkänsla för sina medmänniskor.
Visst om man ser det utifrån, så är det så klart jobbigare att veta att fler lider, men nu talade jag utifrån den som lider och är döende, att det egentligen inte spelar någon roll hur man ser på det utifrån, objektivt sett Att alla dessa människor lider inte i grupp på så sätt, att lidandet växer med x antal människor, utan enskilt, var och en för sig, hur många de än är. Missförstår du mig med flit eller? Tycker du att du besvarat mig empatiskt utifrån den info jag delgett dig?
Ta tex om 1000 är cancersjuka, var och en av dessa lider ju inte mer eller mindre enskilt, beroende på hur många dom är! Men sedan kan så klart en person med cancer vara ledsen över att andra har cancer och att flyktingar drunknar i Medelhavet osv, men lidande pgr av cancern ökar inte för den enskilde, pgr av att fler får cancer! Förstår du nu? Detta utesluter givetvis inte att man vill hjälpa, känner sig ledsen och har empati för andra dom har det svårt!
Jag tycker ju personligen att man ska hjälpa så många som möjligt och att ingen människa som behöver hjälp för att överleva, ska dö för att man skyller på att inga pengar finns! Kalla mig naiv och dum or what ever.. Men så ser jag på det. Jag behöver inge hög levnadstandard, ingen kapitalist, men hälsa är = liv och frihet! Och då kan man också hjälpa fler och gör mer nytta.
Nej jag missförstod dig inte med flit och jag är uppriktigt ledsen om jag på något sätt sårade dig. Jag förstår naturligtvis att varje persons lidande är personligt och centralt i dennes liv. Jag vill också hjälpa så många som möjligt och har medlidande med både cancersjuka och flyktingar. Jag vill inte heller att någon som kan räddas av en dyr behandling dör men i realiteten finns alltid gränser för vad man kan klara av resursmässigt. Det handlar inte bara om pengar utan även om utrustning och personal. Att inte våga ta diskussioner om volymer och resurskostnader när det gäller immigration och sjukvård och gömma sig bakom floskler som ”alla människors lika värde” och att ”varje liv är oväderligt” är fegt och direkt kontraproduktivt för en konstruktiv politisk debatt om bästa strategi.
Jag tillhör ingen grupp. Mitt engagemang i dessa frågor är stort då min egen familj fått uppleva hur det är att fly från politisk förföljelse, att leva som flyktingar i Sverige och att drabbas av fördomar och främlingsfientlighet bara på grund av sitt utseende och namn.
Ok, jag godtar din ursäkt. Jag hoppas att jag ej heller sårat dig, att du inte tagit det personligt, märker att jag går för långt ibland. Och att jag kan vara dålig på att förklara vad jag menar. Förlåt för det. personligen tycker man kunde dra in rejält på en rad områden i vårt samhälle, sänka den materiella standarden i övrigt, för att ge me pengar och resurser till vården och hjälpa flyktingar och andra utsatta på våra gator
Men sedan kan detta se ut på olika sätt HUR man hjälper dessa människor, ibland här eller i deras hemland.
Inte så riktigt jag menade heller, är väl lätt att detta missförstår, försöker mig på ett exempel liknelse igen då, Detta i huvudsak för att förstå att en människas värde minskar och ökar inte med ensam eller i grupp x antal. Utan att det räcker med att ett barn lider eller dör för att man ska hjälpa! Tex om någon blir beskjuten, men även tusen till blir beskjutna, smärtan av det skottet blir inte starkare, för att flera blir besjutna, offret i fråga känner i 1000 skott i sig! Samma med någon som svälter osv, däremot kan man känna en annan smärta med vetskapen om att någon annan också svälter eller blir mördad. Det ska inte ligga i om man tillhör en grupp eller står ensam huruvida omfattande hjälpen ska vara, det skall ligga på hur pass stort lidandet är för den enskilda individen
Tänk dig man kunde uppmäta smärta i volymer, ju fler som lider, skulle inte innebära större lidande för någon av dessa i denna grupp, enbart pgr av att de är i grupp fler till antal, för allt detta lidande sammantaget slår inte på varje enskild person, utan lidandet är enskilt på så vis
för alla i denna grupp är enskilda iaf, och känner enskilt smärtan. Därför ska det ej heller behöva flera tusen offer för att vi ska reagera, det ska räcka med 1 person som lider mycket, för att vi ska reagera och agera och hjälpa! Är osäker på om detta gjorde det mer begripligt,,men får väl återkomma om jag kan annars och kanske förklara bättre, om möjligt går.
