God morgon! Vilken vacker sensommardag!
I DN läser jag att Grekland får kalla handen efter premiärminister Samaras charmoffensiv. I grekiska tidningen Proto Thema läser jag om optimism efter Samaras lyckade möte med Merkel. Lite olika perspektiv kan man konstatera. I den grekiska rapporteringen finns självklart ett visst mått av självförhärligande och sannolikt också inslag av tröstjournalistik. Depression är utspridd trots 40 grader och solsken. Människor bävar för hösten och vintern. Denna fruktan för framtiden har jag aldrig mött förrut.
Idag läste jag intervjun i DN med fantastiska Theodor Kallifatides. Jag älskar honom.
Nu tittar vi på Pippi i Barnkanalen och äter ägg och bacon och dricker varm choklad. Pippi är vår Husgudinna. Allt Melina gör refereras och associeras till Pippi. Idag ska Pippi Pascalidou börja i grekisk lördagsskola.
Precis som du säger,trots värmen och solen anar man oron och fruktan hos folket här. Även om man försöker hålla modet uppe så ser man denna oro i folks ögon!
Och inte är det konstigt att man gör det, tycker jag. När denna enorma oro finns, när man inte vet om man har mat för dagen, när man inte vet om man har pengar till hyra när man inte vet något överhuvudtaget om framtiden som är så oviss som den är. Jag var på Kreta för ett kort tag se´n och såg hur familjer rev i soptunnor,Jag känner verkligen för det grekiska folket och jag är orolig med dem.
Läs gärna realisten Mauricio Rojas pricksäkra artikel i SvD, Opinion.
Den behandlar grekers bristande förmåga att hantera ekonomi o kriser – en fullständigt lysande analys!
Läste kommentarerna kring din ambition att vara en bra mamma för din dotter. Jag blir så trött på denna fixering vid tvåsamhet (då per automatik den heterosexuella tvåsamheten) kärnfamilj, heteronormen! Det viktigaste för ett barn måste väl ändå vara att vara omgiven av människor som älskar en och som får en att växa. Om dessa personer sedan är mormor, pappa, faster, pappas nya sambo, mamma, mammas flickvän, farfar osv spelar väl mindre roll? Jag känner inte dig Alexandra men det jag via bloggen får ta del av när det gäller ditt liv säger mig att du är en god, engagerad och inspirerande mamma som vill ditt bästa för din dotter, stå på dig och låt de sura, bittra och omoderna kommentarerna rinna av dig som vatten på en gås!
Mamma och pappa är de som säkerställer ett barns trygghet i livet. När föräldraskapet brister pga separation skapas en ofrånkomlig otrygghet hos barnet. Mamma och pappa är trygghetsstrukturer som sitter i ett barn rent fysiologiskt. Barn till skilda föräldrar blir utsatta och exponerade. Detta kan vilket skilsmässobarn som helst vittna om. Att bo varannan vecka – flytta ut och in, byta rum nu igen, lämna och träffa, träffa och lämna. Att föräldrar som separerar skapar en sorg och smärta, otrygghet och ensamhetskänsla i vilket barn som helst – är viktigt att acceptera. Det Sara skriver om är en önskan eller en lögn – det finns två personer som har den kärlek som för ett barn är livsnödvändigt, och det är dess föräldrar.
Hoppas ni hade det mysigt :)))
Matcha din outfit med ett personligt blingat mobilskal t ex Dipdye, Pärlor, Galaxy, Päls mm
http://www.phonefashion.se
Blinga mobilen nu!
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Ja du Alexandra, varför bor du inte i Rinkeby…
Eftersom du värnar så mycket om integration etc men du är väl för FIN för att själv bo i föror
Och ja, vi har hört om hur din familj har kämpat men du själv är en …ja ja har inga ord!!!
Stackars dig !!!!