Ingen kan räkna med att gå genom livet osårbar. Vi faller och vi knockas. Vi åker på en rak höger eller en lömsk armbåge. Oavsett vad är det viktigaste att lära sig parera slagen och resa sig igen och ta framtida fajter som en ljusets krigare som är lycklig i sin strid. En krigare som vet hur man värjer sig mot mörker och slag under bältet. Förlorare blir vi inte för att vi faller. Det blir vi bara om vi ger upp.
Läs hela min Metrokrönika HÄR.
Här är det fortfarande förkylt så jag kan varken bada, träna eller leka. Vi hänger med Malin Berghagen och hennes härliga familj i deras fantastiska villa A2 på Malee Seaview/ Poseidon Villas med havsutsikt och egen biograf med sköna skinnstolar som fälls ut så de blir som sängar.
Imorse hade vi en fotografering så jag tvingades rycka upp mig ur min sängliggande tillvaro i skuggan. Malin talangfulla dotter Love hängde på oss sina egenhändigt skapade halsband. De är så gulliga alla barn att Melina nästan gråter när jag föreslår att vi går till vårt eget hus en stund, som ligger 5 meter bort.
Snart bär det av hemåt. Jag förbereder redan P1 Debatt om Jämställdhet. Tipsa gärna om tema, tankar och personer.
Ikväll blir det stor middag på Klong Nin Stranden med bl.a Cirkusdirektör Robert Bronett och hans familj, Malin och hennes familj, mina kompisar som äger Cape Shambhala och andra sköna typer. Varför kan vi inte vara lika spontana där hemma och bara bjuda in människor vi möter på middag? Det gör jag nästan varenda dag här och det är så enkelt och trevligt. Och det bästa av allt är att barnen alltid är med! Puss på er och om ni ser Melodifestivalen kan ni väl rösta på Alcazar!
Det är ju över ett år sedan jag spontanbjöd dig hem till oss, men jag har ännu inte sett till dig!
Kram Tomas.
Ni bor ju lite för långt ifrån! Ni är välkomna hem till mig istället!
Haha, lika långt åt båda håll väl? hör av dig då du är i krokarna, vilket du snart borde vara som du far runt.
/Tomas
Hej!
Tack för att du delar med dig av dina resor reportage och erfarenhet. Oj det värker i hjärtat när man ser och hör om allt lidande som finns över jordens allra hörn. Vi i våran familj skänker i varje månad en slant till hjälporganisationer bland annat läkare utan gränser , röda korset, rädda barnen och världsnaturfonden för djurens skull men det känns som att även om pengarna kommer till nytta så tar det för lång tid? Hur gör man ber någon superrik bankir eller företagare att öppna ett sjukhus och barnhem? I förra veckan såg jag ett program på tv 4 där det var gatubarn på Filippinerna Manilla om någon kontakta oss och sa kan du ta emot det här barnet? Ja direkt utan tvekan men nu fungerar det inte så och det vet och inser jag men varför? Men tack för journalistik som belyser orättvisor och hur svårt en del har det.
Hälsningar Birgitta S