Tack för nästan allt 2015.

En sista blick i backspegeln. Bilder av blodbadet på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Terrorattacker i Paris. Toulouse. Danmark. Och gängvåldet här hemma som vi diskuterade i P1 Debatt direkt från Angered i Göteborg. Och hatet med rasismen, sexismen, homofobin, islamofobin, antisemitismen, antiziganismen i en misantrop molotovcocktail som förgiftar vår vardag.
Och Grekland gick till val. Igen. Och vände blad. Och bytte bok. Det visade sig vara en bankbok utan täckning. Igen. Och så kom sommarens fyrtiofjärde akt i det grekiska dramat med Grexitgräl och Folkomröstning och retoriska reträtter och politiska piruetter och kapitalkontroller och skuldberg och Eurokris som jag skrev om i bl.a. DN som du kan läsa HÄR.  Och här. 

Och terror och IS massmord på yezidier och kristna och kurder och slakten i Syrien och massflykten. Lilla Alan Kurdi och hans döda kamrater som flöt iland på Europas stränder och avhumaniserades i ord som Volymer. Vissa av dem som överlevde flykten mötte jag i Aten. Här finns DN-artikeln ”Bron mellan liv och död”.

Den så omhuldade fria rörligheten murades in. Tårgasattacker vid gränskontrollerna och stängsel. Säkerhetsåtgärder och övervakning med biometri. Och till detta klimathotet. Och det kroniska knarkkriget i Mexico, Boko Harams massakrer och de försvunna flickorna i Nigeria. Burmesiska buddhistmunkarna som dödar muslimer och grekiska präster som kallar homosexualitet för anomali och katolska präster i forna Östeuropa som skiter i kristendomens kärleksbudskap när det kommer till flyktingar. Och Mellanösterns olja som gör regionen till ett storpolitiskt slagfält. Och Ukraina och Krim och Putin och Erdogan och Turkiets fortsatta förtryck av mänskliga rättigheter. Och Donald Trump och Le Pen-dynastin i Frankrike.
Saudiarabien som piskar poeter och torterar journalister.
Året började och slutade med blodbad i Paris. Och Beirut. Och Istanbul. Och Trollhättan där en rasist skördade liv på en skola.
Polisbrutaliteten i USA där svarta liv släcks utan konsekvenser. Jag skrev om ämnet i DN där jag bland annat nämnde 12-åriga Tamir Rice som sköts till döds av polisen som nu friats. En svart president i Vita Huset räcker inte för att radera rasismen. Hashtagen Black Lives Matter talar för sig själv.

Här hemma gick vi raskt från ”Hela Sverige skramlar” till ”Hela Sverige svamlar”. Och famlar i flyktingfrågan. Om naivitet, systemkollaps, volymer, invasioner, hot och andrum som låter vissa andas medan andra kvävs. Vi har hittat vatten på planeten Mars men inte ett värdigt sätt att möta människor på flykt.

Och kulturknutten Knausgård klagade över den svenska tystnadskulturen trots att han får skreva över tusentals sidor över världen. Han kallade oss svenskar för Cykloper- ni vet den grekiska mytologins enögda monster som slutligen förblindades av Odysseus. Knausgård applåderades av alla som tjatar om åsiktskorridorer som bara finns i deras fantasi. Ty jag som leder bl.a. Ring P1 hör dagligen de röster som anses och anser sig tystade.

Årets favoritpolitiker är Kanadas coola premiärminister Justin Trudaeu för att han bedriver en modern politik med mångfald, jämställdhet och öppenhet som ledstjärnor. Angela Merkel – trodde inte jag skulle hylla henne efter kontraproduktiv krishanteringen i Sydeuropa- men Tysklands förbundskansler tog på sig ledartröjan och visade på mod och medmänsklighet i flyktingfrågan.
Italiens Matteo Renzi är en annan favorit som nu är politiskt trängd men jag kan inte motstå hans empatiska framtoning och hans svar på terrorismen. För varje euro Italien satsar på säkerhet och försvar satsar de även på kultur.