Alla för En – En för Alla
Jasså? Säg inte det dickefixen, Ni tycker väl att ju flera som dör som inte kan bidra med pengar till Sverige eller världen, desto bättre?!
Ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk. En människa som lider är en för mycket och värd alla resurser och pengar i världen att kämpa för! – Där har du det mest humana hälsosamma samhället och människovärdet.
Anonym, du har inte sårat mig och jag förstår visst vad du menar. Den treårige Aylans död är en tragedi i sig själv. Varje individ är unik och oersättlig. Men hur man än vrider och vänder på det så måste vi nu acceptera att läget är akut. Vi kommer inte kunna rädda alla flyktingar men vi kan minimera antalet offer genom att ha en konstruktiv diskussion om effektivaste strategi. Jag är därför glad att du skriver du är beredd att minska din egen materiella standard för att frigöra mer resurser till vård och flyktingar och att vi sedan bör diskutera hur resurserna bäst ska användas. Det är exakt denna typ av realisisk och konstruktiv diskussion jag efterlyser!
… skriver ”Ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk. En människa som lider är en för mycket och värd alla resurser och pengar i världen att kämpa för! – Där har du det mest humana hälsosamma samhället och människovärdet.”
Nej du skulle inte ha det mest humana samhället för om du satsar alla resurser på en enda individ så innebär det att jordens övriga befolkning blir helt utan. I ett samhälle finns många människor med olika behov och att lägga alla resurser på att rädda en enda flykting för att låta resten dö är ingen vidare strategi. Vi har inte råd att gömma oss bakom sådana fina rosa floskler som låter bra men är omöjliga att följa i praktiken och att anklaga alla som inte håller med om flosklerna för att vara känslokalla, inhumana eller rasistiska. De är rent hyckleri och väldigt kontraproduktivt! Nu när det är akut kris – och behoven långt överskrider tillgängliga resurser – måste vi istället vara pragmatiska, hitta effektivaste strategi och handla. Då måste vi våga göra etiskt svåra avvägningar och diskutera hur mycket materiell standard och välfärd vi är beredda att avstå för att rädda dessa människor i nöd.
Vill också tillägga att min egen kropp o liv värderar jag inte särskilt mycket, för det mesta inte alls,( vilket jag tycker alla människor borde, värdera sig själv högt) Men mina barn och det är därför jag fortsätter att kämpa fast det är i princip kört, hade jag varit ett annat djur hade jag förmodligen blivit avlivad, för jag plågas en hel del. Hade förmodligen avslutat detta liv om jag inte haft barn. Men mest humant för mina barn hade varit om jag fick hjälp, men det är väl inte alltid vården tänker så, hur mycket det kan kosta även ekonomiskt för små barn som förlorar sin förälder, i framtiden. Kanske verkar jag överskatta min vikt som förälder, men jag känner dom allt för väl.
Det är så det kan tyckas de ggr jag sökt hjälp att det är av egoistiska skäl, när de är för mina barn jag gör det, och blir illa bemött. Det hade varit mer egoistisk att göra slut på det hela. Hoppas detta inte tog för mycket utrymme här nu, det är ju viktigare saker som borde diskuteras här, som dessa flyktingars fruktansvärda situation och hur vi hjälper till på bästa sätt!:(
Jag läste detta nu. Jag är mycket ledsen för att du är så sjuk, särskilt som du har små barn som verkligen behöver dig och din kärlek. Usch, livet är verkligen inte rättvist men människan kan göra det litet rättvisare. Jag ville säga några tröstande ord men det är svårt att finna dem. Hoppas du ändå orkar hålla hoppet vid liv och njuta av stunderna tillsammans med dina barn.
