Läser DN idag där Erik Helmersson tycker att det är för mycket gnäll och att de kränkta får tåla lite mobbing. Om någon blir ledsen ska man enligt den liberala ledarskribenten svara: ”So fucking what?” Två sidor senare säger ÖB som precis återvänt från sin sjukskrivning efter utbrändhet, att vi borde visa mer medmänsklighet mot de afghanska tolkar försvaret anlitar som sen blir mordhotade av talibaner. De borde få asyl i Sverige, menar ÖB. Tänka sig att den dagen skulle komma när militärmaktens överste efterfrågar medmänsklighet medan en ledarskribent tycker människor borde tåla mer lidande.
När jag tog fram morgonmjölken kände jag mig trakasserad:
Jag blickar utanför fönstret över det mjölkvita landskapet. Driver Arla med mig? Leker de med mitt lidande? Vilken jävla vår?
Nu ska jag stämma dem för förtal, vilseledande marknadsföring eller något liknande innan jag tar skidorna till Stockholms Universitet där jag ska föreläsa om ”Vägen till Framgång” för unga akademiker. Jag har en kvart på mig. Det är bra så. Vägen till framgång är kort. Har ni några tips?