För mig privat var 2015 var ett tungt och turbulent år. Min relation kraschade. Min pappa fick skrumplever. Vänner försvann. Mitt andra hemland Grekland balanserade på ruinens brant. Det var hårt jobb på många fronter precis som för andra frilansjournalister.
Efter terrorattackerna i början på året skruvades tonläget upp rejält och en våg av hat och hot vällde in. En dag låg jag utslagen på golvet. Jag gav upp. Jag resignerade och retirerade. Tills jag återigen fann kraften, nej – vreden – som väckte liv i kamplusten. Ingen annan ska få diktera vad jag ska göra, tycka och tänka i mitt liv. Ingen annan ska få skriva mitt livsmanus. Jag är kapten på den här skutan.

Jag har fallit, jag har snubblat, jag har gjort misstag men jag har alltid rest mig. Även när jag varit knockad. Det är konsten att resa sig på tio som är min bästa gren. Tack vare mina barndomstrauman är jag stryktålig som få. Livet ger mig örfilar. Ibland vänder jag andra kinden till. Men oftast slår jag tillbaka.

Men där fanns också bländande ljusglimtar och minnen för livet. Jag och Lena Ag från Kvinna till Kvinna vann en miljon i ”Vem vill bli miljonär?”. Det var första gången på sju år en kvinna vann!

Det är så många jag vill tacka nu när året snart är slut. Tack för allt stöd, all kärlek, all uppmuntran och inspiration.
Tack till Kvinna till Kvinna för att jag utsågs till Goodwill Ambassadör och fick åka till Gaza, Västbanken och Israel.
Tack för att jag utsågs till Årets Europé av Svenska Europarörelsen.
Tack för att jag fick Pave the Way-priset som Förortens förebild av Million Minds.
Tack till tidskriften Bang för att de utsåg mig till Årets Lucia. Här kan ni läsa min text om det mänskliga mörkret manifestationer.
Tack för att jag fick översätta den fantastiska och högaktuella grekiska barnboken ”Sabelles röda klänning” som handlar om en flyktingflicka och som ni kan läsa mer om här. 

Tack till alla er jag mött och inspirerats av. Ni som hållit mig i handen när jag varit ynklig. Jag har fått förmånen att träffa magiska människor som inspirerat mig. En massa fantastiska volontärer och aktivister och eldsjälar som gör världen vacker.

I mars mötte jag människorättsaktivisten, professorn och författaren Angela Davis i San Fransisco.
I september tillbringade jag fem dagar med Paul Krugman, Nobelpristagaren i ekonomi och konstnären Jeff Koons och några spioner i Aten när jag fick leda Democracy Forum för New York Times.
Jag fick en ny vän i hemlösa och arbetslösa Konstantinos Polyhronopoulos som lagar mat åt tusentals hemlösa och flyktingar varenda dag runtom i Grekland.
Jag har under mina föreläsningar och moderatorsuppdrag runtom i landet och Europa stött på läromästare och levnadskonstnärer.
I P1 Debatt, Ring P1, Fair Talks har de medverkande lärt mig massor och bidragit till att vitalisera samhällsdebatten.

Tack till alla er som följt med på mina Hälsoresor till Grekland. Nästa chans är i slutet på maj.

Tack till alla er som kämpar, i med- och motvind. Må ni ha vinden i ryggen 2016. Tack till alla er som inte tiger, inte tassar på tå, inte viker er, inte blott blickar inåt utan stärker, sympatiserar, solidariserar med andra människor.

Nu blickar vi framåt mot ett nytt kapitel. Oskrivna blad som vi kan fylla med drömmar, ambitioner, aspirationer och aktioner. Gott Nytt År! Må alla era drömmar besannas. Må era dagar fyllas av kärlek, empati och öppenhet för nya möten och utmaningar.