Missade också ditt svar! TACK iaf för du tog dig tid att svara, det var vänligt av dig!
Hur kan du få det till att om man satsar resurser på en människa så blir alls andra utan?? Hur tänker du då?! Det ena utesluter inte det andra – tvärtom ser jag det! Höjer man den enskildes människovärde motiverar man också att hjälpa fler! Bara för att vissa människors behov för att överleva kostar mer, betyder inte att resten av världen blir helt utarmad. Med risk för att bli personlig så lever jag redan väldogt enkelt, och kan minska ytterligare på det materiella osv. Det viktigaste i livet är faktiskt hälsan, det basala och kärlek förstås, allt annat är rätt meningslöst.
”Hur kan du få det till att om man satsar resurser på en människa så blir alls andra utan??”
Jag svarade på den världsfrånvända floskel jag citerade. Om man satsar ”resurser och pengar i världen” på en lidande människa blir ju de andra utan. Jag liksom du är beredd att göra vissa uppoffringar i levnadsstandard och välfärd för att hjälpa andra.
Varje parti skulle innan valet varit öppen med sin förslag på budget, finansiering och strategi för I&I så att väljarna kunde välja det som synes den vara bäst. Att som nu tvinga väljarna att antingen rösta SD eller DÖ (decemberöverenskommelsen) leder ju bara att SD får än fler röster. Är övriga politiker helt dumma i huvudet eller vill de ha en halvfascistisk majoritetsregering efter nästa val?
Dickefix, det kanske är floskler för dig, men jag tycker det är ett bra motto och eftersträvansvärt, kanske ett utopisk mål, men ej verklighetsfrånvänt för det. Som sagt, bara för att vissa individers behandling kostar mer innebär inte att andra blir utan, detta handlar ju snarare om hur man prioriterar förövrigt. Och jag har sagt vad jag tycker om det, att prioritera vården och de som behöver vår hjälp för att överleva. En människa som har haft oturen att behöva dyrare insatser ska inte bestraffas, utan då får man strama åt på annat! Det eftersträvansvärda, och som jag till skillnad från dig kanske,,inte finner omöjligt, Är att det aldrig ska uppstå en sådan situation att man tvingas avsluta behandling pgr av pengar! Det är något vi ska eftersträva att pengar inte ska vara avgörande huruvida vi kan rädda människors liv eller inte. Pengar har idag för avgörande roll inom vård och humanitär nödhjälp.
Den politiska situationen är ju en katastrof helt klart! En märklig passivitet också, de kanske tror att om de låtsas som ingenting så försvinner problemen av sig självt?
Problemet är att utopiska motton som ej är realiserbara i praktiken eller ens kan fungera som moraliska vägledningar när det bäst behövs, är kontraproduktiva. Jag håller med dig om att vi bör hjälpa individer som oförskyllt drabbats av sjukdom eller tvingats fly, även om det innebär höga kostnader. Men det finns gränser och kanske kan man inte alltid erbjuda alla det allra bästa.
Det är lätt att säga att om resurserna tar slut så får man dra in på andra områden men då måste man i konsekvensens namn definiera VILKA områden. Är det vård, skola, äldreomsorg, försvar, infrastruktursatsningar eller…? Dessutom handlar det inte bara pengar som behövs, utan även om bostäder, meningsfull sysselsättning, utbildningsresurser, utredare m.m, m.m. Det går inte att trolla fram allt detta. Vi behöver därför en realpolitisk diskussion om hur stor flyktingkapacitet Sverige har och hur denna ska finansieras. Eftersom skatteintäkterna varken tillhör dig, mig eller regeringen så krävs det att sådana beslut förankras demokratiskt. Annars riskerar samhället att polariseras och främlingsfientligheten att växa än mer.
