Osminkade samtal

Ibland möter man människor som träffar hjärtat utan omvägar. Det är som om vi pratar samma språk. Som om vi vandrat sida vid sida trots att vi aldrig umgåtts. Det hände häromdagen när jag fikade med Morgan Alling. Samtalet cirkulerade aldrig kring kallprat, väder- och vindsnack eller ytliga observationer om bekantas bekanta. Över en kaffe, mellan två osminkade uppdrag, delade vi våra djupaste tankar och känslor. Om det förflutna som ärrat och förärat oss en framtid, om ensamhetens i att röra sig bort från det förväntade och om erfarenheter som upprepar sig. Sen ett hastigt farväl som kändes mer som ett löfte om ett pågående samtal som pausas.

Igår gick jag till banken i gympaskor. Jag mötte en bankir i rosa slips i ett kalt rum med snurrstolar. Vi skulle ha talat om min ekonomi i en kvart. Istället handlade samtalet om vår tid i Brommagymnasterna. Han var bland de bästa i Sverige. Han berättade om sin kompis som blev förlamad efter en frivolt på en tävling, om sina skador, om hans och fruns försök att få barn genom IVF, om vardagens växelverkan mellan fondförvaltning och dotterns dagisvirus. Mins av allt pratade vi om min ekonomi. Faktum är att vi inte bestämde någonting. Vi hade bara ett medmänskligt möte och ett spännande samtal i en timme och en kvart. Sen jäktade jag vidare till lunchen med kreativa Carina Nunstedt som startat Books & Dreams. Den kvinnan är så produktiv och inspirerande att jag alltid antecknar när vi ses. Bredvid oss råkade äventyraren Johan Ernst Nilson sitta. Jag frågade om han hade några äventyr på gång och han berättade att han just föreläst med gurun Deepak Chopra i LA och Tony Robbins i Qatar. När jag kom hem hade jag ett mail med länkar till allt han gör. Det är så fascinerande med människor. Varenda en vi möter har något att lära oss. Varenda människa är ett ambulerande budskap. Idag skriver jag en krönika om EU men önskar jag kunde sitta på ett café och bara prata med vem som helst.

I förrgår skrev jag förresten en profetisk krönika i tidningen Journalisten. Igår gick nämligen TV4 ut med att de lägger ner alla lokala nyhetsredaktioner. Det är ett nederlag inte bara för journalisterna och alla som arbetar runtomkring utan även alla medborgare. Vilka ska granska, rapportera och studera lokalpolitikerna som bestämmer över vår vardag? Vem ska följa fritidspolitiker som avgör vår framtid genom att bestämma över skola och omsorg? HÄR kan ni läsa min  krönika i Journalisten.