”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” skrev kloka Astrid Lindgren i min favoritbok Bröderna Lejonhjärta. Dessa ord har blivit mitt motto i livet. En påminnelse varenda gång jag är rädd. Vilket jag ofta är. Eftersom jag som frilansjournalist är fullkomligt skyddslös. Utan vare sig livvakter, polisskydd eller säkerhetsavdelningar som värnar om min trygghet. Senast för en stund sedan upptäckte jag en polsk mans FB-sida som kallar mig kurva (hora) och har snott en bild på mig och min dotter. Ikväll i SVT1 20.00 kan ni se hur tillvaron ter sig för många fler än oss som är med. Jag orkar inte titta själv. Men det är viktigt att vi är medvetna om det som sker. Att vi tar detta på allvar. Innan det är för sent. Ingen kan längre säga att vi inget visste. Alltför många som jag känner har redan valt att retirera och resignera av rädsla. Det är inte värdigt en demokrati. Vi kan tycka olika, vi kan dividera och debattera, utan hån- hot- och hatkampanjer. 
Ja, alexandra tänk att det är så här. Jag tänker på hur både första och andra världskriget startade efter de stora ekonomiska kriserna. Ekonomiska kriser som blottar skillnaderna mellan oss människor. Jag läste en gång en bok av Sernhede en forskare som forskar i segregationen i världen, sverige och göteborg. Nu var det ett tag sedan jag läste den men han förklarade så bra hur freden i världen är stabilast när skillnaderna mellan människorna är små. Strax innan andra världskriget var skillnad mellan fattig och rik 1/26. Den rikaste var 26 gånger rikare än den fattigaste. I sverige i göteborg på åttitalet var skillnaderna mellan fattigast och rikast 1/8. Strax efter krisen 2008 var den 1/26 i göteborh och nu är den 1/56. (Snälla Sernhede ursäkta om jag fått siffrorna lite fel. ). Hur som helst. Vad man sett är att när gapet mellan fattig och rik i samhället ökar ökar också rasismen. Det kan tyckas märkligt, men vad man ser är att fientligen ökar mellan människor i samma klass. Ingen klasskamp alltså som man kanske hade kunnat förvänta sig. Inga fler fackföreningar eller mer granskning av de höga hönsens löner. Istället ser vi grannen och hugger på hen. Alexandra det är verkligen fruktansvärt hemskt att du ska behöva ta så mycket, trots att du… Kanske till och med för att du jobbar så hårt med just allas lika värde. Alexandra vi behöver i det här landet vakna. Vi behöver engagera oss i förreningar som på 70-talet. Vi behöver mer öppna fönster, mer vår, mer kärlek, och vi behöver gå mer barfota.
Gud Alexandra jag känner som du….
Håller med- vi måste få tänka olika etc utan att bli hånade, hotade och hatade!
Låt inte dom djävlarna knäcka dig.
Jag tänker på Förintelsen då judarna ritade fjärilar i koncentrationslägren. Ett budskap till nazisterna: du kan döda min kropp, men du kan inte döda min själ.
Hej Alexandra. Jag vill bara kika in här på din blogg och ge dig lite kraft om det är möjligt. Är en ”vanlig” svensk småbarnsfar som blir så oerhört berörd av att se dig berätta om dina problem med din dotter. Det är bara så fruktansvärt. Jag tänker bara att det måste finnas en stor ”tyst” massa av människor som trots allt stöder dig även om du inte märker det.
Fortsätt kämpa på! Du är så otroligt beundransvärd och hoppas att jag kan ingjuta nån procent av ditt självförtroende i min egen dotter en dag 🙂
Kram
Jag är vit, svensk, man och nationalist, och jag är jävligt stolt över att ha dej som min landsfrände. Jag skäms när jag hör din berättelse om hatarna och hotarna. Dom kallar sej ofta nationalister, det är fel, dom är infantilister. Dom är den nordiska motsvarigheten till Islamiska staten. Du har gjort oändligt mycket mer för Sverige än vad dom har gjort, och för det är jag dej tacksam. Jag beklagar det hat du fått utstå men jag är inte orolig för dej för jag vet att du är gjort av segt virke, jag känner igen en viking när jag ser en.
Överlev!
Jag blir så rörd och lycklig av din kommentar! Tusen tack fina stolta viking! Nu har jag varit ute och rest och kunnat andas ut i några dagar. Hemma med nya krafter i helgen! Stor kram och tack!