Nät det handlar om att rädda liv akut, vilket jag redan påtalat borde vara prio 1, så får det andra komma på 2:a 3:e plats osv! Så ja, jag tycker man ska dra in på mk annat, då jag inte finner det lika viktigt. Och jag håller inte med om att det inte skulle kunna funka i realiteten, der är vad jag tycker vi ska eftersträva, utopi eller ej.
Jag tänker ju annorlunda här, men det är min personliga uppfattning, är ingen politiker som du märker, så var inte orolig.
Tycker inte man ska mäta människors liv i pengar som du tyvärr också gör, och rangordnar vilka som ska få hjälp eller inte utifrån vad de kanske har åstadkommit osv. Förmodligenser du detta dom rationellt och realistiskt, att man måste utifrån begränsningar föra ett urval osv. Jag tror du börjar i fel ände, då du missar det grundläggande här, hur man motiverar så många som möjligt art hjälpa så många som möjligt? Jo, genom att höja människors värde ”människovärdet”( och kärleken om så vill, till sina medmänniskor) som borde stå högre än ekonomiska och materiella betingelser, och inte avgöras utifrån hur mycket pengar det finns eller primitiv rangordning som kanske styrs av instinkter i en hierarki, för då skulle många inte vara mer än motiverad att kanske rädda sina anhöriga tex, eller de som personligen gynnar en, alltså egoistiska motiv. En del resonera pgr av denna förminskning:” men det var ju bara 1 person, och 1 person och 1 person till osv, finns ju så många fler människor till som far illa, så varför någon uppståndelse, varför bry sig?!” Hur många människor än är, är ändå alla dessa 1 enskild människa. Men om inte ett människoliv är tillräckligt värt att kämpa för och bekosta hur motiverar man att rädda fler, när ett liv inte får kosta mer än en viss summa pengar att rädda? Jag vill inte säga att det är bara en person som lider eller dör, när flera tusen gör detta, istället vill jag säga att när ett människa lider eller dör är det egentligen lika illa som att fler gör detta. Jag tror de behövs fler som inte styrs av pengar för att fler ska få hjälp, och då behöver de denna motivering, att människors liv står högre än allt annat, även pengar! Man måste börja leta nya vägar att hjälpa och rädda människor, som bygger mer på frivillighet och dessa värderingar, än hur mk pengar man får för insatsen. Tyvärr kan jag inte göra detta mer begripligt, just nu, har mina begränsningar tyvärr, men kanske kommer kunna förklara detta bättre någon annan gång, förhoppningsvis.
Så många är inte dessa individer som behöver kostsammare insatser, att de utarmar hela världen! Gäller att ha perspektiv på saker och ting, och utsatta människor och de som haft oturen att få något som kostar mer, är de jag tycker vi ska prioritera! Hur vi väljer att agera mot dessa lägger grunden för om vi är ett humant samhälle eller ej!
Samtidigt på Lesbos:
https://www.youtube.com/watch?v=AB6G1MxMeX4#t=23
Sanningen bakom 3 årige Aylans tragedi. Sky News
Syrian boy drowned because his Father wanted new teeth
https://www.youtube.com/watch?v=QZUuoaq1MLM#t=52
3 årige Aylans far härstammade från Damaskus i Syrien. När inbördeskriget bröt ut blev de internflyktingar och hamnade så småningom i Kobane, nära den turkiska gränsen. När staden angreps av IS flydde familjen till Turkiet och fick en fristad i Istanbul. Efter att kurdiska styrkor besegrat IS vid Kobane återvände mamman och barnen till Syrien medan fadern stannade kvar i Turkiet.
