Hej på Er! Hoppas ni mår bra! Jag vaknade lycklig med min Melina i famnen. Efter en vecka med sin pappa på Kap Verde är hon äntligen hemma igen och jag är så glad att jag missade hennes Bamsegympa igår.
Imorse var jag på Älvsjömässan och lyssnade på fantastiska colombianskan Ingrid Betancourt som blev kidnappad av FARC-gerillan och hölls gisslan i sex år. Nu är hon här, vacker i vitt, och delar med sig av sina erfarenheter. Hon berättar att generositeten var den som hjälpte henne att överleva.Att våra egon är våra största fiender samtidigt som empati börjar med kärleken till dig själv. Om du inte kan älska dig själv, kan du inte heller älska andra. Vi är här på jorden för att förändra världen och förändra oss själva. Vi måste försöka vara våra bästa jag.
Och det leder mina tankar till Jonas Hassen Khemiris fantastiska artikel ”Bästa Beatrice Ask” i DN som ni säkert redan har läst. Jag är så tacksam för att han skrev den. Det är visserligen ingenting nytt för oss som delar erfarenheten av utanförskap, stigmatisering och rasism men problemet är att dessa erfarenheter sällan får formuleras. De ges sällan utrymme i finmedier och avfärdas ofta som privat paranoia.
Men när en av Sveriges mest hyllade författare ges tillfället och gestaltar vardagsrasismen är vi många som äntligen andas. Detta handlar inte bara om Reva. Det handlar om rätten att blottlägga förtryckande strukturer som förminskar och förgiftar människor. Det glädjer mig att Khemiris text delats hundratusentals gånger och blivit en viral succé.
Samtidigt finns en dövhet mot de där ute som regelbundet utsätts för diskriminering och rasism. De som aldrig får uttala sig och gå från objekt till att bli subjekt i sina egna liv. Som på den gamla goda tiden när jag ledde Mosaik och invandrare, minoriteter, nysvenskar, gammelsvenskar, cocktailbarn av alla slag fick formulera sig, ta plats, höja rösten, visa upp vilka de är bakom fasaderna, berätta om de öden som fört dem hit och vara normala.
Mer än någonsin skulle ett Mosaik behövas just nu och jag skulle gärna leda ett sånt initiativ om jag bara fick chansen. Men först måste jag skriva klart min bok. Min nya förläggare, Johan Hilton, som jag nyss lärt känna, är imponerande intelligent men oerhört krävande. Så om jag tiger. trots att jag egentligen har mycket att säga just nu om allt från justitieministerns missuppfattningar till Janne Josefssons sexististiska segertåg, så förstår ni varför. Jag måste fokusera och förvandla mina anteckningar till en bok ni kommer att älska. Just nu känns det dock som Mission Impossible. Den ska vara klar om en månad och det enda som skulle rädda mig var om jag retirerade med en dator i en grotta i Afghanistan utan internetuppkoppling. Men om jag känner mig själv väl skulle jag sannolikt börja prata med alla även där och istället skriva en bok om den alarmerande självmordsvågen bland afghanska flickor.
Finns det tankar om ett ”nytt” mosaik och är det i SVT i så fall? skulle du tacka ja till det med tanke på de tidigare händelserna, jag skulle gärna se dig , det är nåt som är säkert. Många känner ju till dina oändliga kunskaper i både det ena och det andra, men jag vet nåt du inte kan och som du heller inte ska lära dig, och det är att hålla käften. För är det något som behövs idag så är det någon som vågar och kan tala om vad som andra tycker men inte kan eller har möjlighet att göra.
Tack för att du finns Alexandra!
Tomas
Alexandra, du är helt enkelt underbar! Kram!
Med många idéer, stort engagemang, mycket kunskap, empati och livlighet, vet jag inte var du skulle kunna placeras. Men du fixar säkert det hela! Jag ser fram emot att få läsa boken.
Janne Josefssons sexististiska segertåg?
Det är väl Maria Sveland som leder segertåget?
Skriver en bok om hat när hon själv spritt detsamma.
Det är feministisk dubbelmoral.
Inget nytt men media är PK och säger inget.
”… erfarenheten av utanförskap, stigmatisering och rasism men problemet är att dessa erfarenheter sällan får formuleras”. Det är ju precis tvärtom, det är i princip ENBART dessa erfarenheter som anses intressanta att lyssna till när det gäller människor med invandrarbakgrund. Det borde väl någon som byggt hela sin karriär på att formulera just dessa erfarenheter ha insett. Tycka vad man vill om Hassen Khemiris kollega Mohammed Omar, men hans beskrivning inifrån kultursverige är rätt talande, enda möjligheten för någon med invandrarbakgrund att göra karriär där är spela på utanförskap och invandrarrollen.
Nu må Hassen Khemiris artikel vara bra för hans egen karriär och garantera honom en plats i kulturens finrum. Men samtidigt så ger det en tydlig signal till alla invandrare som lever i utanförskap. De kan lika gärna ge upp alla ansträngningar för oavsett hur duktiga de är, hur mycket de än anpassar sig och hur mycket de än utbildar sig så kommer de ändå vara lika förtryckta och illa sedda, ”you can’t beat the system” …
Det sista som behövs är något ”Mosaik” där invandrare får ta plats och berätta om sig själva och sina öden i egenskap av invandrare. Vad som i stället behövs är betydligt fler invandrare som tar plats och berättar om EU’s räntepolitik, skidvallning, pimpelfiske, hårdrock eller vad tusan som helst där de får plats för att de är kunniga och INTE är kopplat till att de just är invandrare.
Precis, jag håller med! Men man måste också få ges CHANSEN till att vara mer än en etnicitet, men det är svårt när folk gärna vill placera en i ett fack och alltid ska vara så himla nyfikna på ens hår- eller hudfärg (genom att t.e.x. hela tiden fråga: ”var kommer du ifrån?”, trots att man är född i Sv. och talar flytande rikssvenska!!). Det är delvis medias fel, det räcker med att kolla på Skavlan. Varje gång en person med ”icke-svenskt-urpsrung” deltar så ska halva intervjun handla om hur de (eller deras föräldrar) kom till Sverige, hur de integrerades, lärde sig språket, hur de blir behandlade osv. Det blir alltid mer fokus på deras rötter än deras yrke/prestationer.
Sedan tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att använda ordet ”invandrare”, helst skulle jag nästan se det elimineras helt och hållet (med tanke på hur det missbrukas – då många med ordet ”invandrare” menar alla som inte är etniskt svenska, vilket i min mening är helt galet). För vi är alla svenskar. Sedan finns det svarta svenskar, vita svenskar, asiatiska svenskar, svensk-greker, svenska iranier etc. Där tycker jag vi bör följa Usa:a exempel (african-americans etc.). I första hand ska man alltid vara svensk. Sedan kan man ha vilken etnicitet som helst, men det ska inte påverka eller störa svenskheten. Vi måste bli bättre på att skilja på nationalitet och etnicitet i Sverige, först då kommer rasismen minska.