Sista dagen på Mallorca med tidningen Tara.Varenda morgon inleds med en terapeutisk powerwalk och powertalk med mina fina och kloka vänner Tess Merkel och Sofia Eng. Jag är alltid steget efter dem.
Nu har jag satt min nya innovation. En ny träningsform för oss som hatar meningslösa pass med avsikt att enbart trimma muskler och bränna fett. Jag har hittat på MMMA. Det står för Mental Mixed Martial Arts och är en snäll och både mental och fysisk kampsport med målet att stärka och balansera kropp och själ och låta kroppen explodera, leka sig fram, släppa taget och finna nya färdigheter. Allt detta broderat med inspirationssnack under rörelser som hämtas från olika kampsporter men också gymnastik och yoga. Idag var det flera av deltagarna som grät under passet. Det var både lyckotårar men också för att de släppte taget om gammal skit och klippte symboliska band som höll dem tillbaka och hindrade dem från att ta sig ut, fram och bort och äntligen få blomma ut i sitt bästa jag. Dagar som denna är jag tacksam över alla uppförsbackar jag släpat mig uppför i livet. Jag är tacksam över livets alla slag och sparkar som gjort mig stryktålig men också lärt mig att blotta min sårbarhet. Att visa svaghet är en styrkedemonstration. Jag är tacksam över alla stängda dörrar jag sparkat upp och alla glastak jag krossat. Jag är tacksam för alla motgångar och hinder för utan dem hade jag aldrig kunna stötta, peppa, stärka människor i min omgivning. Utan allt mörker hade jag inte kunnat njuta av ljuset som jag gör idag. Jag hade varit mindre ödmjuk och mer naiv om allt det viktiga. Utan alla sorger och bitterhet hade jag inte kunnat skratta och glädjas som jag gör idag.
Dagens pass var en ynnest. Att få se människor växa på så kort tid gör mig så lycklig. Och det är inte tack vare mig. Det är helt enkelt resultatet av att jag ger dem nycklar och speglar och verktyg att se sin egen storhet.
Hello sister!
Först och främst vill jag tacka för tre pass med dig under denna vecka.
Du fick mig att stå på händer och jag fylldes med sådan lyckokänsla, sedan kom glädjetårarna
och stolthet.
Veckan har gett mig så mycket med dig, underbara Alexandra, men lika mycket av två andra
fina tjejer, Tess och Malin.
Jag kommer att bära med mig din vishet och mod genom mitt liv.
Nåja, solen har gett mig värme och jag ska läsa din bok, men även de andra som du har
skrivit.
Som man brukar säga: Carpe diem!
Styrkekramar din syster i Sundsvall,
Sussi
Ps. Läkarsekreterare, Sundsvalls sjukhus. Ds.
Skulle sååå gärna vilja vara med vid ett sånt här tillfälle! Det ska bli!