När IS återigen angrep Kobane återförenades familjen i Turkiet. Efter att ha bott på olika platser i Istanbul sökte de sig till ett flyktingläger. Fadern trivdes dock inte i Turkiet och ville lämna landet. För Skynews berättar faderns syster, som är bosatt i Kanada, att det fanns planer på att ta familjen till Kanada. Enligt kanadensiska myndigheter gjordes dock aldrig någon sådan ansökan. Enligt systern berodde det bland annat på att familjen hade svårigheter att få flyktingdokument från FN och utresedokument från de turkiska myndigheterna.
Fadern hade problem med sina tänder och ansåg sig behöva tandimplantat. Faderns syster i Kanada hade samlat in pengar för detta ändamål. På grund av svårigheter med att föra över en så stor summa pengar, som skulle behövas för tandimplantaten, till Turkiet, så bestämde fadern, faderns syster och faderns pappa att familjen istället skulle ta sig till Europa för att försöka höja sin levnadsstandard och fixa faderns tänder.
Faderns syster ordnade fram pengar som användes för att betala människosmugglare. Det familjen fick i gengäld var en plats på en överbelamrad båt i dåligt skick. Ingen, inklusive barnen, fick flytvästar av människosmugglarna. Båten gav sig av mitt i natten i dåligt väder. På grund av de höga vågorna drabbades båtens kapten av panik och hoppade överbord efter att ha lämnat över rodret till fadern. Båten kapsjesade kort därefter och fadern försökte, men lyckades inte rädda någon i sin familj. Nu planerar fadern att återvända till Syrien för att begrava familjen där.
Ovanstående redogörelse är ett referat från medier såsom BBC, Skynews, Canadian press mfl. Om det stämmer så avviker den dock delvis ifrån den dramaturgi som förmedlades av svenska medier under gårdagen och skulle kunna anses öppna fler ingångar och perspektiv, än vad många svenska opinionsbildare och makthavare givit uttryck för.
Aylan dog tillsammans med sin mor och femårige storebror när en båt kapsejsade på väg från turkiska Bodrom till den grekiska ön Kos.
Igår publicerade en rad svenska medier bilder på den drunknade treåringen. Bilderna har använts som argument för att EU inte gör tillräckligt för att hjälpa syrier på flykt.
Men nu framkommer att familjen redan sedan tre år tillbaka hade fått en fristad i Turkiet, där pappan jobbade som frisör. Anledningen till att de valde att försöka ta sig vidare in i Europa var att pappan ville laga sina trasiga tänder.
Enligt CNN var slutdestinationen Sverige, där illegala invandrare enligt en överenskommelse mellan den förra regeringen och Miljöpartiet har rätt till gratis tandvård på skattebetalarnas bekostnad.
Pappans syster, som är bosatt i Kanada, berättar för Sky News att den ursprungliga planen var att familjen skulle försöka ta sig dit från Turkiet för att få tandinplantat där. Men när den planen misslyckades bestämde de sig istället för att försöka ta sig illegalt till Sverige.
Familjen lastades ombord på en gummibåt. Ingen av passagerarna hade livväst och båten började ta in vatten bara några hundra meter från land.
I Sverige har såväl Aftonbladet som Expressen startat kampanjer för att få fler läsare på grund av tragedin – ”Vi hjälper” respektive ”Jag vill hjälpa”.
Ingen är väl oberörd av bilderna på den drunknade treåringen som sprids via olika media. Han lär ha hetat Alan och kom från Kobane i Syrien, nära gränsen till Turkiet. Vi kan ingenting göra för lille Alan längre, bara stanna upp och tänka efter. Jag har förstått att vissa nu tycker att det är ”Europas” (eller till och med ”Sveriges”) fel att Alans pappa valde båtvägen till Grekland från Turkiet tillsammans med sin son. Varför kunde de inte ta flyget direkt till Arlanda?
Populism” är att utan tanke på konsekvenserna utlova permanenta uppehållstillstånd åt alla som överlever resan hit, vältra över ansvaret på kommunerna vars politiker sliter sitt hår och skylla dödsfallen på meningsmotståndare. Det ger godhetsstämpel och pluspoäng i vida kretsar.