Mode åt folket och hälsa åt de små

Hej i mörkret!

Idag började jag dagen med att skruva upp hatthyllor, sen möte och lång sittning för första gången på Kungliga Biblioteket. Trots att jag bott i Sverige i 35 år och är författare till fem böcker och en mängd antologier och artiklar hade jag aldrig varit just där. Fantastisk plats för att läsa, tänka, skriva och vegetera i deras bokskatt. Bibliotekarierna var hjälpsamma och jag mötte min idol Ronny Ambjörnson och kollegorna Ulrika Kärnborg och Maja Lundgren. Men jag är lite klumpig och rastlös för att sitta där. Jag tappade böcker, gick vilse, sneglade på den ljudlösa mobilen och mailen medan de andra satt försjunkna över sina böcker.

Jag ska ge det en chans till imorgon när jag varit med hos Malou von Siverts i ”Efter Tio” där jag ska tala om glamour och mode ur ett komparativt perspektiv. Det är så intressant att se hur svenskarna förhållningssätt till både färg och form har förändrats det senaste decenniet. Det funktionella har alltmer kommit att bana väg för det glamourösa. Mode har blivit allmängods och kvinnors konsumtion kritiseras fortfarande enligt härskarteknikens alla regler.

Igår på Göteborgs Filmfestival var jag svartklädd. Mest för att smälta in. Mode är mer än något annat en identitetsmarkör. Här kan ni förresten läsa en artikel om samtalet.

Hoppsan jag såg ut som en häxa ser jag nu. Det är kanske ljuset. Och att jag glömde kamma mig.

Nu ska jag ringa min lillasyster som är på Astrid Lindgrens sjukhus med sin tvåmånadersbebis som opererats idag. Jag är så ledsen och orolig för vår söta lilla Alexander vars hela liv hittills bestått av otaliga sjukhusbesök. Håll tummarna för honom är ni snälla. För honom och alla andra små som ligger på sjukhus.

Dela på

4 Svar på “Mode åt folket och hälsa åt de små”

  1. Håller alla tummar jag har, har själv upplevt operation av min 4 dagars gamla bebis och sedan en gång till vid 2-årsålder så jag vet vad hon går igenom. Nu var detta 40 år sedan och sjukhusen är inte vad dom var då, som tur är. Jag lämnade min lille 2-åring där för att komma senare när han var opererad, det var aldrig tal om att få stanna på sjukhuset, jag ryser när jag tänker på det. Lycka till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *