Lördagen inleddes efter fyra timmars sömn med en promenad till Grand Hotel där jag provade deras Gym & Spa med min PT som jag träffar alltför sällan, Richard Seifert. Lyxig känsla, underbart med all färsk frukt som står framdukad och alla tidningar som man kan läsa medan man konditionstränar. Att jag sen hyser ett obotligt hat för maskiner går inte att ändra på. Jag tycker det är så trist att sitta fast och lyfta tyngder att jag istället började sparka på Richard och tränade försvarstekniker.
I omklädningsrummet stod jag naken bredvid Robyn. Vi har hälsat förr men nu låtsades jag som om hon inte fanns och bytte om i tystnad. Nakenhet och närhet kräver tystnad. I ett omklädningsrum vill man vara i fred. Annorlunda var det när jag satt mig på tunnelbanan från Rinkeby med Melina. Jag okammad och osminkad, mitt i en grekisk ordflod, när tjejen mittemot säger: ”Visst är du Alexandra? Får jag ta en bild på dig?” Jag ser ut som en galning, försökte jag men hon envisades med att jag var fin. Yeah Right. Tur att jag inte var naken i ett omklädningsrum.
När jag nu berättar om T-banan måste jag berätta om fredagens färd till Rinkeby. Två unga tjejer i slöja sitter bredvid mig. De doftar gott och hon som sitter vid min sida har långa, böjda fransar. Kanske är det lösögonfransar. Jag funderar lite på deras slöjor samtidigt som jag twittrar om annat. Som en böljande melodi hör jag deras snabba konversation på perfekt svenska, engelska, somaliska och arabiska. När de talar engelska låter de som LA-brudar. På svenska låter de som Östermalmsbrudar. På somaliska vet jag inte hur de låter. Till slut orkar jag inte längre. Jag frågar: Varför pratar ni så bra engelska?
De berättar att de studerat engelsk retorik. De har gått kurser och har släkt i USA och England. Tjejerna träffades på Karolinska Institutet där de läste medicin. Nu studerar den ena till arkitekt på KTH. Den andra vill arbeta med medicinskt bistånd. Det som med en slentrianmässigt fördomsfull blick visade två förtryckta unga tjejer visade sig vara två supersmarta, polyglota, ambitiösa tjejer från Rinkeby med världen som spelplan. Våga fråga när du sitter där på tunnelbanan. Våga prata med dina medmänniskor. Du blir garanterat en rikare människa. Och en fördom fattigare!
Mellan T-baneturerna hann vi även med följande:
– Korvgrillning i parken med dagisvänner.(Jag åt fem korvar med lökchips. Melina två tuggor.)
– Min Let’s Dance-kollega Figge Norling och hans supercoola Lo Kauppi bjöd in till Lorens 3-årskalas. (Jag åt en glass, en tårtbit, en kanelbulle och en påse lösgodis och ett kinderägg.)
Underbart! Jag försöker bearbeta mina egna fördomar efter att jag för några år sedan läste en kurs på Karlstad universitet, ”Interkultur och Mångfald”. Jag trodde jag var fördomsfri, ack så fel jag hade. Bra inlägg!